Tja, varför inte? Det var inte så länge sedan som jag publicerade gårdagens blogg och jag sitter ändå kvar vid datorn. Så kanske... jag skulle ta och publicera dagens blogg medan dygnet ännu är ungt. Problemet med denna ekvation är att jag inte är ung längre. Den här tiden på dygnet hör ungdomen till. Det är andra natten på kort tid som kudden får ligga orörd. Jag har inte varit ledig många dagar, men jag har redan likt en tonåring med pigga nattvakna hormoner, hunnit vända på dygnet. Äsch, vad spelar det för roll? Måste bara komma ihåg att stänga av väckarklockan för imorgon bitti. Ibland är det nyttig att vara lite tvärtom och inte så inrutad. Okej, jag kommer att vara trött resten av detta dygn, men vad gör det? Jag kan vila när jag vill.
Det finns en anledning att hålla sig uppe. Anledningen stavas H-O-C-K-E-Y. Det är inledningsmatchen i junior-VM som spelas i Canada, närmare bestämt i Ottawa. Finland-Sverige och jag håller självklart båda tummarna för Sverige. Brynästalangen Jakob Markström vaktar det svenska målet och Anton Persson är en annan spelare från Gävle, som dessutom är gammal klasskompis i idrottsklassen till husets äldsta tonåring.
Jag kommer inte ihåg om det har framgått av tidigare bloggar att jag är en stor supporter av sporten ishockey? Det började redan i barndomen och laget som fanns i hjärtat var VSGF. Min kusin spelade back och han var klart bäst tyckte jag. Virserum mötte Rögle i serien. Detta var för länge, länge sedan. Ja, jag vet att Rögle spelar i elitserien nu. Jag går gärna på hockey på Virumsvallen när jag är i Småland. När jag växte upp så blev det Södertälje SK som fick all min gunst då det gällde elitseriehockey. Visst, HV71 spelade inte så långt därifrån, men jag har aldrig stått upp för dem. Däremot har jag skrikit mig hes många gånger på Scaniarinken.
Nu ska jag göra en bloggbekännelse. När jag hade studerat en bibel- och ledarlinje så hade jag två liknande jobbalternativ att välja på. Ett i Stockholm och ett i Södertälje. Valet var lätt. Scaniarinken ligger i Södertälje och närheten till hallen under hockeysäsong fanns med i beräkningen. Så rörde vi på oss geografiskt. Jag behöll intresset för hockeyn på avstånd. SSK, nu så hejar vi på SSK. Alla andra lag de ska vi slå, de blir rätt små, när klacken ropar GO GO GO!
Så slog vi ner bopålarna i Gävle och turligt nog finns det ett ganska anrikt hockeylag här. Du har kanske hört talas om Brynäs? Fördelen med Brynäs är att de då och då tar emot SSK från Kringelstaden. Jag går självklart på dessa matcher. Sist jag var där, så var det två tillresta supportrar och så jag. Jag har varken halsduk eller tröja med rätt lagfärg och det är synd. Så jag har full gärning att klappa fram Södertälje och överrösta Rolf Lassgård som är en lika hängiven hockeyälskare. Han håller dock på Brynäs. Nåja, han är en fantastisk skådespelare och även en riktigt trevlig filur.
Så, det är alltså ingen skräll att jag sitter vaken och tittar på hockey på TV. Mr T sitter i fåtöljen bredvid och biter på naglarna. Han gör ofta det under sportsändningarna. Jag tror att det finns någon slags telepatisk funktion mellan Mr T och Ottawa-hallen. Vore synd på sådant engagemang som Mr T:s om det inte skulle nå fram till de svenska spelarna på banan. Jag sätter en guldpeng på att Mr T behöver en nagelklippare imorgon för att fixa till de sönderbitna nageländarna.
Mer Gävle-anknytning. Upptäcker att svenske läkaren är ortopeden Björn Sandström som jobbar på sjukhuset i Gävle och som tog hand om äldsta tonåringens två operationer av ett illa brutet nyckelben. Ena delen av nyckelbenet stod upp så otäckt, så att det mest liknade ett indiantält, när huden lyftes en decimeter över ursprungsläget. Tyvärr så tillhör skador ishockeyn. Känns bra att Sandström står där han står.
Detta börjar likna Finland vs Gävle, för bisittaren för TV-kommentatoren heter Niklas Wikegård och det är också en Gävle-profil. Inte undra på att jag trivs så bra i stan. Vi har Gevalia, Ahlgrens bilar, Sveriges näst bästa hockeylag, julbocken som ännu inte har brunnit och mycket, mycket mer. Om du inte bor här i stan, så är du hjärtligt välkommen! Jag kan inte bloggpåstå att jag bor i Sveriges vackraste stad, men några helt klart godkända pärlor har vi i alla fall. Du kan ju trösta dig med Karin Boyes ord: Visst finns det mål och mening med vår färd, men det är vägen som är mödan värd. Fast hon syftade kanske inte på E4:an eller riksväg 80? Menar hon livet månntro? Ja men det har vi här i Gävle. Livet. I alla fall drygt 92 600 i kommunen. Välkommen du också!
PS. Nu när hela bloggen har handlat om sport, så borde det vara okej att fortsätta och delge hela omvärlden ett mycket glädjande bandyresultat. IFK Motala fick stryk av Vetlanda BK på hemmaplan med 2-4. Heja svart-gula smålänningar. Detta skedde under annandagsbandyn. Glädjen är så stor att det räcker ända in på tredjedagen, fast så slutade vi säga i Sverige redan 1771. Det är helt enkelt bara lördagen den 27 december och endast fyra dagar kvar på det här året. I sista minuten för att uppfylla de gamla löftena och dags för att tänka ut nya. På återseende med ett leende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar