Världen har väl mer än 7 underverk?

Julbordstider. Mr T klarade av sitt jobbs julbord förra veckan. Han kom hem nöjd och glad från Konserthusrestaurangen Opus by Esperanto. Han behövde med andra ord inte ta många steg från notställ och arbetsrum för att deltaga i gemenskapen. Julbordet som avnjöts tillsammans med kyrkans personal serverades i år ombord på briggen Gerda. Vilken trevlig idé! Jag är, som du säkert redan vet om du är påläst på bloggarna, ingen älskare av båtliv. Nja, det där stämmer inte riktigt. Jag är tvärtom en stor älskare av båtliv. Hav, doft, vind. Jag älskar det. Jag tycker att båtar är vackra var och en på sitt sätt. Allt från liten eka upp till stora oljelastare. Det är bara det att mitt balanssinne är inte av samma uppfattning. Så ombord på de flesta båtresor mår jag dåligt. Med eller utan åksjukepiller eller plåster. Jag mår illa. Skrev Magnus Uggla den låten efter en båtresa mellan Stockholm och Finland? För mig räcker det med Åland och jag är sänkt.

Som tur är inte till havets botten, men balanssinnet är i botten. Under resan och ett tag efteråt. Ändå har jag åkt båt mellan Göteborg och Danmark ett flertal gånger. Till Danmark även från Varberg. Jag har åkt till Åland, till Gotland, till Öland, till England och ett flertal båtresor mellan olika delar av Norge. Jag har aldrig njutit. Det har gått mer eller mindre bra. Ibland mer eller mindre dåligt. Vissa gånger mer eller mindre helvetiskt. För när det är som värst, så är det bara önskan om en död som finns i tankarna. Ändå åker jag. Det måste bero på att målet är värt resan.

När julbordet skulle avnjutas så låg briggen Gerda förtöjd vid land och det är en helt annan sak. Det låg till och med lite is runt omkring, så det kändes som om hon inte skulle kunna glida iväg i första taget. Väl ombord, uppe på däck, så kändes blandningen av havsluft och tjära. Runtomkring stod alla härliga arbetskamrater. Stämningen var god, som den så ofta är tillsammans med det här gänget. När jag talade med min kära mamma i telefon senare under dagen, så undrade hon: Hade ni trevligt? Javisst, vi hade verkligen trevligt. Ganska intressant att titta sig omkring runt de sex olika långborden och tänka tanken att jag kan sitta precis vid vilket bord som helst och vara övertygad om att få trevligt. Det säger en del om den höga klassen hos mina arbetskamrater.

Jag hade redan innan bestämt mig för att äta med måtta. Jag skulle tillbaka till jobbet och arbeta efter julbordslunchen. Så några sju vändor blev det inte tal om. Jag har alldeles för mig att det ska vara sju vändor fram till smörgåsbordet om det ska vara på riktigt. Det var ingen av mina arbetskamrater som kände till den siffran. Självklart känner de till siffran, men inte i julbordssammanhang. Siffran sju är inom kristendomen en mycket bekant siffra. Jesu 7 ord på korset, de 7 dödssynderna, Jerikos murar som föll när basunen ljöd gång 7, Petrus som frågade Jesus hur många gånger han skulle behöva förlåta sin broder och Jesus svarade: Inte 7 gånger, utan sjuttio gånger 7. Josef som tydde drömmen om de 7 feta och de 7 magra åren under sin tid i Egypten. Jag är övertygad att mina arbetskamrater har 7särdeles koll på siffran sju. Bortsett från julbordsätandet. Kanske är det en småländsk julbordsräkning?

Fisken, kallskuret, varmrätterna, lutfisken, gröten, ostbrickan, desserten. Så ska det se ut. Så smålänning jag är så fixade jag inte mer än 3 gånger idag. Fisken, lite kallskuret tillsammans med lite varmt, desserten. Fastän att jag jobbade fram till halv 7 ikväll, så var jag inte hungrig en enda gång. Bara törstig. Vet inte hur många glas vatten jag har druckit idag på eftermiddag. Åtminstone 7. Gick till kvällsmässan innan jag åkte hem. Det var så fint med de stora mäktiga granarna på var sin sida framme i koret.

Det är inte dumt att vila blicken på något vackert en stund och bara vara i stillhet. Väl utanför kyrkorummet så tar gärna alla måsten vid igen. Julkortspostande, förberedelser inför kommande avslutningar, betygssättningar, julklappsbestyr, telefonkontakter, hushållsgöromål och inte minst bloggandet. Jag säger som nästan som Jesus... inte sju saker, utan sjuttio gånger sju saker. För nu närmar det sig jul. Om en vecka så här dags så är det uppesittarkväll. Just nu känns det overkligt, men det är lugnt. Sju dagar dit. På återseende med ett leende!

PS. Trodde du att jag skulle glömma bildpubliceringen? Nej då. Det var bara det att julbordsskrivandet flöt på och det blev aldrig läge att publicera en bild. Så nu låter jag PS-utrymmet ta hand om detta. Varsågod!

16 DECEMBER-BILDEN PRESENTERAR:

Jag tycker att denna bilden passar bra så här i julbordstider. En julrödsklädd bloggare på en av favoritsysselsättningarna. Promenaden. Är det något som jag tänker använda julledigheten till, så är det promenaderna. Den här bilden är tagen i Forsby, en av favoritrundorna. Hille-Forsby-Strömsbro-Varva backe och så tillbaka till kaffepannan i Hille. Hör gärna av dig om du vill ha promenadsällskap. För är det något som hör julen till mer än julbord, promenader och julröda kläder, så är det gemenskapen. Passar bra både vid julbord, gudstjänster och promenader.