Så mycket enklare det skulle vara om alla kunde hålla sig till sanningen. Idag är det Nobeldag och en massa upptäckter och framgångar ska premieras. Det blir fanfarer och snygga klänningar, tusentals manschettknappar som knäpps och blommor från San Remo. Festligt med andra ord. Jag tillhör den kategori av människor som inte köper Hänt i Veckan eller Svensk Damtidning för att titta på alla kungligheter och kändisar. Däremot erkänner jag villigt att jag bläddrar hos frissan och tandläkaren. Jag går till tandläkaren en gång om året. Till frissan kanske fyra till fem gånger. Allt som allt läser jag alltså veckotidningarna cirka sex gånger om året. Jag är alltså gravt underdoserad och funderar nu på om det är någon därute i bloggvärlden som känner till någon plats för gratisläsning?
Jag går så sällan till doktorn. Tänker inte gå in i detalj på varför jag håller mig därifrån. Det skulle kunna vara ett ställe för läsning. Lång sådan. Speciellt på akutmottagningen. Problemet där är att tidningarna är från ett år tillbaka och det är något kungabröllop i Mellaneuropa, i ett land som jag nästan inte visste fanns, som gått mig obemärkt förbi. På hälsocentralen ligger det mest Apotekstidningen och de skildrar inte Nobelfester och andra festligheter. Det vore kanske ett tips till Apotekstidningsredaktionen att ta sig in på Nobelfesten nästa år och sedan göra ett reportage om gasiga magar och urinvägsträngningar? Måste vara ett elände att sitta så länge som de gör först i Konserthuset och sedan i Stadshuset. Hur löser de toalettfrågan? Är det bajamajor utplacerade vid kortegevägen? Nog finns det uppslag till reportage alltid.
Jag gick ut hårt i dagens blogg. Att hålla sig till sanningen. Sedan halkade jag över till veckopressen och det är väl ett område som har lärt sig att tänja på sanningen. Därför skippar vi veckopressens smaskiga längtan om lösnummersförsäljning med hjälp av braskiga rubriker och publicerar en bild istället. Under tiden pågår Nobelfestligheterna i Stadshuset och du förstår vad det ska firas den dagen, då någon får Nobelpris för att ha hittat den rätta sanningen.
10 DECEMBER-BILDEN PRESENTERAR:
Nej, nej, nej, det är inte Elton John på bilden. Det är bloggaren själv. Fortfarande kvar i Göteborg. I en Buttericksbutik på Korsgatan. Det händer då och då att jag går in i butiken i Stockholm också. På Drottninggatan. Vad jag däremot inte har vetat så länge är att Buttericks har samarbete med Barnens Hus på olika platser i norra Sverige. Så även i Gävle. I någon stad är det Lekia som ansvarar för Buttericksavdelningen. Buttericks är som ett gratis-Liseberg. En stunds nöje och så får teaterapan utlopp med lite gratisprovningar. En keps, ett par glasögon i XXL-format och voilà: Elton John.
Jag köpte varken kepsen eller glasögonen. Kan ångra glasögonen. De kunde ha varit användbara på många sätt. Några dagar skulle de kunna höja humorfaktorn. Andra dagar skulle de kunna dölja de tårfyllda ögonen. Framförallt så skulle de kunna användas till att se tydligt med. Idag är det en sådan dag. Då jag önskar god syn. Jag vill vara klarsynt. Det jag vill se är sanningen. All orättfärdighet står mig upp i halsen. Jag går inte med två fingrar i munnen och framkallar kräkreflex. Den finns där ändå.
Idag är det precis två veckor kvar till julafton. Fjorton dagar före dopparedagen. Snart dags för julfrid alltså. Just nu, mitt i Mer Jul i Gävle, med ljusgirlanger, bocken och julskyltade fönster, så mår många människor dåligt. Inte bara för att de är stressade över allt som ska göras. Inte bara för att ekonomin kärvar och julklappslistorna gräver ett djupt hål i plånboken. Inte bara för att mörkret verkar ha tagit överhanden här uppe i Norden. Människor mår dåligt på ett djupare plan. Givetvis finns det nästan lika många olika anledningar till att de mår dåligt, som det finns illamående människor. Saken är den att jag tror i grund och botten att de skulle må lite bättre om alla människor tog ett gemensamt beslut om att hålla sig till sanningen.
Då skulle vi veta vad som gäller. Då skulle vi inte behöva gå bakom ryggen på varandra. Då skulle vi kunna mötas och reda ut saker och ting. Då skulle vi inte svika förtroenden. Det smärtar mig att se hur vi gör varandra illa. Med tankar, gärningar och ord. Jag sitter och funderar på lite annorlunda julklappslösningar. Tänk om vi istället för en helkroppsmassage, skulle ge bort en löfteslapp om att alltid våga stå upp för sanningen. Skulle jag klara det? Skulle du klara det? Skulle vi människor klara det? Det är fjorton dagar kvar till julklappsutdelandet och det är ännu gott om tid att styra med julklapperiet. Så vi borde få ordning på sanningsinnehållet.
Jag har försökt träna en längre tid nu. Ungefär som att sticka sockor. Det börjar med ett helt garnnystan och två stickor och en garnögla. Sedan kan vi se sockan växa fram. Maska för maska. Likadant kan vi göra med sanningen. Den ligger där uppnystad, men ta tag i en sanning och låt denna byggas på och bli till en helhet. Till en sanningens socka som du kan ta på dig, bli varm av. Har du två sådana kan du ge bort ett par. Sanning är inte något billigt krafs. Sanning är äkta vara. Dyrare än saffran, ändå kostar det inte ett öre. Inte i kronor. Trots det, så kan det kosta på.
Du kanske tycker att det är snurrigt och svårt att hänga med i svängarna? Instämmer. Sanningen är inte någon lätt passage. En definition på sanning är: Ett mått på hur väl ett påstående stämmer överens med de förhållanden den beskriver. Så om det ska vara helt sant, så borde allting vara ordagrant beskrivet, för att inte frångå sanningen det minsta. Det gäller att väga orden på våg. Att inte låta något enda litet ord slinka igenom, som inte hör sanningen till. Om någon medvetet väljer att använda sig av förvrängningar, så tror jag att Buttericksglasögonen kan ha ytterligare ett användningsområde. De kan försöka att dölja den skamsna blicken. För den kommer. I tät följd efter osanningen. På återseende med ett leende!
PS. Det finns tydligen flera Mr T i stan. Min Mr T läste en kommentar i dagens GD, som var undertecknad av Mr T. En annan Mr T. Den andre Mr T hade kommenterat Gävles satsning på att bli kulturhuvudstad år 2014. Nu gick det inte riktigt som staden hade tänkt sig. Gävle och Uppsala är ute ur leken. Nu gäller det för Lund och Umeå att fortsätta kampen. Min Mr T vill självklart satsa på kulturen. Han är ju kulturarbetare själv. Tidnings-Mr T ville detsamma. Men han tyckte att staden skulle sluta upp att satsa på all meningslös sport. Där slutar alla likheter. Min Mr T är, precis som jag själv, en helt omöjlig kombination. Kulturintresserad och sportnörd. Vi vill ha både sjukhus och skolor också. Vi vill även att pensionärerna ska få högre pension och att tandläkarkostnader ska klassas som sjukvård. Om sanningen ska fram, så tror jag det är möjligt att få alla dessa trådar att gå ihop. Om sanningen ska fram, så kommer pengarna att räcka till allt och alla. Det handlar ju inte på något sätt om att pengarna är slut. Inte så länge det går att betala en månadslön till en person på 900 000:- Min spontana tanke blir: Det kan inte vara sant!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar