Missade att bloggen hade jubileum under gårdagen. Tjugo bloggar allt som allt. Dags för den tjugoförsta och detta på första dagen på årets näst sista månad. Halva ledigheten på höstlovet har passerat, men ännu tillräckligt med dagar kvar för att känna sig ledig. Upptrappningen har inte börjat. Nedtrappningen är precis genomgången. Det tar ett par dagar att komma in i ledighetsvarvet. Det är väl därför som en helg bara svischar förbi utan att man ens märker att den kom och gick. Hem fredag eftermiddag, tillbaka måndag morgon. Oj, fanns det en ledighet däremellan? Varför sa ingen något om det?
Å andra sidan är känslan över vardagarna likadan. Måndag morgon och så raskt marscherat fram till fredag eftermiddag. Jag tycker inte längre att tiden går långsamt. Jag har aldrig långsamt. Jag saknar det. Jag gör en bloggefterlysning och ser om det finns långsamhet någonstans. Någon som vet var? Jag skulle gärna hämta hem ett lager långsamhet. Är det åldern som har ett finger med i spelet? Är det så ålderstecknen kommer? Vad är det för fel på grått hår och rynkor? Synliga, vackra och tydliga åldersförändringar? Avsaknad av långsamhet, så abstrakt ålderssymtom.
Jag minns en tid då jag hade det långsamt. Jag minns, alltså kan jag inte uppvisa uråldrighetstecken. Jag minns när jag var liten och uppgivet sökte hjälp hos någon av mina föräldrar: Jag har så långsamt. Jag har så långtråkigt. Ibland kunde det hända att svaret blev: Så skönt! Så skönt? Inte det svaret jag vill ha då. Men nu kan jag inte annat än att hålla med. Så skönt med långsamhet. Därför ska jag prioritera långsamhet idag. Tänker pröva ett nytt grepp några bloggar framöver eller kanske cirka tjugo stycken framöver. Funderar på att korta ner det dagliga bloggmaterialet för att sedan bestämma mig för hur jag vill ha det framöver. Långa eller korta? Spelar kanske ingen roll, bara de inte blir långsamma och långtråkiga.
PS. På återseende med ett leende! Kort och förhoppningsvis gott!
Å andra sidan är känslan över vardagarna likadan. Måndag morgon och så raskt marscherat fram till fredag eftermiddag. Jag tycker inte längre att tiden går långsamt. Jag har aldrig långsamt. Jag saknar det. Jag gör en bloggefterlysning och ser om det finns långsamhet någonstans. Någon som vet var? Jag skulle gärna hämta hem ett lager långsamhet. Är det åldern som har ett finger med i spelet? Är det så ålderstecknen kommer? Vad är det för fel på grått hår och rynkor? Synliga, vackra och tydliga åldersförändringar? Avsaknad av långsamhet, så abstrakt ålderssymtom.
Jag minns en tid då jag hade det långsamt. Jag minns, alltså kan jag inte uppvisa uråldrighetstecken. Jag minns när jag var liten och uppgivet sökte hjälp hos någon av mina föräldrar: Jag har så långsamt. Jag har så långtråkigt. Ibland kunde det hända att svaret blev: Så skönt! Så skönt? Inte det svaret jag vill ha då. Men nu kan jag inte annat än att hålla med. Så skönt med långsamhet. Därför ska jag prioritera långsamhet idag. Tänker pröva ett nytt grepp några bloggar framöver eller kanske cirka tjugo stycken framöver. Funderar på att korta ner det dagliga bloggmaterialet för att sedan bestämma mig för hur jag vill ha det framöver. Långa eller korta? Spelar kanske ingen roll, bara de inte blir långsamma och långtråkiga.
PS. På återseende med ett leende! Kort och förhoppningsvis gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar