Granen har vit hålbrynja!

Här var det gran, här var det gran! Den finaste i stan te dopparedan. Etthundrasjuttio kronor, inplastad i nät och färdig att ta hem i bagageluckan med fällda säten i baksätet. Nu står den och väntar på att bli intagen, avnätad och dekorerad med belysningsslinga och röda julgranskulor. Den är köpt på Mr T:s och min traditionella granköparplats. Vi tänkte göra ett undantag i år och åkte till Plantagen. Vi hade hört tips om att där fanns det granar i mängd. När vi kom idag tidigt på förmiddagen så fanns det fyra granar kvar. 2 små och 2 lite större. Om det endast hade berott på längderna så hade vi kunnat slå till på en modell kortare för det jämna priset av 146 kronor. Fast vår förhoppning var också, förutom passande längd, att granen skulle se ut som en gran. Med en topp högst upp och så bredare ju längre ner mot foten som vi sätter blicken. Plantagengranarna som var kvar i lager hade inte den egenskapen.

Så vi for till traditions-stället, trots att vi förra året hade svårt att hitta en vettig gran där också. Har vi blivit kräsnare i kampen om att hitta stans och Gästriklands snyggaste gran? Eller har grankvalitén blivit markant sämre? Okej, i år var det lättare på grund av dagsljuset. I fjol köpte vi gran i kvällsmörker och det var verkligen Mission Impossible utgåva 2007. Vi behöver en gran med inte alltför stor vidd nertill, eftersom den ska passeras ett antal gånger varje dygn. Den står inte intryckt i ett hörn eller utanför på altanen, utan den har en mycket central plats i vårt hem. I år fanns det många nätta granar. Problemet med de flesta var att den var vidare upptill än nertill. Det började med en topp och sedan kom stora och långa grenar.

Det är svårt att få toppen att fästa i granfoten och det är omöjligt att fästa stjärnan på foten, så att vända den upp och ner är inget alternativ. Vi valde och vi vrakade och plötsligt uppenbarade sig en liten gran med mycket tätt grenverk. Vacker, nätt och mörkt grön. En gran värd namnet. Tätheten visade sig bero på dubbla toppar. Två stammar med utgångspunkt ur en fot. En fascinerande och absolut udda gran, men säkert svårbalanserad i julgransfoten. Hörde granförsäljaren säga till en annan kund att den kan leva sitt eget liv när den kommer in i värmen och kanske dela på sig litegrann och då blir den förstås inte den perfekta täta granen något mer. En slags tvillinggran, med samma ursprung. Jag publicerar därför ett dagsfärskt bildbevis, taget av yngsta tonåringen. Hon som ville att vi skulle vara lite innovativa i år och slå till på dubbeltoppgranen. Köp två betala för en. Det bor småländska gener i min dotter.

20 DECEMBER-BILDEN PRESENTERAR:

När granbestyret var avklarat så åkte vi hem och smetade ihop två mjuka saffranskakor. Du vet den där varianten som blir så saftig och fin. Pudra lite florsocker ovanpå och fixa fram ett hjärt- eller stjärnmönster. Lite lingonparfait till och det är bara att ringa in goda vänner och njuta en stund av bordet gåvor och den varma vänskapen. Vi hann även med att förbereda en bunke med degen till skållade jullimpor. Bunken ska sedan stå över natten och skålla ihop sig, för att sedan bakas ut till limpor imorgon. Tillsätt bara mjöl, jäst, vatten och kryddor imorgon och du har julens godaste limpor.

Vi åt en fräsch räksallad till lunch. Känns som det gäller att ligga lite lågt med kaloriintaget så här dagarna före julfrosseriet. Tankarna förstördes redan på eftermiddagen då vi var bjudna till våra kära vänner sedan många år tillbaka. De har förståndigt nog flyttat närmre oss och bor nu på gångavstånd. Detta innebär inte nödvändigtvis att vi ses oftare, men på något sätt så ses vi spontanare. Vi bjuder varandra på kaffe om det plingar på dörren vid söndagspromenerandet. Nu var vi ditbjudna och Rimbobullar, kakor ur "Två systrars söta" och som slutkläm plommon i konjak med grädde. Vi behövde inte vänta på julfrosseriet Mr T och jag. Ljuvligt gott!

Grejen med dessa vänner är att vi har gått igenom så många sorger och bedrövelser tillsammans. Vi har suttit med varandras gråt och vi har delat glädje de ljuvaste sommardagar. Det var hos dessa vänner, på deras paradis i Söderhamns skärgård, som jag skrev Dass-dikten. Jag har också fått förmånen att skriva texter till några melodier som Roffe har komponerat. Det är en lätt och rak vänskap som har vuxit fram ur det mörkaste mörka. När de miste sin son, som var Mr T:s bäste vän. Sådant går inte obemärkt förbi. Vi har nu förmånen att känna oss som son och sonhustru i deras hem och vi räknar med dem hos oss vid födelsdedagar och studentfiranden. Det är det som livet handlar om. Att våga stanna kvar när det är som djävligast och sedan få glädjen att se något nytt växa fram. Något som har fått växa sig starkt. Vi vet var vi har varandra. De är riktiga vänner.

Det känns gott att avsluta denna händelserika och nyttiga dag, med att titta på ett julavsnitt av Svensson, Svensson. Vad fick jag nyttiga ifrån? Jag glömde tydligen helt bort de konjaksindränkta plommonen och gräddklicken. Med nyttig måste jag säkert ha menat att vi har fört fram julstöket på ytterligare en nivå. Snart färdigbakat, granen är hemförd, klapparna är inslagna och lite städning och pyntning på måndag, så håller vi jämna steg med julplanerna. Jag har lovat mig en sak i år. Jag ska inte falla ner som en ofräsch disktrasa i diskhon, när julänglarna kommer med sitt budskap. Vad lovar du? På återseende med ett leende!

PS. Idag har ett helt land namnsdag. Israel. Detta mansnamn kommer från hebreiskan och betyder Gud strider eller Guds kämpe. En svensk Israel-kändis är herr Kolmodin. Han som skrev psalmen Den blomstertid nu kommer. Den trycktes redan 1695 i dåvarande psalmboken. Jo, jag är medveten om att det är vinter och det är långt kvar till skolavslutningarna i sommar. Så det får väl bli en liten omskrivning av texten: Den juletid nu kommer, med knäck och fruktskål stor. Du nalkas ljuva afton, då knip och tandvärk gror... Förlåt, jag kunde inte låta bli!