Jag kände att söndagskvällen började ta ut sin rätt och jag kände inte för att låta dåsigheten ta överhanden riktigt än. Att starta datorn och lägga upp en ny blogg är ett säkert kort för att piggna till. Lite senare ikväll funderar jag och Mr T på att se en Wallanderfilm. Vi trodde att vi hade sett alla och även Jokern som visas ikväll, men ingen av oss känner igen temat. När vi väl börjar titta, så kanske vi känner igen den och då ställs vi inför ett nytt val. Att fortsätta titta eller låta bli. Livet är fullt av val och nu är det dags att välja en bild till dagens bloggkalender. Jag var inne på utflyktstemat igår och då gällde det Småland. Jag vill inte riskera att bli lokalpatriot eller rättare sagt: lokalpatriotidiot. Så nu blir det lite Gästrikland som omväxling. Håll till godo.
Den här bilden är tagen i vårt närområde. Uppe på Hille klack. Kanske inte en så viktig eller häftig plats, så det är värt för de småländska bloggläsarna att vallfärda hit. Ni har ju More Kastell på närmare håll, som slår detta i häftighet. Hille klack är i alla fall en plats väl värd att besöka, om du som bor i Gävle-området inte har varit där än. En plats där det hålls gökottor på Kristi Himmelfärdsmorgonen och skolutflykter för Hillebarnen. Det finns flera vägar dit. Ungefär som till Rom. Alla vägar bär till Hille klack. Mr T brukar annars säga att: alla vägar bär till Skirö. Skirö i Småland. Tillbaka till Gästrikland.
När du går till Hille klack, så passerar du en mängd olika vegetationer. Björkskog, tallskog, myrmark, ängar och rullstensås. Väl framme så är du på en höjd. Mäktigt och vackert. Mr T och jag har varit där vår, sommar och höst. Bara vintertiden kvar innan vi har fullt Hille klack-certifikat. Vem vet, det kanske blir promenaden på nyårsdagen. Då det är dags att förverkliga det ganska uttjatade nyårslöfte. Fem kilos viktminskning, motion och nyttig kost. Den dagen på året då det inte slinker ner några polkagrisar och skumtomtar. Var lugn. Ordningen är återställd redan den 2 januari.
Ryggsäcken är med till Hille klack och den innehåller förstås kaffetermos, vatten, fikabröd och sittunderlag. Dagen när den här bilden togs var det synd att vi inte hade packat en uppblåsbar helikopter eller åtminstone en linda, för det var den dagen då jag skadade högerfoten rejält. Något som jag fortfarande blir påmind om nästan två månader senare. Vissa rörelser. Ajajajaj. Förutom bloggare, ryggsäck och en natur, så finns en bänk med på bilden. Bänktemat är mycket viktigt för mig. Jag har bänkar lite här och var som jag gärna uppsöker ensam eller tillsammans med Mr T. Oftast är bänkarna placerade i naturen, men det finns också bänkar inomhus som jag tycker är väl värda ett besök. I en kyrka till exempel.
Att slå sig ner på en bänk kan vara livsavgörande. Om du kombinerar det med att låta tiden stanna upp en stund och det är bara du och ditt sällskap som gäller. Om du är ensam, så är det du och dina tankar. Allt som du bär på kan plockas fram på bänken och antingen låter du det ligga kvar där i friskluften eller om du är inomhus så kan du låta det ligga kvar i värmen. Om du väljer att ta med dig det igen, så går det också bra. Om du tröttnar på att bära det, så är det bara att gå tillbaka till bänken och lämna av det vid ett annat tillfälle.
I sportsliga sammanhang kan det ha en negativ klang att vara bänkad. Det krävs ett speciellt psyke för att klara det. Eller det krävs kanske en alldeles speciell dröm eller en speciell önskan om framtiden, för att klara ännu en gång på bänken. Jag har skrivit ett par dikter som var och en på sitt sätt handlar om bänken och varför inte. Det är advent, snart jul och vi ska sitta med tända ljus, äta gotter, dricka glögg, öppna adventskalendrar och varför inte lite diktläsning mitt i allt myspys?
Det finns en bänk att sitta på
Det finns en bänk att sitta på.
Som passar livets alla olika skeden.
En plats dit jag brukar gå.
Följer den upptrampade leden.
Det finns en bänk att sitta på.
Där känner glädje och sorg sig hemma.
Om vägen dit är lätt eller tung att gå.
Är det upp till dig att bestämma.
Det finns en bänk att sitta på.
Bäcken porlar, sjön den kalkas.
Löven faller, snöflingor små.
Så nära alla årstider där du nalkas.
Det finns en bänk att sitta på.
Dit världens jäkt inte hittar.
Inga frågor är där för små.
Finns ej svar, det också kvittar.
Det finns en bänk att sitta på.
Fyll en termos och låt dig smaka.
Där kan man också vara två.
Där kommer kärleken tillbaka.
Det finns en bänk att sitta på.
Den dag då jag ej längre finns.
Kom ihåg att du där kan mig nå.
Vid den platsen som vi alltid minns.
Reserven
Det kostar på att vara reserv.
Kan kännas som ett fördärv.
Vara den som endast väntar på,
att någon annan måste utgå.
Vara reserv som står utanför,
är en tråd som är riktig skör.
Det är då tålamodet prövas.
En stor portion kan behövas.
En reserv måste ändå till.
Vem är manad? Vem vill?
Då är plötsligt gruppen hel.
Egentligen en viktig del.
Om reserven fattas då det gäller.
Plötsligt tomheten framväller.
Du är inte längre reserv.
Du är viktig, du är djärv.
Reserven visar vad den kan.
Alla kämpar till siste man.
Den siste ska bli först.
Låt detta vara reservens tröst.
Båda dessa ovanstående dikter är tidigare publicerade, men det vore trevligt att testa ett byrålådealster. Som ligger och trycker till ingen större nytta egentligen. Varför inte? Den ligger inte så långt från bänk-temat, varken det meditativa bänksittandet eller det sportsliga bänknötandet. Okej, en dikt till. Jag lovar, det blir den sista i dagens blogg.
Stopptid
Har en lucka i min almanacka.
Måste tacka. Måste tacka.
Det finns många vuxna som jag känner.
Även vänner. Även vänner.
Måste skynda sig att fylla dagen
Stressar magen. Stressar magen.
Det verkar som om de alltid springer.
Mobil ringer. Mobil ringer.
Men jag har en lucka, som är tom och härlig.
Tänker sitta ner och vara besvärlig.
Om jag är i vägen när världen knackar på.
Så får den väl hitta en annan väg att gå.
Om någon störs av ljudet av obesvarad telefon.
Så har jag ljuv musik som erbjuds till lån.
Alla vet om att hjärna och hjärta.
Känner smärta. Känner smärta.
Alla har hört att tiden läker sår.
Känn hur du mår. Känn hur du mår.
Stanna upp och titta, hur livet är.
Andas och lär. Andas och lär.
Lungor fylls av glädje, varje sekund
Sitt en stund, sitt en stund
Kom dela min lucka, var tillsammans med mig.
Det finns andra dagar du kan säga nej.
Tiden är mycket viktig, viktigast är vi.
Jag tillåter mig vara obunden och fri.
Världen kanske tror att jag är ding och har fått mig en knäpp.
Kan inte dansa men jag ger den en step.
Mitt hjärta bubblar av glädje och skratt.
Kom, låt oss dela min vackraste skatt.
PS. 2:a advent och Mr T och jag var i kyrkan på förmiddagen. Jag hade små uppdrag i gudstjänsten. Därefter en snabbvisit på ett helgöppet apotek och vidare till ett par julmarknader. Den ena på Länsmuseet. Fullt med folk. Knökat. Fina saker, blandat med oförståelig modern design, en del roliga saker och så lite krimskrams. Oväntat. Det där med krimskrams. På länsmuseet. Jag gjorde en del historiska fynd när Arkiv Gävleborg rensade sina hyllor och skänkte bort värdefullt material. Tackar. Vi gick in och ut på KFUM:s julmarknad. KFUM som står för Kristliga föreningen av unga män. Det behövdes inte många ögonsvep för att konstatera att den yngsta mannen på plats var Mr T och att det var främst en massa damer i övre medelåldern som basade för kökstjänst, tombolor och grytlappsförsäljning. Så de unga männen får allt kosta på sig en bock och ett tack för allt arbete som utfördes idag. På återseende med ett leende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar