Det måste till något speciellt för att sparka liv i en nedläggningshotad bloggsida. Inte ett inlägg, inte ett livstecken på flera månader. Tanken har föresvävat mig att plocka bort alltihop. Helt och hållet. Något har fått mig att låta bli. Jag älskar att skriva. Jag är förälskad i bloggen. Det känns vansinnigt att radera något som jag älskar. Kanske har det varit gott med lite bloggvila? Igen, får jag krypa till korset och tillägga. Jag har gjort några små försök att göra stor comebackentré på bloggarenan. Men nej, det har inte riktigt kommit till skott. Det har funnits att skriva om. Adventstid, jultid, nyårsfirande, nytt år, Gävle symfoniorkester som firade sina 100 år med kunglig glans. Kungen och drottningen gästade stadens konserthus. Det har varit 40-årsfest och det har varit 80-årsfest. Allt värt lite blogguppmärksamhet. Ändå har den legat tyst och tom. Livlös. Eventuella besökare har mötts av samma rubrik. Inte lätt att vara nobel. Sannerligen. I det här sammanhanget är det på sin plats att skämmas.
Nu glömmer vi gamla sorger och synder! Det finns inte plats för dem just nu. Det här blogginlägget blir ett bidrag till att fylla på hela världens glädjedepåer. Jag har glädje så det räcker och blir över. Jag har blivit mormor idag! Till ett välskapt flickebarn. Hon föddes klockan 15.01 på Akademiska sjukhuset i Uppsala. När min dotter ringde cirka en timme efter födseln, så hördes det i luren att det här var ett extraordinärt samtal. Det fanns något i hennes röst som avslöjade att hon precis hade varit med om livets största skede. För vilken annan händelse slår detta underverk att få känna och se ett barn födas?
Jag kastades tillbaka till den dag, för så när som på en dag, tjugoett år sedan, då hon själv föddes på Östra sjukhuset i Göteborg. En söt liten dotter, en efterlängtad lillasyster. För en liten stund var alla frågor som bortblåsta. Det var som att befinna sig i en stor och mäktig ocean av tacksamhet. Tacksamhet till livet. Tacksamhet att förlossningen var över. Tacksamhet till att allt gått bra. Tacksamhet för att jag nu fått axlat rollen som mormor. Smaka på ordet. M-O-R-M-O-R.
Jag fick verkligen samla ihop mig. Ställa alla de där frågorna som vi alltid vill veta. Kön? En flicka! Åh, en liten flicka. I huvudet far det igenom en massa söta klänningar, koftor, skor, strumpbyxor, dockskåp, hårspännen, nagellack, killar. NEJ! Håll er på avstånd många år ännu. Vikt? Längd? De har inte vägt och mätt henne ännu! Åh, nu hör jag henne gny. Har hon hår? Ja, hon har mycket hår, mörkt. Åh, så fint! Jag konstaterar att det måste redan ha installerats en AV- och PÅ-knapp i mig för längesedan. För helt plötsligt så trycktes det på knappen och jag blev superdupermormor som överväldigades av detta faktum.
Jag ville storgråta, men ville inte vara fånig. Jag ville låta tårarna få välla upp ur mig, men jag ville inte låta värdefull samtalstid gå till spillo. Istället ville jag försäkra mig om att allt gått bra? Om personalen var bra? Jag ville förvissa mig om att den nyblivna familjen mår bra? Jag insåg att en nybliven mormor utrustas med vingar som vill omsluta dem, så att inget ont når in. Fjädrarna är formerade så att det går att utläsa texten på dem: DON'T YOU EVEN THINK OF HURTING THEM. Hönsmamma är ett vedertaget uttryck. Hönsmormor kanske blir instiftat med mig. Det är på tiden i så fall.
Omtumlande minutrar. Någon gång måste ett telefonsamtal avslutas, även om det finns en längtan att få hålla dem kvar. Skicka en bild! Så fort ni orkar och hinner! Vi vill ha något att pussa på! Längtar efter att få se er! Hålla i henne! Snosa på henne! Var rädda om er! Kram! Hej då! Vi hörs! Kram, kram! Älskar er!
Stillhet. Det är mörkt ute. Jag är mormor! Låter tårarna komma. Vår älskade spanska vattenhund, snart sju år, som själv blivit mamma i två omgångar, kommer fram till mig. Hon tittar på mig med stora ögon. Vill matte ha tröst? Eller vill matte bara att jag simmar sällskapligt i den stora glädjeoceanen? Så lutar vi oss tillbaka och njuter av stillheten inför det stora undret. Ännu ett liv har börjat. Bara vid Akademiska sjukhuset i Uppsala föds i genomsnitt elva barn per dygn. Du förstår vad mycket smärta som övergår i djupaste glädjeyttring runt om i vår värld hela tiden. Varje minut. Varje sekund. Nu sitter jag här. Låter mig gungas i lycka.
Dags för en liten rundringning. Börjar med mina föräldrar. Jag vet att de väntar. Jag vet att de kommer att bli glada. En extra piff att guldklimpen föds just idag är att min pappa, min dotters morfar och lillhjärtats mammas morfar fyller just idag åttio år. Svårslagen födelsedagspresent. På något sätt knyts banden ihop mellan generationerna. Det skiljer åttio år mellan födslarna. Dagens datum kommer att aktualiseras och hållas vid liv. Tänka sig, ett barnbarn på pappas åttioårsdag. Grattis till oss alla!
Nu är det snart läggdags och jag vet att det kommer att bli svårt att somna. Det har startat en längtan och en förväntan att så snart som möjligt få se det lilla underverket. Vi har fått en mms-bild. Det sa klick på noll komma noll sekunder. Har du hört sången "Go tell it on the mountain"? Det finns inga höga berg runt omkring där vi bor. En liten bergsplatå som heter Hille klack, men jag har inte bemödat mig med att ta mig dit i mörkret. Men jag har haft en sprittande känsla i kroppen att få berätta det för alla.
Fick en otyglad lust att springa runt i kvarteret och ringa på alla dörrklockor och berätta om den lyckliga nedkomsten. Du kan vara lugn, jag har inte gjort det. Du må tycka att jag är fånig. Just nu struntar jag i det. Jag har blivit mormor och tänker tillåta mig att känna mig lycklig. Tids nog kan jag vara ledsen, tyngd och städat trist. Inte nu. Jag är glädjefylld från topp till tå. Jag har stor anledning till det. Smaka på det igen. Mormor. Det är inte varje dag som jag blir det. Så det finns anledning att sparka liv i bloggen. När livet har sparkat igång ett nytt liv. Välkommen till världen lilla älskade barn. Grattis! Du har fått världens finaste föräldrar. Grattis Malin och Jakob! Ni har fått världens finaste dotter! Ni finns alla tre i mitt lyckliga mormorshjärta! På återseende med ett leende!
PS. Gratulerar älskade pappa på din stora högtidsdag! Gläds att du fick uppleva att ditt andra barnbarnsbarn har fötts. Tänk att livet ville att det skulle bli nio dagar för tidigt. På din åttioårsdag! Hipp hipp HURRA!
Jag kastades tillbaka till den dag, för så när som på en dag, tjugoett år sedan, då hon själv föddes på Östra sjukhuset i Göteborg. En söt liten dotter, en efterlängtad lillasyster. För en liten stund var alla frågor som bortblåsta. Det var som att befinna sig i en stor och mäktig ocean av tacksamhet. Tacksamhet till livet. Tacksamhet att förlossningen var över. Tacksamhet till att allt gått bra. Tacksamhet för att jag nu fått axlat rollen som mormor. Smaka på ordet. M-O-R-M-O-R.
Jag fick verkligen samla ihop mig. Ställa alla de där frågorna som vi alltid vill veta. Kön? En flicka! Åh, en liten flicka. I huvudet far det igenom en massa söta klänningar, koftor, skor, strumpbyxor, dockskåp, hårspännen, nagellack, killar. NEJ! Håll er på avstånd många år ännu. Vikt? Längd? De har inte vägt och mätt henne ännu! Åh, nu hör jag henne gny. Har hon hår? Ja, hon har mycket hår, mörkt. Åh, så fint! Jag konstaterar att det måste redan ha installerats en AV- och PÅ-knapp i mig för längesedan. För helt plötsligt så trycktes det på knappen och jag blev superdupermormor som överväldigades av detta faktum.
Jag ville storgråta, men ville inte vara fånig. Jag ville låta tårarna få välla upp ur mig, men jag ville inte låta värdefull samtalstid gå till spillo. Istället ville jag försäkra mig om att allt gått bra? Om personalen var bra? Jag ville förvissa mig om att den nyblivna familjen mår bra? Jag insåg att en nybliven mormor utrustas med vingar som vill omsluta dem, så att inget ont når in. Fjädrarna är formerade så att det går att utläsa texten på dem: DON'T YOU EVEN THINK OF HURTING THEM. Hönsmamma är ett vedertaget uttryck. Hönsmormor kanske blir instiftat med mig. Det är på tiden i så fall.
Omtumlande minutrar. Någon gång måste ett telefonsamtal avslutas, även om det finns en längtan att få hålla dem kvar. Skicka en bild! Så fort ni orkar och hinner! Vi vill ha något att pussa på! Längtar efter att få se er! Hålla i henne! Snosa på henne! Var rädda om er! Kram! Hej då! Vi hörs! Kram, kram! Älskar er!
Stillhet. Det är mörkt ute. Jag är mormor! Låter tårarna komma. Vår älskade spanska vattenhund, snart sju år, som själv blivit mamma i två omgångar, kommer fram till mig. Hon tittar på mig med stora ögon. Vill matte ha tröst? Eller vill matte bara att jag simmar sällskapligt i den stora glädjeoceanen? Så lutar vi oss tillbaka och njuter av stillheten inför det stora undret. Ännu ett liv har börjat. Bara vid Akademiska sjukhuset i Uppsala föds i genomsnitt elva barn per dygn. Du förstår vad mycket smärta som övergår i djupaste glädjeyttring runt om i vår värld hela tiden. Varje minut. Varje sekund. Nu sitter jag här. Låter mig gungas i lycka.
Dags för en liten rundringning. Börjar med mina föräldrar. Jag vet att de väntar. Jag vet att de kommer att bli glada. En extra piff att guldklimpen föds just idag är att min pappa, min dotters morfar och lillhjärtats mammas morfar fyller just idag åttio år. Svårslagen födelsedagspresent. På något sätt knyts banden ihop mellan generationerna. Det skiljer åttio år mellan födslarna. Dagens datum kommer att aktualiseras och hållas vid liv. Tänka sig, ett barnbarn på pappas åttioårsdag. Grattis till oss alla!
Nu är det snart läggdags och jag vet att det kommer att bli svårt att somna. Det har startat en längtan och en förväntan att så snart som möjligt få se det lilla underverket. Vi har fått en mms-bild. Det sa klick på noll komma noll sekunder. Har du hört sången "Go tell it on the mountain"? Det finns inga höga berg runt omkring där vi bor. En liten bergsplatå som heter Hille klack, men jag har inte bemödat mig med att ta mig dit i mörkret. Men jag har haft en sprittande känsla i kroppen att få berätta det för alla.
Fick en otyglad lust att springa runt i kvarteret och ringa på alla dörrklockor och berätta om den lyckliga nedkomsten. Du kan vara lugn, jag har inte gjort det. Du må tycka att jag är fånig. Just nu struntar jag i det. Jag har blivit mormor och tänker tillåta mig att känna mig lycklig. Tids nog kan jag vara ledsen, tyngd och städat trist. Inte nu. Jag är glädjefylld från topp till tå. Jag har stor anledning till det. Smaka på det igen. Mormor. Det är inte varje dag som jag blir det. Så det finns anledning att sparka liv i bloggen. När livet har sparkat igång ett nytt liv. Välkommen till världen lilla älskade barn. Grattis! Du har fått världens finaste föräldrar. Grattis Malin och Jakob! Ni har fått världens finaste dotter! Ni finns alla tre i mitt lyckliga mormorshjärta! På återseende med ett leende!
PS. Gratulerar älskade pappa på din stora högtidsdag! Gläds att du fick uppleva att ditt andra barnbarnsbarn har fötts. Tänk att livet ville att det skulle bli nio dagar för tidigt. På din åttioårsdag! Hipp hipp HURRA!
