torsdag 22 november 2007

Bortskänkes: Jantelag. Välanvänd, men i gott skick.

Lösnummerpriset för vår dagstidning är i vanliga fall tio kronor. Idag var det rabattpris, endast fem kronor. Undrar hur länge detta rabatterade pris ska pågå? Hur blir det med oss helårsprenumeranter? Kommer det något rabattpris på vår faktura? Nu kan man läsa tidningen på nätet. Men det kommer aldrig att kunna ersätta den vanliga papperstidningen. Det är en speciell känsla att lägga ut tidningen på köksbordet och avnjuta den tillsammans med en ordentlig och välsmakande frukost. I sådana stunder finns det inte så mycket övrigt att önska av livet.

Det skulle i så fall vara lite mer noggrann korrekturläsning. Förr kallades fel i tidningen för anka. Tidningsanka. Nu för tiden är det alldeles fullt av ankor och deras skit. Detta är ganska konstigt eftersom vi har stigit in i den datoriserade stavningskontrollvärlden. Det borde inte bli så mycket stavfel och syftningsfel. Nu sitter jag kanske och kastar sten i glashus och det vore mycket pinsamt. Jag får väl ursäkta detta med att jag inte är en välutbildad journalist och att jag inte får ett öre betalt för mitt bloggande.

Bortser jag och har överseende med alla tidningsankor, så var det ingen munter läsning i dagens tidning. Skolor stängs. Socialtjänsten måste spara 40 miljoner. Skuldsatta människor. Uteblivna försäkringskassepengar. Interna problem inom polisen. Detta endast på lokalsidorna. Flyttar vi nyheterna något utanför vår sfär, så hamnar vi på sidor med hotade åklagare, kravaller i Dakar och SAS som har brister i sin säkerhet. Detta elände är bara tidningens urval. Vi som lever i världen vet att eländet är större än vad som får plats på tidningens två sidor för inrikes- och utrikesnyheter.

Nu väntar jag bara på kommande dagars insändare. De kommer. Arga, förbannade, ilskna och upprörda insändare. I bilen på väg hem efter jobbet så gjordes det en direktsändning i lokalradion från en presskonferens. Stadens fotbollsarena ska byggas om. Men inte nog med det. I anslutning till detta ska det byggas ett konferenshotell med 200 rum, en övnings- och konsertlokal för stadens symfoniorkester, restauranger, en inomhusarena för 3000 personer. Det ska bli ett gigantiskt evenemangscenter som ska ligga i anslutning till nuvarande konserthus och fotbollsstadion. Bygget kostar i runda tal 500 miljoner.

Jag förstår att insändarna kommer. Med all rätt gör de det. För visst är det en svårlöst ekvation när skolor läggs ner, personal sägs upp och socialtjänsten måste dra åt svångremmen att då bygga ett sådant gigantiskt centrum. Det sticker i ögonen på folk. Ändå kan jag inte annat än glädjas för att det är något som vågar sticka ut här i staden. Självaste mittpunkten för tillvarons jantelag. Här ska man verkligen inte tro att man är något. Att då gå ut med dessa planer som ska vara förverkligade om ett par år är annorlunda och känns hoppfullt. Jag har aldrig förstått att så fort landstinget har ont om pengar, så måste kulturen dras in. Så fort skolor läggs ned så måste idrotten också göra det.

Hur sjuka skulle vi inte bli om vi inte kunde lyssna på levande musik och se teater på scen? Hur tunga och tungsinta skulle vi inte bli om all idrott försvann? Varför måste allt som roar, underhåller och utvecklar oss stryka på foten, bara för att allt det nödvändiga går på knäna? Måste vi försämra allt bara för att det är dåliga tider nu? Är det inte bättre att vi börjar söka efter felet? Varför är det alltid budgetunderskott inom landstinget? Varför finns det inte möjlighet att bedriva verksamhet inom kommunen så att alla medborgare får den service, hjälp och utveckling de behöver? För vi pratar om stora summor. Det är mycket pengar som rullar. Men vart rullar de, så att de försvinner?

Om vi skulle följa alla negativa insändares råd och lägga ner all kultur, så är jag helt övertygad om att vi ändå skulle få se skolor stängas och personal dras in. Om vi slutade satsa en endaste krona på idrotten, så skulle ändå landstinget ha en ohållbar ekonomi. Vi skulle stå där med skoltrötta elever och sjuka människor likväl. Hur rolig skulle tillvaron vara då? Då musiken har tystnat och spelet på alla arenor har stannat upp?

Så bygg och gå emot jantelagen. Bygg och gör det med förnuft. Bygg och andas framtidstro. Bygg och se till att få hedervärd personal. Som vet hur man bäst förvaltar medlen. Det finns alltför många platser och verksamheter där det är för mycket fuffens och fiffel med ekonomi och annat. Där förnuftet för länge sedan har rationaliserats bort och istället ersatts med hutlöst dyra konsultkostnader. Bygg och låt stadens invånare få glädjas. Vi behöver skolor, vi behöver sjukvård. Men det är inte hela livet. Vi behöver annat också. På återseende med ett leende!

PS. Jag gratulerar en mycket fin arbetskamrat som idag fick besked om en tjänst. En tjänst som hade sökts och som var önskad. En tjänst som arbetskamraten ska få tillträda alldeles snart. Helt plötsligt blev den ganska grå novemberdagen lite ljusare och beskedet hjälpte verkligen att lyfta dagen. Det rådde till och med på vädret, för en stund senare sken solen genom molnen. En liten stund, innan det blev novembermörkt igen på eftermiddagen. Men även en liten stund med sol räknas. Det värmer med sol och att få glädjas med andra. Grattis Björn och lycka till!

Inga kommentarer: