Ring honom in!

Jag antar att jag nu precis har avslutat årets sista lunch. Ikväll blir det nyårsaftonssupé, men lunch, det har jag nog ätit den sista för i år. Om vi lever så får vi antagligen uppleva en dag imorgon också. Med ny frukost, nytt fika, ny lunch, nytt fika, ny middag, ny kvällsmacka. Det är ganska lågt odds på att det blir annorlunda imorgon. Egentligen är det här med nyår en ganska uppchosad företeelse. På några timmar så ska trehundrasextiofem, ibland trehundrasextiosex dagar sammanställas och läggas till handlingarna. Framför varje människa ligger ett helt oskrivet och nytt år. Denna gång står det siffrorna 2009.

För många människor är detta magiska klockslag vid midnatt en samlande punkt för utvärdering och målsättning. Hur har det gångna året varit? Vad hände? Vad har jag upplevt? Privat? I arbete och skola? Hur var semestern? Har det varit ett glädjens år? Har det varit sorgens vingar som har omslutit mig? Sjukdomar? Uppbrott? Löneförhöjning? Barnbarn?

Vad kommer att hända under det nya året? Vilka högtidsdagar väntar? Semesterplaner? Nyårslöften? Vilka mål vill jag nå? Vilka vägar vill jag ta? I nyårsnatten fladdrar många tankar förbi. Vi önskar varandra ett gott nytt år, höjer våra glas och ser fyrverkeriet skjutas mot höjden. Jag vet inte om jag börjar bli gammal, men nyårsnatten har inte samma centrala plats i mitt liv längre, som den hade förut. Visst gläds jag att få äta gott, umgås och känna kramarna som kommer runt midnatt. Fast i ett större perspektiv så finns det viktigare brytningspunkter i mitt liv än just den 31 december.

Egentligen är detta ett datum som vilket som helst av alla de andra. På något vis minns jag inte alla mina nyårsaftnar, inte ens de under senare år. Istället minns jag andra datum bättre. Datum som på sitt sätt har varit som några slags nyår, omstarter, ursprung till något nytt. Ska jag backa bandet så långt tillbaka som till min egen födelse, så är nionde mars ett sådant datum. Utan detta datum och denna händelse i Västervik, inget liv för min del. Ett annat sådant datum är 14 maj, då jag tog mitt körkort inne i Vetlanda. 8 juni med studentexamen i småländska Hultsfred. 5 juli, då två lyckliga jakande svar hördes från mig och Mr T i Högbo kyrka utanför Sandviken, är en dag jag aldrig glömmer.

22 maj i Oslo då vår förstfödde såg dagens ljus. En liten gutt som totalt förändrade livet och gjorde nytt på alla fronter. 23 februari i Göteborg, när han fick sällskap av den sötaste lillasyster som går att hitta. Bland alla lyckliga datum hittar jag också 2 maj i Gävle. Dagen då jag gjorde mina första stapplande steg på nytt arbete inom Svenska kyrkan. Rent arbetsmässigt är det det bästa som någonsin har hänt mig. Det finns tunga datum också. 3 november i Gävle, då Mr T:s och min vän avled, alldeles för ung och för oförklarligt. 10 november i Stockholm, då Sveriges sämsta ledarskap någonsin, trodde sig triumfera för en kort stund. 16 december har både ett tungt och ett lättsamt minne. En och samma händelse, som kort och gott kan sägas vara från död till liv.

2 juli, 8 september, 24 november, 21 juli, 3 december, 1 oktober. Det finns så många datum som gör att jag ivrigt bläddrar i minnesarkivet. Min trygghet i alla dessa datum, i alla dessa olika situationer, är att Gud har varit närvarande. Han som håller både det gamla året och det nya året i sina händer. Visst, imorgon är det ett nytt datum, ett nytt år, men Gud är den som kan skapa nytt i tillvaron oavsett om det är nyårsafton, raketer och skumpa runtomkring. Vad är det som är viktigt för dig? Vad vill du med ditt liv? Vad är det som binder dig? Vad behöver förändring? Vad behöver stabilitet? Vad måste sorteras bort och ersättas med något nytt?

På tal om nyårslöften så har vi Guds löften sedan årtusenden tillbaka. Frågan är väl egentligen vad vi ger för löften tillbaka? Nåja, kanske inte så pjokigt med nyårsafton ändå, om den nu leder in mig på sådana här existensiella tankar. Jag är fullt medveten om vad jag har i min ryggsäck som tynger mig. Jag har inte dealat färdigt med all skit ännu. Livet är ibland sådant att det kommer ständigt nya grejer som är av trist karaktär och så byggs det upp ett litet sopberg.

Det finns några val att göra när jag står och blickar ut över soporna. Jag kan börja klättra över dem och ta mig ner på andra sidan. Det kan bli lite blåsigt däruppe och jag har respekt för höga höjder, så det blir till att ta tag i sig själv och ge livet en match. Väl nerkommen så har jag lämnat det bakom mig. Jag kan också börja med att gräva mig igenom. Det blir som en slags tunnel med överhängande risk för ras. Får se till att säkra upp väggarna i tunneln. Kanske bäst att ta på sig ordentlig rustning. En annan möjlighet är att stå kvar. Okej, ingen trevlig utsikt. Ett sopberg. Med gammal skit. Gamla tråkigheter. Orättfärdigheter. Osanningar. Svek. Inkompetens. Kärlekslöshet. Du förstår säkert hur ruttet det har börjat bli i den där högen.

Att stå kvar känns ganska synonymt med bitterhet. Att fastna i skiten och känna hur dyngan förstör vandringskängorna. Kära vän. Kära jag själv. Smörj in vandringskängorna med impregneringsmedel och välj alternativ ett eller två. På andra sidan finns något nytt. Något rent och fräscht. Helt oberoende av datum. Där på andra sidan finns det all anledning att säga gott slut och gott nytt. Där på andra sidan är de alla samlade som valde kampen att stå emot ondskan, smutsen och allt kräkframkallande. De hade också gott vandringssällskap.

"Och till mannen vid ingången till det nya året sa jag: Ge mig ett ljus så att jag trygg vågar bege mig ut i det okända. Och han svarade: Lägg din hand i Guds och gå sedan ut i mörkret. Detta ska vara dig till större hjälp än ett ljus, en större trygghet för dig än en välkänd väg". Gott slut, gott nytt! Tack för detta bloggår! Glöm inte bort att min kärlek och vänskap har du. Var du än befinner dig i världen. Du, glöm inte bort nyårsfesten i mitt hjärtas festsal. Det blir värme, glädje, skratt, tröst, vacker musik och ett färgsprakande fyrverkeri av hoppfullhet! På återseende med ett leende!

PS. Idag fyller en vän på fejsboken fyrtio år. Dubbelfest med andra ord. Till dig som inte är med i Facebook ännu, kan du inte göra slag i saken och komma med under 2009? Inte för att livet står och faller med medlemsskap där, men det är på något sätt ett ganska okomplicerat sätt att dela livet. Lite chatt, bilder, hälsningar, nya vänner från den gamla och nya goda tiden. http://www.facebook.com/ Låt mig veta när du är klar med inloggning och allt det andra, så ska jag lägga till dig som vän. Även på Facebook alltså. Grattis Mats! Hela Sverige skjuter raketer för din skull vid midnatt.

PS1a. Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten mot rymdens norrskenssky och markens snö; det gamla året lägger sig att dö... Ring själaringning över land och vatten!

Ring in det nya och ring ut det gamla i årets första, skälvande minut. Ring lögnens makt från världens gränser ut, och ring in sanningens till oss som famla.

Ring våra tankar ut ur sorgens häkten, och ring hugsvalelse till sargad barm. Ring hatet ut emellan rik och arm och ring försoning in till jordens släkten.

Ring ut vad dödsdömt räknar sina dagar och forngestaltningar av split och kiv. Ring in ett ädlare, ett högre liv med bättre syften, mera rena lagar.

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden, och ring den frusna tiden åter varm. Ring ut till tystnad diktens gatularm, men ring till sångarhjärtan skaparglöden.

Ring ut den stolthet, som blott räknar anor, förtalets lömskhet, avundens försåt. Ring in det rätta på triumfens stråt, och ring till seger mänsklighetens fanor.

Ring, klocka, ring... och seklets krankhet vike; det dagas, släktet fram i styrka går! Ring ut, ring ut de tusen krigens år, ring in den tusenåra fredens rike!

Ring in den tid, då andarna befrias ur själviskhetens sammansnörda band. Ring mörkrets skuggor bort ur alla land; ring honom in, den bidande Messias.

Alfred Tennyson (1809–1892)