Kannan till vår kaffemaskin gick plötsligt sönder. Det brukar ske plötsligt. En olyckshändelse. Den här gången hade det kanske varit någon spänning i den, för det behövdes bara att vi lyfte upp den, så föll en stor skärva bort. Som tur var så fanns det inget i den. Det skulle gå att brygga cirka 2,5 kopp kaffe i den. Till den markeringen gick skärvan. Det kändes som ett onödigt experiment, så vi tog fram en gammal melittatratt och körde nödvarianten. Koka vatten i vattenkokaren, slå på över kaffet i melittabehållaren, låta det rinna igenom, ner i en termos.
Allt funkar. Lite mer omständligt. Nutidsmänniskan är van vid att ha allt ordnat runt omkring sig. Allt ska fungera och när det inte gör det, så gungar det till ett ögonblick. Så får vi lära oss att ta ett steg tillbaka och använda vår kreativitet. Det kan ta lite tid. Både att hitta kreativiteten och också att utföra i vanliga fall lätta uppdrag, på ett annat och mer primitivt sätt. Tid har vi allihop. Konstaterar återigen att dygnet består av 24 timmar, så visst finns det tid att ordna kaffe på ett gammaldags sätt.
Kaffemaskinen har också möjlighet att fixa en espresso. Den delen fungerar utan kanna och därför blev vi aldrig så hemskt svårt strandsatta Mr T och jag. Vi har fått i oss vår vanliga koffeindos utan särskilt stor ansträngning. Värre var det att få tag i en ny kanna. Vi begav oss till det stora köpcentret i närheten. Till en av affärerna där kaffemaskinen var inköpt. Någon lös kanna hade de inte till försäljning. De kunde självfallet beställa hem. Mr T och jag valde att göra en koll på alla andra liknande affärskedjor.
Det blev en kaffekannejakt liknande Mission Impossible. Hur kommer det sig att stora kedjor som säljer kylar och frysar, datorer och mobiler, TV-apparater och stereos, våffeljärn och kaffekokare, inte väljer att serva kunden med reservdelar? Som i vårt fall en kaffekanna. OK, det är säkert jättesvårt att ha det i lager. Den förklaringen köper jag. Så länge de inte fyller sina hyllor med handdukar, servetter, bordstabletter, servettringar, bestick, värmeljuslyktor och annan heminredning. Detta gör mig irriterad och irritationen finns säkert också i de affärer som just säljer sådana varor. Ska de börja klampa in och börjar sälja storbilds-TV och hårfönar bredvid lampskärmarna?
Allt funkar. Lite mer omständligt. Nutidsmänniskan är van vid att ha allt ordnat runt omkring sig. Allt ska fungera och när det inte gör det, så gungar det till ett ögonblick. Så får vi lära oss att ta ett steg tillbaka och använda vår kreativitet. Det kan ta lite tid. Både att hitta kreativiteten och också att utföra i vanliga fall lätta uppdrag, på ett annat och mer primitivt sätt. Tid har vi allihop. Konstaterar återigen att dygnet består av 24 timmar, så visst finns det tid att ordna kaffe på ett gammaldags sätt.
Kaffemaskinen har också möjlighet att fixa en espresso. Den delen fungerar utan kanna och därför blev vi aldrig så hemskt svårt strandsatta Mr T och jag. Vi har fått i oss vår vanliga koffeindos utan särskilt stor ansträngning. Värre var det att få tag i en ny kanna. Vi begav oss till det stora köpcentret i närheten. Till en av affärerna där kaffemaskinen var inköpt. Någon lös kanna hade de inte till försäljning. De kunde självfallet beställa hem. Mr T och jag valde att göra en koll på alla andra liknande affärskedjor.
Det blev en kaffekannejakt liknande Mission Impossible. Hur kommer det sig att stora kedjor som säljer kylar och frysar, datorer och mobiler, TV-apparater och stereos, våffeljärn och kaffekokare, inte väljer att serva kunden med reservdelar? Som i vårt fall en kaffekanna. OK, det är säkert jättesvårt att ha det i lager. Den förklaringen köper jag. Så länge de inte fyller sina hyllor med handdukar, servetter, bordstabletter, servettringar, bestick, värmeljuslyktor och annan heminredning. Detta gör mig irriterad och irritationen finns säkert också i de affärer som just säljer sådana varor. Ska de börja klampa in och börjar sälja storbilds-TV och hårfönar bredvid lampskärmarna?
Mr T och jag fick lösa problemet genom Internetförsäljning. Inte svårt alls. Bara skriva kaffemaskinsbeteckningen, så kom vi rätt. Vi kunde till och med jämföra priser, beställa och invänta leverans. Bilden på nätet visade kanna med lock. Tror kunden då att kannan levereras med lock? Jag tror det. Mr T tror det. Speciellt när det inte går att brygga kaffe utan lock. Detta var dock ingen självklarhet. Kannan levererades utan lock. Ny kontakt med leverantören. De kunde erbjuda att skicka ett lock utan fraktkostnad. Gentilt, tyckte säkert leverantören. Verkligt dålig stil tycker jag. Sista ordet är inte sagt i lockfrågan. Det finns konsumentvägledare och ARN. Det finns TV-programmet PLUS. Kaffetarmen har skrikit länge nog nu. Ge kannan ett lock för tusan!
Nu har leverantören gjort ett litet tillägg i sin kannförklaring. Tack vare MrT och mitt kanninköp. Vi har varit med och förändrat världshistorien. I alla fall inom området försäljning av kaffekannor. Kannan skickas numera utan lock. Står det på hemsideinformationen. Kannan är ett tillbehör till kaffemaskinen och locket är ett tillbehör till kannan. Ungefär som att sälja en bil utan hjulaxlar. Längst ut på hjulaxlarna måste det finnas däck. Precis som det visas på bilderna i bilkatalogen. Vid leverans kommer det en bil med hjulaxlar. Däcken får köpas till separat. Om du vill köra bilen förstås. Du kan givetvis beställa transport hem med bilbärgare. Precis som vi, Mr T och jag får fortsätta att brygga kaffe med melittatratt och termos. För lock är bara tillbehör. Ett viktigt tillbehör. Så viktigt att det fanns med på bilden. Så viktigt att det inte blir kaffe utan locket. Det har konstruktören sett till. Det har leverantören sett till att tjäna lite extra kulor på. Tänk vad alla ser till. På återseende med ett leende!
PS. Igår hamnade Mr T och jag, hastigt och mycket lustigt, på konsert. Storband, Louise Hoffsten och sånggruppen Vocation. Så någon blogg hann jag helt enkelt inte med. Kan inte hinna allt. Någon mer som har märkt det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar