Hjul-låv fö bådä eleve å lärarä

Jag har den stora glädjen att meddela att det är jullov för lärare och elever på skolan nu. Jag tror inte att det fanns en enda människa,som på något sätt hör till skolvärlden, som var ledsen och bekymrad över detta meddelande idag. Det har rått utmattningsvarning över de flesta klassrummen den senaste tiden och nu är vi framme vid det efterlängtade målet: jullov. Vi avslutade rejält i aulan idag med tre shower. Bättre nivå på underhållningen än på de senaste åren. Tal av rektorn, olika tal vid varje föreställning. Bra jobbat! Abba-inspirerad musikal med egenskrivet manus, visuella julsånger av min nybörjarklass i teckenspråket och hantverksprogrammets julhälsningar från de olika decennierna på 1900-talet. Allt från filmens värld. Casablanca, Hair och Jönssonligan i en salig blandning.

Vid alla tre föreställningarna lästes Viktor Rydbergs dikt "Tomten" av tre grabbar i hemstickade tröjor och tomteluvor. De turades om att läsa alla verserna. Det är många. Tack och lov, säger jag för deras kreativitet att läsa en variant på dikten vid sista föreställningen. Okej, den var i grymmaste laget, men efter att ha hört originalet två föreställningar i rad, så kom den som en befriande glädjekick. Jag kan inte låta bli att publicera den här i julavslutningsbloggen. Tål du inte omskrivningar av traditionella texter, så hoppa över de kommande sextio raderna.

Midvinternattens sköld är hård,
tio små nissar i djupsnön går.
Rävsax under täcke vitt,
knipsar nisse av på mitt.
Livsandarna för honom tryter;
snart han i eget blod flyter.

Nio små nissar i midnattstimma,
vandrar fram i månskensstrimma.
Uggla hoar från sitt näste,
istapp lossnar från sitt fäste.
Nisse spetsas utav tappen,
tomte ligger död på trappen.

På trappan står gröten och ångar,
åtta nissars intresse den djävulskt fångar.
Med stigande hunger de fatet nalkar;
En stackars nisse på kanten halkar.
Han kämpar, han sliter, han svettar sig blöt.
Men sjunker likväl i kvicksandsgröt.

Många springor stugan har,
genom dessa sju nissar sig tar.
Katten som bakom dörren ruva
slukar nisse med hull och luva.
Rester från tomteland,
suger kisse bort från tand.

Sex små nissar mot bordet ila,
och snabbt uppför bordsbenen de kila.
När sista tomten uppför kanten hasar,
han tappar taget och nedåt kasar.
Faller nedåt likt ett lod,
mattan färgas röd av tomteblod.

Fem små tomtar nu i iver,
springer kvickt ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg,
faller rakt på knivens egg.
Lilla nissen, stackars saten,
rinner ut bland sillsalaten.

Fyra små nissar har festat på sill,
nu de släcka törsten vill.
Mot glöggen de springa i samlad tropp,
och tar för sig av drycken i varsin kopp.
Ner faller nisse i glögghett hav,
likt en skållad mandel hans skinn faller av.

Tre små nissar kring sig tittar,
då en smällkaramell de hittar.
Ned på den en av dem hoppar,
men för det, den ej stoppar.

I tak, på golv, i gardin med frans,
finns nu nisses hjärnsubstans.
Två små nissar sig i granen svingar,
bland ljus och änglavingar.
En tomte sig för nära våga
- snart han står i ljusan låga!
Doftar likt en vidbränd stek,
ångrar då sin ystra lek.

Husbonn stiger upp i natten,
för att gå och kasta vatten.
Under husbonns tunga toffla,
nisse blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var.
Inte en jävla tomte finns kvar.

Vad publicerar jag för bloggkalender-bild efter denna makabra läsning? Ta det nu inte ordagrant och hispa för all del inte upp dig. Det finns visst några tomtar kvar och de dyker upp på julafton till den som har varit tillräckligt snäll. I vårt fall är den misstänkt lik farfar som gett sig ut för att köpa en tidning som inte är tryckt eller svärföräldrarnas granne som aldrig skulle få för sig att komma in utklädd någon annan gång på året. Tomten kan också vara misstänkt lik en övertalad tonåring i närheten. Det blir julklappsutdelning hur som helst. Om man har varit snäll förstås. Det finns förbehåll med nästan allt. Så även med bloggpublicering. Jag försöker med denna bild av bloggaren ikväll. Så här när julaningen börjar infinna sig. Håll till godo.

19 DECEMBER-BILDEN PRESENTERAR:

Den här bilden är tagen på Rosenlöfs tryckeri i Kungsgården, en bit bortanför Sandviken. Från Gävle är det bara att fortsätta riksväg 80 fram till Kungsgården. Har du kommit till Falun har du åkt för långt. Jag är nyfiken på att inhämta kunskap på många olika sätt och åker gärna därför på utställningar och guidade turer. Denna lilla happening i det lilla Kungsgården var en riktig höjdare bland studiebesök. Tryckeriet är numera nedlagt. Böcker och andra trycksaker framställs inte på detta sätt längre. Lokalerna var dock intakta och alla gamla maskiner stod kvar.

Det är numera ett unikt tryckerimuseum som visar en autentisk arbetsplats. Maskinerna som är från slutet av 1800-talet står kvar och fungerar fortfarande. Här utfördes ett fantastiskt hantverk. Idag görs det mesta med hjälp av datorer och det är inte många som behärskar konsten att sätta den ena bokstaven efter den andra i haken och på så sätt ordna sida efter sida till den fantastiska tingesten: en läsvärd bok. Vid studiebesöket visades även marmoreringskonsten. Så fantastiskt vackra mönster det blev. Hantverk när det är som bäst. Bloggaren njöt som du säkert förstår i fulla drag vid anblicken att binda böckerna för hand.

Nu stängs många skolböcker för den här terminen och jag önskar alla elever, lärare och övrig personal ett underbart jullov. Det känns fint att den hälsningen även inkluderar bloggaren själv. För är det något som smakar som smältande nougat i gommen, så är det just ordet: JUUULLOOOV! På återseende med ett ännu större leende!

PS. Idag är det Edith Piafs födelsedag. Jag bloggade om henne för en tid sedan. Hade hon levt så hade hon idag firat nittiotre år, men nu blir det kalasande i himlen och vem vet kanske en liten sångstund med bland annat sången: No, je ne regrette rien.