Att fylla livet utan fylla

Trevligt att du är med mig in på det nya året! Tack för ditt engagemang, din uppmuntran, din tålmodighet, ditt läsande, ditt kommenterande under det gångna året. Hoppas du orkar följa med ett år till. Mr T frågade under frukosten om hur många bloggar det blev under det gångna året. Jag kunde inte med säkerhet säga det exakta antalet. Någonstans runt tvåhundra, svarade jag. Så det blev inte en varje dag konstaterade Mr T. Nä, tok heller, inte en om dagen. Det är mycket det. Trehundrasextiofem bloggar om året. Fast vissa dagar har det blivit många, så det skulle inte vara omöjligt.

Nu har jag kollat upp och det blev etthundranittionio bloggar under 2008. Det bor en liten tävlingsmänniska inom mig, så ska jag ha någon bloggmålsättning för 2009, så blir det att komma upp i tvåhundra. Året dessförinnan så kom jag upp i femtionio, men då kom jag å andra sidan inte igång förrän i oktober. Lite trögstartat för ovanlighetens skull. Är bloggandet det roligaste du vet, frågade Mr T vidare. Jag tittade på honom och tänkte: vilka rannsakningsfrågor så här första dagen på året. Inget väder- och vindsnack här inte. Jag tänkte tillbaka till oktober 2007 och på tiden före, varför jag egentligen ville börja blogga.

Jag tycker om att skriva och tänkte mig bloggen som ett litet arkiv för alla idéer som pluppar upp. Ständig aktivitet. En slags disciplinering i att hålla skrivandet igång. Övning i finurlighet. En plats där jag får reagera på sådant som jag måste reagera på. En plats för glädjeyttringar och tacksamhetssvallningar. Saken är den, om jag ska vara helt ärlig på årets första dag: bloggandet är inte det roligaste jag vet. Det roligaste jag vet är att skriva och om det ska bli riktigt roligt, så ska det resultera i en bok. Så frukostens frågestund ledde fram till en klar och tydlig målsättning med det nya året. Under 2009 ska jag ge ut en ny bok. Textmaterialet är klart. Nu saknas bilderna. Som du vet så står det på min jullovslista.

Nu var det dags för mig att ställa frågor till Mr T. Orkar du ta tag i ett nytt projekt? För sanningen är den att ge ut en bok gör sig inte av sig självt. Det är många timmar framför datorn med bildhantering och småfilande på layout. Då rör vi oss på Mr T:s specialområde och jag står bara ödmjukt och tacksamt vid sidan om och talar om hur jag vill ha det. Mr T åtgärdar ändringar och står ut med nya inflikningar, nypluppade idéer och nämen-nu-ser-jag-hur-jag-vill-ha-det-där-istället-explosioner. Mr T har en gudagåva i tålmodighet. Varför finns det inte bragdmedaljer för sådant?

Bloggandet och bokutgivning går lite hand i hand. Precis som Mr T och jag. Tätt sammanlänkande som ett gammalt och nytt år. Nyårsdagen 2009 och solen har skinit från en klar januarihimmel i minusgrader. Det har varit möten med nyårsönskningarna, telefonsamtal, sms, e-post och nu även en bloggande nyårshälsning. Nyårsdagen då vi förväntas ta nya tag. Jag har tydligen varit med så många nyårsdagar så jag har lärt mig att det är någon dag som man inte ska ta nya tag på så är det just nyårsdagen. För det första så är de flesta av oss lite sega och trötta efter att ha hållit oss vakna långt efter midnatt. För det andra har en del av oss druckit både champagne och vin och den dåsigheten sitter i ett tag. Almanackan visar röd dag och det brukar betyda högtid och helgdag. Så jag hävdar att det är absolut den sämsta dagen att ta tag i saker och ting.

Speciellt när pepparkaksburken fortfarande är välfylld. Julens chokladkartonger står på tur och väntar på att öppnas. När nyårsdagsmiddagen kan serveras som en trevlig tre-rätters med brutna servetter och levande ljus och dämpad helgmusik, är det då verkligen berättigat att servera Nutrilett i ett glas med endast tre val: choklad, vanilj, jordgubb. Ursäkta mig, men gränsar inte detta till idioti att förtära ett artificiellt tillverkat pulver till samma kilopris som oxfilé? Nåja, oxfilé blev det inte idag. Däremot kycklingfiléer med hasselbackspotatis och örtsås. Till förrätt en crabfishröratoast och till efterrätt hemmagjord glass. Känns som helt fel dag, när det är wienermusik och kungafamilj på TV att sitta och knapra på dietkex. Det finns faktiskt hela trehundrasextiofyra dagar kvar på året att återupprätta viktställningen. Så lugn, bara lugn.

Vi fick verkligen ett gott slut på det gamla året och en god start på det nya. Vi hade förmånen att tillbringa timmarna före och efter midnatt hos goda vänner. Där vi åt gott, pratade, lekte italienska charader och tittade på alla andras fyrverkerier. Jag vill passa på att göra två vackra nigningar. Självklart går nummer ett till värdparet som ordnade en sådan trevlig kväll. Jag skrev i gårdagens blogg att jag minns inte alla nyårsaftnar. Den här kommer jag inte att glömma på länge. Att se värden försöka pantomima fram "Björne" med snigel och allt inför sin medtävlande hustru, var en fröjd för skrattgroparna. Lika roligt var det att se hustruns förbryllande veck i pannan. För att inte tala om diskussionen efteråt på temat: hur man charaderar en snigel. Jag tror det är sådant som förlänger livet med hästlängder.

Det andra tacket går till alla de Gävlebor som bekostade skådespelet runt midnatt. Ett pampigare fyrverkeri till en kostnad av noll kronor för bloggaren, har jag sällan skådat. Det är helt otroligt vad pengar det finns kvar att skjuta upp i spåren av finanskris och rekordstor julhandel. Jag tackar och niger. Imorgon åker jag in till stan och köper någon snygg tröja för pengarna som andra har sparat in åt mig. Vi körde hem i natten och jag tog vägen förbi de centrala delarna av staden. Det var ungefär som att gå på spökhuset på Liseberg. Helt plötsligt kunde en människa kliva rakt ut från en pub och stiga rätt ut i körbanan. Vid ett övergångsställe så gick en tjej i kort-kort mot rött och hon varken såg eller hörde en Saab som hade grönt. Vid busshållsplatsen vid Rådhuset stod en ung kille i enbart skjorta. Han var vit i ansiktet och såg ut som ett ruggigt spöke med kräkreflexer i antågande.

Mot en butiksvägg stod en medelålders man med snorren utanför gylfen och lät strålen dekorera husväggen. Ett äldre par gick diagonalt åt höger, för att sedan ändra kursen till diagonalt vänster. Sedan tillbaka från början, höger. Vad är detta hysteriska fyrverkeriskjutande och fyllan tecken på? Där spriten går in, går förnuftet ut. Jag tycker att det är ett märkligt firande med obegränsad mängd sprit som leder människan till en ovärdig nivå. Jag undrar också vad tre grabbar i tioårsåldern gör ute på stan en nyårsnatt, utan den minsta tillstymmelse till föräldrar i närheten?

Jag har nu räknat ut att det är ungefär 12 lönehelger per år. Säg att en kväll var och en av dessa helger används åt att supa skallen av sig, så är vi uppe i tolv kvällar. Så lägger vi till valborgsmässoafton, midsommarafton, kräftskivan, julafton, så är vi uppe i sammanlagt sexton kvällar. En och annan födelsedagsfest, firmafest, cityfest, Ålandsresa och vi har kanske tio suptillfällen till. Jag kan ha glömt något annat naturligt suptillfälle och avrundar därför till cirka trettio gånger med huvudlöst drickande. Det blir nästan tre gånger per månad, nästan en gång i veckan. Ska man aldrig få gå ut och ha trevligt? Någon kanske undrar.

Från festarens perspektiv så är svaret självklart ja. Visst ska vi ha tillfällen då vi kan roa oss. Fast frågan är hur roligt är det egentligen att nästan bli påkörd utanför puben eller att skaffa sig lunginflammation eller att bli våldtagen när man sitter med trosorna nere i en park? Idag när många av försöker komma igenom sviterna av fyllan, så kan vi väl passa på att se på fylleslaget från ett annat perspektiv. Från det håll där barnen finns till de fulla föräldrarna. Från det håll där hustrun eller mannen finns till den fulle maken eller makan. Från det håll där kompisen står som leder hem sin överförfriskade kompis. Kan vi lägga handen på hjärtat en stund och fråga oss, är det så vi vill inleda vårt nya år?

Låt din hand ligga kvar på hjärtat en stund och känn de pulserande slagen. Förhoppningsvis känner du hur de klappar för det goda, för ställningstagande för de svaga, för viljan att finnas till för andra, för glädjen att sprida ljuset, för känslan av tacksamhet över livet. Det känns bra att hålla handen mot hjärtat och tänka på att framförallt må vi bevara våra hjärtan, för därifrån utgår livet. På återseende med ett leende!

PS. Jag vet inte om du har noterat min lilla bloggrensning på etikettområdet. Tidigare hade jag femtio olika ämnesområden. Jag har länge tänkt att jag skulle göra en gallring bland de femtio indelningarna. Det skulle tydligen behövas en nyårsdag för att komma till skott. Jag behöll en knapp fjärdedel. Jag gjorde några nya, jag tittade igenom och delade in bloggarna i gamla. En hel del hamnade under den gamla etiketten samhälle. Där ingår numera sådant som förut låg under till exempel konsument, sjukvård och skola. Under en ny etikett som heter festlighet har jag samlat födelsedagar, namnsdagar, fest och högtider. Vår, höst, vinter, sommar, natur och tid finns numera under årstid. För min del är inte etiketterna det viktigaste, utan själva bloggen och jag hoppas att nyordningen på nyåret inte innebär stor kalabalik hos dig som läsare. Förhoppningsvis en god fortsättning på bloggläsandet. Absolut en god fortsättning på året. Helst utan Absolut spritmärket.