Här behövs ingen doftgran

Jag sitter och lurar på vilket år i framtiden vi kan nyttja funktionen med luktdator. Bilder kan vi som bekant publicera i bloggarna, men tänk att just nu få publicera lite doft ifrån köksregionerna. På köksbordet ligger fyllda påsar med lussekatter och vid köksbänken har yngsta tonåringen tagit över med hästjobbet att kavla och trycka formarna över pepparkaksdegen. Mitt uppdrag är att serva med plåtar och vakta ugnen. Känns kanske vanskeligt med att starta upp en blogg, mitt i allt detta juldoftande paradis. Upptäcker att det kom in ett norskstavat ord i förra meningen, men jag låter det stå kvar. Vanskligt, inte så ofta vi säger det på svenska, eller hur? Inte jag i alla fall.

Mr T och jag satte väckarklockan i morse som två korkade självplågare. Vi tog täckena med oss till TV:n och satt och halvslumrade till Luciamorgon från Malmö. Det kändes fint. Vi piggnade till mot slutet och kände hungern göra sig påmind. Vi fixade lite frukost och kröp tillbaka under täckena i TV-rummet och såg ett inspelat avsnitt av "På spåret". Ett trevligt och enkelt sätt att kolla sina kunskaper eller snarare okunskaper. Det kändes plågsamt tidigt att stiga upp så tidigt på ledig dag, men vi hann i lugn och ro få undan frukosten, duscha, bädda och sortera litegrann som skulle ha sorterats för länge sedan. På med kaffepannan och så Melodikryss med jultoniga klanger. Lätt som en plätt eller som en skumtomte. Jag kunde inte hålla mig, utan startade lussekattsbakandet. Fick stänga av köksmaskinerna då och då och låta Eldemann ställa sina klurigheter. Jag gör ett undantag idag och låter bloggläsaren få vila ögonen på något vackert till skillnad från tidigare bloggar i decembers bloggkalender.

13 DECEMBER-BILDEN PRESENTERAR:

Så blir du kaffe- eller kanske glöggsugen så vet du att det finns tilltugg att tillgå. Hembakt. Dröj inte för länge, högarna sjunker oroväckande fort. Lussekatterna blev mjuka och saftiga, pepparkakorna blev hårda och frasiga. Alltihop bakat med smör. Det känns verkligen på smaken och så ska det vara bra för ögonen med äkta smör. Så egentligen är det en medicinsk god gärning vi har gjort idag. Lussekatter och pepparkakor. Mr T fick med sig en påse till kollegorna på jobbet. Han tillhör den skara av människor som jobbar på Luciadagen, trots lördag och allt. Julkonsert ikväll och imorgon kväll. Utsålt.

För min del blir det nog en Luciatablå ikväll. Jag hade från början tänkt Hille kyrka, men eventuellt tar jag mig över sockengränsen och går till Strömsbro kyrka. Vet att några av mina kollegor är "in action" där och det är alltid roligt att träffa så trevliga människor. Med detta säger jag inte att människorna i Hille är otrevliga. Tvärtom. Jag är kluven vilken kyrka det blir. Springer jag fort så hinner jag kanske båda? Klockan sjutton i Strömsbro och klockan arton i Hille.

Jag tror att jag har bloggat om Facebook tidigare. Däremot är jag osäker på om jag har nämnt Stayfriends. Förblivänner-platsen på nätet. Jag fick en liten hälsning från en skolkamrat i grundskolan, som jag inte har haft kontakt med sedan vi slutade nian tror jag. Det förflyttade mig alltså många år tillbaka. Vi gick i förskola tillsammans och följdes åt i samma klass hela grundskoletiden. Vi har alltså mötts många dagar under tio års tid. När frågan kom söderifrån: Kommer du ihåg mig? så var det självklara svaret javisst och jag blir dessutom glad att höra ifrån dig. Om tre år är det, jag höll på att skriva tjugo år, men det är faktiskt trettio år sedan som vi gick ut nian. Så om inte förr, så borde vi kanske få till en återträff. Spännande att se om vi fortfarande känner igen varandra. För det är stor skillnad på att komma ihåg och att känna igen.

Det har kommit små ölmagar och rundade höfter emellan. Mörkt hår har förändrats till grått. Rynkor kring ögonen. Det märks att vi har passerat fyrtioårsstrecket. I detta ytliga samhälle så kan sådant vara avgörande. I det här sammanhanget är det av mindre vikt. Det får vika undan för att det är så roligt att återigen få kontakt och bli påmind av barndomen och ungdomen. Intressant att veta vad gamla skolkamrater minns av mig som person och intressant att få delge dem det de inte vet av det som har hänt de senaste trettio åren. Jag gläds över att se deras ansikten igen och få höra deras levnadsberättelse fram till nu.

Jag funderar på om jag inte har frångått ursprungstanken med denna bloggkalender. Meningen var att publicera en bild på bloggaren varje dag från första december till självaste dopparedagen. Inte för att bloggaren är självcentrerad och mer tt än gg i ordet bloggare, inte alls. Det var nog mer för att kunna sluta årssäcken och göra ett annorlunda blogg-grepp. När det då idag kommer en bild på en hög lussebullar, så faller hela bloggkalenderidén. Därför kommer en räddande bild och som du förstår så har provsmakningen varit total idag och därför blir de en fikabild. Håll till godo med dagens bild nummer två.

13 DECEMBER-BILDEN PRESENTERAR:

Så här glad är man om man har besökt Elsa Andersson konditori i Norberg. Fika bör man, annars dör man. Dog gjorde Lucia. Martyrdöden. Om du har möjlighet, läs gärna berättelsen om Lucia. Den är väl värd att ägna några Luciadagsminutrar åt. Sveriges Lucia i år heter Emma Johansson och kommer från Örkelljunga. Om du vill se henne är det dags att bege sig till Skansen ikväll. På återseende med ett leende!

PS. Lusse lelle, Lusse lelle, elva nätter före jul. Lusse lelle, Lusse lelle,elva nätter före jul... Nu är även pepparkaksbaket i hamn och jag tror jag ska gå lös på lite ihopvispning av saffransglassen. Ett måste till de osockrade julhallonen. Vilken färgsensation!