Det är sådana här dagar då jag önskar att detta vore en videoblogg, så att eventuella läsare kunde se bloggaren. Jag kände för kjol idag, så här sitter jag uppfixad och fin. Har till och med satt upp håret. Du känner väl till uttrycket: Det är inte guld allt som glimmar? Bara för att jag sitter här uppklädd upp till hakan, så behöver inte det betyda att det har kostat skjortan. Kjol för trettiosju kronor och femtio öre och tröja för tjugonio kronor och femtio öre. Tunna, i färg matchande, strumpor hade jag sedan tidigare. Likaså ett uppiffande halsband. Jag är en typiskt mysbyxmänniska eller jeansmänniska. I alla fall på hemmaplan, med stängd ytterdörr. Jag vet faktiskt inte riktigt vad det tog åt mig idag vid klädvalet. Visserligen är det söndag, men mig veterligt ska vi ingenstans och vi har inte planerat att bjuda någon. Fast det är kanske just det vi gör nu, när jag inte behöver tänka på att byta om innan.
Mr T gav mig en uppmuntrande kommentar och blick och då var det ju någon nytta med klädvalet. Känner mig faktiskt fin och på något sätt hör det ihop med min julfilosofi. Tänd de fina ljusen, ät det goda hembakade fikabrödet, nalla på alla lager i chokladkartongen, använd de fina kläderna. Låt ingenting ligga kvar och bli gammalt och tråkigt. Jag piffade till och med till förmiddagsfikat med lite kardemummakaffe och då är det som att dricka kaffe och dricka en bulle från samma kopp. Någon gång ibland smakar det riktigt gott, men jag gör det inte till någon vana.
På tal om förmiddagsfika, så hade vi besök av våra kära vänner igår. De kom lagom till snabbgenomgången av melodikrysset och Mr T och jag behövde verkligen förstärkning. Vet inte vad det var för musikval igår som herr Eldemann hittade på. Tyvärr kunde våra vänner inte hjälpa oss i vår melodikryssnöd. Det kan vara så att Mr T och jag fortfarande hade sovläge i kroppastollarna. Vi konstaterade att vi är inga tonåringar längre. Om du har följt bloggen, så vet du att vi satt uppe och kollade på hockey under de nattliga timmarna. Jag publicerade en blogg under tiden. Sveriges inledningsmatch slutade 3-1 mot Finland. Sista målet i tom, finsk kasse.
Hade vi hållit oss vakna några timmar till under natten, så hade vi hunnit få med oss att Gävle-bocken brann vid fyra-tiden på morgonen. Så nu återstår bara det svarta träskalet. Jag skulle aldrig få för mig att tutta på bocken själv, där går gränsen för mina hyss, men ändå tillhör jag den skara som tycker att bocken ska brinna. Det ger bra reklam för Gävle och håller intresset uppe för de olika vadslagningsbyråerna världen över. Jag har inte heller förstått varför all gammal unken halm ska vara kvar för? De tuttar väl ändå bara på den i slutänden? De bockansvariga har dessutom brandimpregnerat stommen och det betyder väl att de förväntar sig att bocken kommer att brinna? Okej, visst är den ståtlig och fin där den står på Slottstorget mitt i stan och någon mer dag i halmat tillstånd hade inte skadat. Nu har den brunnit och Gävle stad har hört talas om sig i riksnyheterna. En liten bock-brand är inte så mycket att oja sig över, när det är flera hundra hemlösa i Umeå på grund av lägenhetsbränder i julhelgen.
Jag kan inte låta bli att kommentera en insändare i gårdagens Gefle Dagblad. Det var en upprörd kvinna som skrev om Coops nya almanacka för 2009. Hon vände sig mot att Coop glömt bort halva jordens befolkning, genom att inte fylla i den 8 mars. Den internationella kvinnodagen. Kvinnan drar även med mig i denna insändare, då sista meningen lyder så här: Vi kvinnor fordrar en ursäkt från Coop. Jag vill bara meddela att jag behöver inte en sådan ursäkt från Coop. Så länge det finns kvinnor som skriver sådana insändare, så är det ingen risk att internationella kvinnodagen blir bortglömd.
Jag kände mig nästan tvingad att kolla igenom Coops almanacka och då gör jag den fasansfulla upptäckten att det inte bara är halva befolkningen som är bortglömd. Jag hittar nämligen ingen internationell mansdag heller. Med andra ord är hela befolkningen bortglömd. Fast jag vill ändå se positivt på tillvaron och så länge veckodagar, datum och månader stämmer, dessutom med tillägg för namnsdagar, så har Coop lyckats med den grundläggande tanken för almanacksskapandet. Det finns problem och så finns det problem. Denna internationella kvinnodagsfantast har tydligen en i jämförelsevis problemfri årsrytm.
Det här snacket om kvinnligt och manligt kan ibland stå mig upp i halsen. Visst finns det djävliga män, men det finns absolut samma onda krut i många kvinnor. Jag förstår inte riktigt varför vi ska hålla kampen och jämförandet vid liv. Kvinnofantasterna kräver sin rätt genom att klanka på männen. Varför tar de inte bara tag i den rätten? Utan att blanda in männen? Vi är i grund och botten människor. Det finns många likheter men tar vi oss en titt på nudiststranden, så ser vi också olikheterna. Varför kan vi inte bara konstatera det och låta det stanna där? Det finns korkade män och korkade kvinnor, det finns smarta män och smarta kvinnor, det finns älskande män och älskande kvinnor, det finns hatande män och hatande kvinnor och så vidare och så vidare. Ska människosläktet fortsätta att leva och utvecklas, så behöver vi varandra. Män och kvinnor tillsammans.
Jag har valt att leva mitt liv med en man. Ja, Mr T behöver väl ingen närmare presentation i den här bloggen. Jag har sagt ja inför Gud, präst och de församlade i kyrkan att leva mitt liv med honom i nöd och lust. Jag älskar Mr T, det hymlar jag inte med. Han är min livskamrat. Det är honom jag delar allt med. Han vet kanske inte mina innersta tankar, men han vet mer än någon annan människa. Ibland behöver inga ord uttalas. Vi bara vet. Vet vad den andre känner och tänker. En del av mina vänner har valt att dela sitt liv med en människa av samma kön. Hade du frågat mig för några år sedan, så hade jag helt frankt sagt: usch, usch. Helt och hållet för att det känns så främmande för mig. Jag tycker i grund och botten också att det strider mot bibelordet, där det klart och tydligt står att man inte ska ligga vid man. Om vi drar det till sin spets, om män skulle ligga vid män och kvinnor med kvinnor, så skulle vi snart vara med och sätta stopp för vår fortlevnad.
Jag tror faktiskt inte på de konstlade sätten att två lesbiska par hittar två gaykillar och så är barnproduktionen räddad. Vi skapar relationer som är svårhanterliga och vi har heller inte tänkt på barnens situation. Jag tror inte det handlar om brist på kärlek till barnen i homosexuella förhållanden. Däremot tror jag att det handlar om brist på kärlek utifrån, till de homosexuella paren och deras barn. Därför är jag idag inte lika frankt emot i mina åsikter. För bibelordet talar också om att störst är kärleken. Nu återstår hopp, tro och kärlek, men störst av dem är kärleken. Jag har inte gjort det lätt för mig genom att skjuta över ansvaret på min Gud. Det kan tyckas som en flyktväg i den heta debatten att låta Gud bestämma.
Grejen är den att jag flyr inte. Jag dealar med dessa frågor i mitt arbetsliv, i min vänkrets, i mitt samhällsansvar. Jag låter Gud bestämma det mesta i mitt liv, i mina stora och små livsval. Det kan tyckas som ett fegt agerande. Jag ser det inte så. Jag ser det som en garanti för ett gott slut. Ett trygghetsalternativ. Varför är vi så noga med att placera våra pengar i rätt fonder, ta hemförsäkringar och att inte äta för många E114-produkter, när vi inte vill garantera vårt eget liv ett gott slut? Hur som helst, jag tror att Gud är den som dömer mig och dig. Vi tror att vi dömer varandra, men oj vad vi kommer att få stå med långnäsor allihop. Vem är lilla jag, bloggaren, som kan gå in och döma i olika typer av kärlekar? Störst av allt är kärleken. Jag kanske inte tycker om människors handlingar, men är det synonymt med att jag inte tycker om människorna som utför dem? Nej! Återigen, störst av allt är kärleken. Visar jag inte det genom mitt agerande, så är det bara tomma ord och illaklingande cymbaler. Sådant oljud vill jag inte vara delaktig i. På återseende med ett leende!
PS. Om jag i bloggens inledning önskade att det var möjligt med en videoblogg, så önskar jag nu att det åtminstone vore en ljudblogg, för i köket sitter Mr T och yngstingen och duellerar i Singstar, svenska pophitar. Jultomten kom med ABBA-skivan och två mickar. En god vän lät oss låna svenska pophitar. Så just nu är det "Bra vibrationer" med två Coming stars! Se upp Idol-Agnes. Konkurrens på väg. Jag har själv varit mycket aktiv vid micken under julhelgen. Det finns inte en ABBA-låt där jag inte blir Singstar. Värre med The Poodles "Night for passion". Mitt ylande gav inte många poäng kan jag erkänna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar