Jesus behöver inte hållas inslagen eller hemlig

Från bloggaren till er alla: En riktigt GOD JUL! Var i världen du än befinner dig, så hoppas jag att min alldeles speciella julhälsning når dig. Jag har smitit undan en stund från det traditionella julfirandet med släkten. En trappa upp är de alla församlade. Alla de som mitt hjärta bankar lite extra för. Mr T, våra tonåringar och övrig släkt på Mr T:s sida av släktträdet. Där uppe är det bara så varmt som det kan vara när juleljusen brinner, när julematen står på bordet, när gemenskapen är på topp och när det är jul, strålande jul.

Vi började dagen i kyrkan. Yngsta tonåringen vikarierade som vaktmästare i kyrkan. Vi övriga bänkade oss vid krubban, tillsammans med flera hundra andra människor som sökt sig till kyrkan, för att få höra och sjunga budskapet om Jesusbarnet i Betlehem. När allt var ihopplockat, släckt och låst, så satte vi oss i bilen för en liten tur västerut. Till bruksstaden Sandviken, till Mr T:s föräldrar, mina svärföräldrar och våra tonåringars farmor och farmor. Där väntade ett mycket välsmakande och traditionellt julbord. Vi hann med att få en liten tupplur till de välkända inslagen i Kalle Anka och hans vänner. Välbehövligt och en tradition i sig.

Med tanke på alla paket som låg under julgranen, så har släkten gjort slag i saken och varit snälla under året. Tomtelotten föll av olika anledningar på bloggaren själv. Förfrågan gick runt till de flesta, men ingen nappade och jag var kanske den enda i den församlade skaran som inte hade lust att sitta och vänta på julklapparna. Jag är av den åsikten att paket ska öppnas. Annars hade vi kunnat låta bli att slå in dem så vackert med papper, tejp och snören och med adressetikett utanpå alltihop. I detta fall, som i så många andra fall, har bloggaren lyckats behålla sitt barnasinne. Tomteuppdraget är slutfört och jag tror att det blev ganska rättvist fördelat. Med anledning av detta ärofyllda uppdrag, så blir dagens bloggkalenderbild just en tomteluva med en bloggare i. Till julen hör även ett rim. Så ett rim blir det. Håll till godo.

JULAFTONS-BILDEN PRESENTERAR:

Tipp, tapp, tapp, tipp,
i luva så hipp,
en bloggare spanar och spejar.
Tomteuppdraget hon grejar.
Vill inte sitta lugnt och vänta,
måste på paketlocket glänta.
Önskningar uppfyllda är,
behöver inte mer undra vad det är.
Kan nu ägna resten av dan,
sitta vid julegran,
se stjärnan i dess topp,
vet den betyder hopp.
Den lyser för litet barn i enkelt stall.
Den lyser i vinterkvällen kall.
Tack för klappar och tack till Fader vår.
Min julhälsning runt jorden går:
GOD JUL!

Om en liten stund väntar julgröt och skinksmörgås. Inte för att vi är hungriga, utan för att så lyder den traditionella julaftonslagen. Vi har efter julklappsöppnandet hunnit med farmor och farfars berömda gottebord, fikat farmors hembakta fikabröd, så du förstår säkert att det är inte magen som påkallar mer matintag. Stavbilden som publicerades igår var inte alls i onödan. Mr T och jag får köra dubbla linedancepass resten av julledigheten. Problemet är att det går inte att säga nej till farmors julgröt. Lika lite som det går att säga nej till hennes ris à la Malta. Den har vi hunnit med också. Jag förstår att du är imponerad och nästan häpen över det intensiva matintaget.

Vi kommer att lämna Sandviken vid halv tio-tiden, för att skjutsa yngstingen till kyrkan igen och nya vaktmästaruppgifter. Hon har även tjänstgöring vid midnattsmässan. Med enormt många ljus att tända i fönsterbågar och ljuskronor. Det brukar komma mycket folk och Mr T och jag sällar oss till den kyrkliga gemenskapen. Känner jag äldsta tonåringen rätt så sällar han sig en stund till den cyberspaciga gemenskapen en stund. Precis som jag gör nu.

Det är bara julafton en gång om året och därmed blir det bara en julaftonsblogg per år. Därför vill jag passa på att ägna mina tankar inte bara åt familj, nära släkt och blogg, utan jag skriver en blogg och tänder ljus för alla dem som idag upplever sin värsta dag på året. Jag tänker på de barn som idag upplever en dag där spritens makt är starkare än den glädjefyllda spänningen. Jag tänker på alla hem där mammor och pappor inte är överens och där barnen lever i rädsla. Jag tänker på alla dem som idag är sjuka och som plågas av oro för framtiden. Jag tänker på dem som idag är ensamma och som inte har tillgång till det självklara firandet bland familj, släkt och vänner.

Jag ber om tröst, hopp, kärlek och glädje till alla dem som idag bär gråt, missmod, ensamhet och sorg inom sig. Jag ber att vi alla, nu när alla förberedelser är i hamn och när julafton går mot sitt slut, ska få möta julens innebörd i våra hjärtan. Jag ber om mod till oss alla att våga pröva att gå mot fred. Jag ber om tro till oss alla, så att vi ska välja kärlekens budskap och avväpna oss från krigsvapen och hårda ord. Jag ber om öppna sinnen hos oss alla, så att vi förmår glädjas över julens verkliga gåva: ett nyfött människobarn.

Låt oss kasta av oss tomteluvorna för en stund och klä oss i rollen som herdar. Herdarna som i julenatten möttes av änglaskaran som sjöng för dem och som berättade om vad som hänt i stallet i Betlehem. I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud om en stor glädje, en glädje för hela folket. Idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba". Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: "Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem som han har utvalt".

Ängeln säger till oss att vi ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba. Men vi tvingas inte dit. Utan ska vi finna det så måste vi söka själva. Vi lockas inte dit med hjälp av TV-reklam eller dyra lockvaror. Vi får komma dit av egen fri vilja. Om vi söker, så ska vi finna ett litet nyfött barn, lindat och som ligger i en krubba. I denna enkelhet erbjuder Gud oss det viktigaste av allt. En räddare, en stor glädje. Vi som vandrar i mörker, ska få se ett stort ljus. Om vi vill. Budskapet är redan sagt. Återstår för oss att kolla in dess sanning. På återseende med ett leende!

PS. Det är julafton och jag kan inte låta bli att skicka med ett juläpple från vårt äppelträd. Ibland gör maskar och fåglar åverkan på skörden innan vi hinner ta in den. I år hade en fågel skapat detta motiv och jag kunde inte annat än att le. Le åt detta hackande som blivit en glad, varm och hjärtlig julhälsning.