Ett är då säkert, det finns inte en inredare eller designer i hela världen som kan slå den praktfullhet som naturen har skapat helt och hållet på egen hand idag. Mr T och jag skulle besöka släkten i Dalarna och vi for iväg ganska tidigt på morgonen. Så tidigt som det nu kan bli i dessa dygnvändartider. Vi skulle åka förbi en secondhandbutik på ditvägen för att skänka lite prylar och när vi kom fram, så fick vi lust att kolla in deras lager med LP-skivor och böcker. Vi hittade ett fint exemplar av boken Moonwalk av Michael Jackson för endast tio kronor. En toppenpresent nästa sista dagen på året till vår yngsta tonåring. Till äldsta tonåringen hittade vi en historisk roman av Olov Svedelid. Han dog nu i år, den 22 september och ett fantastiskt författarskap avslutades. En av favoritförfattarna hos tonåringen i huset.
Efter bokfynden for vi vidare genom ett helt otroligt vinterlandskap. Det gnistrade och glittrade. Träd, buskar och marken var täckta av iskristaller som i solens sken bländade mer än Liza Minellis scenkläder. Jag kom på mig själv med att sitta helt förstummad av den storhet som naturen bjöd på. Inredningsprogrammen gör ofta stordåd, men detta var övermäktigt. Termometern gled ner mot 13-15 minusgrader och all fukt som funnits i luften de senaste dagarna förvandlades nu till ett lager av dekorationskristaller. Otroligt vackert.
Vi gjorde ett stopp i Falun och uträttade några ärenden. Alltid trevligt att komma till en ny stad och trots att vi inte hade gjort så lång utflykt från Gävle, så klingade dialekten helt annorlunda. Dalmål. Inte så stora språkskillnader så att det försvårade inköpet av en Ipod som är helt slutsåld i Gävle-området. Nöjda for vi vidare. Extra nöjda med att värmen fungerade i bilen. Ruskigt kallt.
Väl framme hos släkten så väntade dukat bord med en föraning av nyårsmenyn. Crabfishtoast till förrätt, potatisgratäng, sallad och dubbelmarinerad oxfilé till varmrätt. Citronpaj, vispgrädde och kaffe till efterrätt. Ljuvligt gott. Innan hemfärd avnjöt vi en västerbottensostpaj och sallad. En riktig lyxdag. Oslagbart god mat, kryddat med en trevlig samvaro. Emellan bordssittningarna musicerades det i olika konstellationer. Eller vad sägs om valthorn och trombonetrio? Jag testade både cello och kornett. Förvånad över att få ljud i luren efter så många år. Spelade till och med duett med Mr T i hiten "Blinka lilla stjärna". På cellon gnisslade jag fram favoritpsalmen "Blott en dag". Någonstans långt bort i bakhuvudet fanns greppen från kontrabastiden kvar, men att det var långt bort i tiden, gick att avgöra på hur det lät. Det blir ingen konsert på den här sidan nyåret. Ett löfte så gott som något.
Hemfärden gick genom två mörka landskap, Dalarna och Gästrikland. Bilens strålkastare tände upp alla snökristaller vid vägkanten och det gnistrade ikapp med himlens alla stjärnor. Jag satt och försökte repetera stjärnbilderna från skoltiden. Jag kom på att det är med stjärnbilder som med cellospelet. Det blir ingen förevisning på den här sidan nyåret.
Kära bloggläsare. Nu är vi inne på det sista dygnet på året. Klockan är förbi midnatt och de tjugofyra timmar som återstår av 2008 börjar nedräknas. Några av dessa timmar kommer jag att dela med dig. Några timmar kommer att bli vikta för sömn. Några för matintag. En hel del av det återstående dygnet kommer att ägnas åt att fira ut det gamla året och fira in det nya året tillsammans med goda vänner. Jag kommer säkert att ägna en stund åt summering av det gamla för att kunna ta mig an det nya, med nya möjligheter och nya förväntningar. På återseende med ett leende!
PS. Idag är det bibliska namn i almanackan. Abel och Set. Abel var Adam och Evas andre son. Han som mördades av sin äldre bror Kain. Ruskigheter har tydligen alltid funnits. Set är parets tredje son och han föddes efter det ruskiga mordet på Abel. Personligen känner jag ingen som heter Abel eller Set och eftersom klockan är över midnatt så är det inte deras namnsdag längre. Utan idag, på nyårsafton, är det Sylvester som gäller. Min idrottslärare hette Sylvester, fast i efternamn. Honom kommer jag att minnas så länge jag lever. Fast bara med goda tankar. Trots att hans gympalektioner lätt hade kunnat misstagits vara kustjägarnas examensprov. Duschen kom som en befrielse. Det var då vi tuggade orden: "Det är över, det är över", som ett slags överlevnadsmantra. Grattis på namnsdagen, Mr Idrott Sylvester. Mer idrott på schemat för dagens skolungdom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar