Söndag kväll och jag har för avsikt att publicera min tredje blogg. Tredje bloggen för den här dagen. En söndag för ikapp-bloggande. Det finns säkert inte sådana regler i bloggvärlden. Att man måste komma ikapp alltså. Finns det överhuvudtaget några regler? Jo, det gör det ju. Det ska inte vara bloggar ute på nätet som väcker anstöt. Det är självklart. Ändå är det långt ifrån verkligheten. I själva verket finns det så mycket elände och smutsiga grejer samlat under bloggandets tak att det inte borde vara sant. Det är sant.
På så sätt skiljer sig inte blogg-världen sig något nämnvärt från verkligheten för övrigt. Verkligheten som väcker anstöt. Verkligheten som är eländig och smutsig. Självklara grejer som inte borde hända. Ändå händer det dagligen och jag blir upprörd. Jag vill inte använda fula ord i bloggen. Jag brukar inte använda det i verkligheten heller. Jag tycker inte det är nödvändigt och det är inte speciellt vackert. Det väcker anstöt. Det går att göra sig förstådd ändå. Ibland är det nära till hands att man vill använda något starkare ord. Ska försöka låta bli.
Jag tycker det är skit att organisationer som säger sig stå på det kristna budskapet har så mycket fuffens för sig. Ikväll på nyheterna så rapporterades det om en organisation som predikar om Jesus och som i samma veva bedriver hotellverksamhet, använder sig av människors arbetskraft, utan att betala ut skälig ersättning. Människor som har kommit till vårt land och som behöver hjälp och stöd, utnyttjas istället och får en liten veckopeng i handen. En veckopeng som ska räcka till att försörja en hel familj.
Organisationen försvarar sig med att de har gett mannen logi, mat och kläder. Allt vad han behöver. Kunde han inte ha fått det ändå? Det finns ett bibelord ifrån Matteusevangeliet som säger: ”Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig…” Det är en riktlinje för oss kristna hur vi ska agera. Däremot står det inget om att vi ska suga ut all arbetskraft ur den stackars människan utan att ge någon ersättning. Det är något som många i sådana här organisationer har kommit på alldeles själva. För den skull är det inte rätt. Sådant är inte i Guds namn. Tyvärr så drar många utomstående sådana slutsatser. Att sådan skit har med Gud att göra. Det har inte ett skit med Gud att göra.
Gud gråter med största sannolikhet när han ser hur sådana här organisationer beter sig. Vad som är beklämmande är att de fortsätter att vidhålla sin förträfflighet. Inför TV-kameror och mikrofoner. Att det är saligare att giva än att taga har inte nått fram till organisationens medvetande. När sådana här oegentligheter kommer fram i ljuset och prövas, så faller mycket av anseendet i kras. Än värre blir det när organisationen inte vänder om. Utan fortsätter och gör det än värre. Det är då man förstår att organisationens handlingar är långt ifrån Guds vilja. För Guds vilja tål att komma fram i det granskade ljuset. Guds vilja tål att prövas. Fast det ska inte prövas med sådana här dumheter. Hur långt ska Guds tålamod räcka? Hur länge står han ut med våra dumheter? Mitt tålamod är slut. Jag säger som Anders Björk i konstitutionsutskottets utfrågning av Carl Lidbom: VET HUT!
På så sätt skiljer sig inte blogg-världen sig något nämnvärt från verkligheten för övrigt. Verkligheten som väcker anstöt. Verkligheten som är eländig och smutsig. Självklara grejer som inte borde hända. Ändå händer det dagligen och jag blir upprörd. Jag vill inte använda fula ord i bloggen. Jag brukar inte använda det i verkligheten heller. Jag tycker inte det är nödvändigt och det är inte speciellt vackert. Det väcker anstöt. Det går att göra sig förstådd ändå. Ibland är det nära till hands att man vill använda något starkare ord. Ska försöka låta bli.
Jag tycker det är skit att organisationer som säger sig stå på det kristna budskapet har så mycket fuffens för sig. Ikväll på nyheterna så rapporterades det om en organisation som predikar om Jesus och som i samma veva bedriver hotellverksamhet, använder sig av människors arbetskraft, utan att betala ut skälig ersättning. Människor som har kommit till vårt land och som behöver hjälp och stöd, utnyttjas istället och får en liten veckopeng i handen. En veckopeng som ska räcka till att försörja en hel familj.
Organisationen försvarar sig med att de har gett mannen logi, mat och kläder. Allt vad han behöver. Kunde han inte ha fått det ändå? Det finns ett bibelord ifrån Matteusevangeliet som säger: ”Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig…” Det är en riktlinje för oss kristna hur vi ska agera. Däremot står det inget om att vi ska suga ut all arbetskraft ur den stackars människan utan att ge någon ersättning. Det är något som många i sådana här organisationer har kommit på alldeles själva. För den skull är det inte rätt. Sådant är inte i Guds namn. Tyvärr så drar många utomstående sådana slutsatser. Att sådan skit har med Gud att göra. Det har inte ett skit med Gud att göra.
Gud gråter med största sannolikhet när han ser hur sådana här organisationer beter sig. Vad som är beklämmande är att de fortsätter att vidhålla sin förträfflighet. Inför TV-kameror och mikrofoner. Att det är saligare att giva än att taga har inte nått fram till organisationens medvetande. När sådana här oegentligheter kommer fram i ljuset och prövas, så faller mycket av anseendet i kras. Än värre blir det när organisationen inte vänder om. Utan fortsätter och gör det än värre. Det är då man förstår att organisationens handlingar är långt ifrån Guds vilja. För Guds vilja tål att komma fram i det granskade ljuset. Guds vilja tål att prövas. Fast det ska inte prövas med sådana här dumheter. Hur långt ska Guds tålamod räcka? Hur länge står han ut med våra dumheter? Mitt tålamod är slut. Jag säger som Anders Björk i konstitutionsutskottets utfrågning av Carl Lidbom: VET HUT!
PS. Förhoppningsvis rättar organisationen till sina felaktigheter, så blir det lättare för mig att skriva på återseende med ett leende. Nu blir det litet krystat. På återseende med ett leende! Eller mer en grimas. Nästan som av gaser i magen på spädbarn. Inte kul alls. Gör lite ont. Tillbaka till rubriken. Vet hut för tusan. Vet hut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar