Idag är det en sådan dag då orden inte räcker till. Vad är det nyheterna på TV, radio, text-TV, internet förmedlar? Det är nästan som en film jag inte skulle gå och se, en film jag inte skulle köpa eller hyra, en bok som jag inte skulle vilja läsa. Ändå måste jag befinna mig mitt i handlingen. Mitt i det ofattbara. Det har hänt förut. Nu, idag har det hänt igen. Idag har en ung man skjutit ihjäl ett flertal människor i en skola. Både personal och elever. Många är skadade och den unge mannen som sköt är också död.
Vad finns det för ord som kan beskriva det jag känner inför en sådan händelse? Jag bryr mig inte ens om att leta. Det skulle vara onödigt jobb. Det finns inga ord en sådan här kväll. Så många människor som har fått sluta sina liv alldeles för tidigt. Vad kan det stå i en blogg då? Detta har hänt i Finland idag. Med egna tonåringar i skolor vågar man som förälder inte ens tänka tanken. Så jag får sätta min tillit till den som har makt över himmel och jord. Till Gud som känner vårt innersta. Han som vet hur det står till med mitt hjärta ikväll. Han som vet hur familjerna i Finland har det ikväll. De som har mist någon. De som är i tjänst för att hjälpa och stödja. De som just nu befinner sig i ett vakuum, som ingen någonsin kan förstå eller sätta sig in i. Ingen utom Gud själv.
Till vem kan vi gå om inte till vår Gud? Vem kan lätta bördan? Vem orkar lyssna? Vem? Om inte Gud? Så detta får bli min första bloggbön. Gud, hör min bön. Du som vet och förstår. Du som gråter med oss nu. Du som tröstar. Kom med din kärlek, värme och ljus. För här nere råder hat, kyla och mörker. Jag ber dig Gud. Hjälp oss. Låt mig vila i dina händer i natt. Amen.
PS. Jag vill skicka med ett leende, även om det känns konstigt. Jag tror ändå att det är i sådana här krissituationer som vi, om vi kan, försöka ge ut ett värmande leende. För ord ekar bara tomt, men ett leende och en värmande kram, kan vara det som räddar någon till att våga överleva nästan minut. På återseende med ett leende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar