Kära Astrid!
Jag är ledsen för att det här brevet inte kom iväg tidigare. Jag är ledsen för att du inte fick det i din hand då du ännu var i livet. Nu är det för sent för att låta brevbäraren hasta iväg med min hälsning. Du bor inte längre kvar på Dalagatan i Stockholm, även om lägenheten finns kvar, precis som då du bodde i den. Kanske är det en välsignelse för dig att mitt brev inte kom då du fortfarande levde. Du fick så mycket beundrarpost att du behövde hjälp med sortering, läsning och brevsvarande. Jag låter det få bli en blogg istället och förhoppningsvis får du se en skymt av den eller kan känna en aning av all beundran som finns i denna blogg. Beundran av dig, ditt liv och ditt verk.
Idag är det din 100-årsdag. Över hela Sverige uppmärksammas din födelsedag, även om jag tror att du inte tycker det är så märkvärdigt. Jag tror ändå att du hade gillat den skolkonsert som jag besökte idag på Gävle konserthus. Jag tror du hade glatt dig över alla barn som fyllde konserthussalen och som med spänd förväntan satt och guppade på de gröna sammetsklädda stolarna. Sorlet som fyllde konserthuset var ett underbart sorl som jag tror du gärna hade sorlat med i.
Så fylldes scenen av musiker från Gävle symfoniorkester som säkert var och en har personliga upplevelser av alla dina figurer i dina böcker. De rev av Pippi Långstrump så det stod härliga till och in rusar en massa barn i härligt glada färger och sjöng så taket nästan lyfte. Alla barn som gärna läser dina böcker eller som vill att någon vuxen ska läsa för dem. Det blev en timma långt och festligt födelsedagskalas med dina välkända sångtexter, dans och teater i en underbar blandning. Publiken sjöng med. Så stod vi alla upp och sjöng födelsedagssången ur Lotta på Bråkmakargatan och det var verkligen ingen vanlig dag, för detta var din födelsedag, Astrid.
Längst fram över scenen satt ett stort svart-vitt foto av dig själv. Du tittade så snällt på oss alla och lutade hakan i din högra hand. Det verkade som om du funderade på om vi hade blivit helt galna som sjöng för en gammal dam som varit död i flera år nu. Saken är den, förstår du Astrid, att du inte är död. Du lever i allra högsta grad i våra hjärtan och så kommer det att förbli. Vi kommer aldrig att kunna förstå din storhet fullt ut. Din förmåga att kunna nå hela jordens befolkning genom ditt skrivande, ligger gömt någonstans bland dina textrader. Vi har inte hittat den finessen. Du tog den med dig.
Jag kan tänka mig att vår Herre har det trevligt idag, när det är födelsedagsfest i himmelen. Han måste ha mått gott de senaste åren med dig i sitt sällskap. Jag hoppas att du hittar på något rackartyg eller ger honom lite tips om hur man ska styra och ställa eller varför inte berätta något vackert för honom. Du kommer nog säkert på något bra. Jag är inte orolig. Jag vet att du har någon idé på gång. Astrid, du är ett föredöme för mig. Större än du kan tänka dig. När jag såg TV-programmet om dig, ditt liv och författarskap i går kväll, så log jag och så grät jag. Jag fick då och då gåshud över hela kroppen.
Detsamma skedde med mig idag. Jag blev berörd och rörd. I somras satt jag mitt emot dig på Vimmerby torg. Då infann sig samma känsla. Visserligen var det en staty, ett minne av Vimmerbys stolthet. Statyn var så fint gjord att den kändes så äkta som du känns. En äkthet som slår igenom i dina böcker. Som går som en röd tråd genom allting. Vare sig det gäller hyss eller livet efter detta. Du kommer att fortsätta att vara Vimmerbys stolthet och hela Sveriges stolthet. Du får lära dig att finna dig i det. Vi är fulla av beundran och när jag tänker på ditt foto över konserthusscenen, så tror jag nog att glimten i ditt öga är gillande inför det du ser. Även om det är ett spektakel och helgalet. Tack Astrid! Tack för allt! Du har förgyllt min barndom och även mina barns. Det är värt all beundran. På återseende med ett leende!
Jag är ledsen för att det här brevet inte kom iväg tidigare. Jag är ledsen för att du inte fick det i din hand då du ännu var i livet. Nu är det för sent för att låta brevbäraren hasta iväg med min hälsning. Du bor inte längre kvar på Dalagatan i Stockholm, även om lägenheten finns kvar, precis som då du bodde i den. Kanske är det en välsignelse för dig att mitt brev inte kom då du fortfarande levde. Du fick så mycket beundrarpost att du behövde hjälp med sortering, läsning och brevsvarande. Jag låter det få bli en blogg istället och förhoppningsvis får du se en skymt av den eller kan känna en aning av all beundran som finns i denna blogg. Beundran av dig, ditt liv och ditt verk.
Idag är det din 100-årsdag. Över hela Sverige uppmärksammas din födelsedag, även om jag tror att du inte tycker det är så märkvärdigt. Jag tror ändå att du hade gillat den skolkonsert som jag besökte idag på Gävle konserthus. Jag tror du hade glatt dig över alla barn som fyllde konserthussalen och som med spänd förväntan satt och guppade på de gröna sammetsklädda stolarna. Sorlet som fyllde konserthuset var ett underbart sorl som jag tror du gärna hade sorlat med i.
Så fylldes scenen av musiker från Gävle symfoniorkester som säkert var och en har personliga upplevelser av alla dina figurer i dina böcker. De rev av Pippi Långstrump så det stod härliga till och in rusar en massa barn i härligt glada färger och sjöng så taket nästan lyfte. Alla barn som gärna läser dina böcker eller som vill att någon vuxen ska läsa för dem. Det blev en timma långt och festligt födelsedagskalas med dina välkända sångtexter, dans och teater i en underbar blandning. Publiken sjöng med. Så stod vi alla upp och sjöng födelsedagssången ur Lotta på Bråkmakargatan och det var verkligen ingen vanlig dag, för detta var din födelsedag, Astrid.
Längst fram över scenen satt ett stort svart-vitt foto av dig själv. Du tittade så snällt på oss alla och lutade hakan i din högra hand. Det verkade som om du funderade på om vi hade blivit helt galna som sjöng för en gammal dam som varit död i flera år nu. Saken är den, förstår du Astrid, att du inte är död. Du lever i allra högsta grad i våra hjärtan och så kommer det att förbli. Vi kommer aldrig att kunna förstå din storhet fullt ut. Din förmåga att kunna nå hela jordens befolkning genom ditt skrivande, ligger gömt någonstans bland dina textrader. Vi har inte hittat den finessen. Du tog den med dig.
Jag kan tänka mig att vår Herre har det trevligt idag, när det är födelsedagsfest i himmelen. Han måste ha mått gott de senaste åren med dig i sitt sällskap. Jag hoppas att du hittar på något rackartyg eller ger honom lite tips om hur man ska styra och ställa eller varför inte berätta något vackert för honom. Du kommer nog säkert på något bra. Jag är inte orolig. Jag vet att du har någon idé på gång. Astrid, du är ett föredöme för mig. Större än du kan tänka dig. När jag såg TV-programmet om dig, ditt liv och författarskap i går kväll, så log jag och så grät jag. Jag fick då och då gåshud över hela kroppen.
Detsamma skedde med mig idag. Jag blev berörd och rörd. I somras satt jag mitt emot dig på Vimmerby torg. Då infann sig samma känsla. Visserligen var det en staty, ett minne av Vimmerbys stolthet. Statyn var så fint gjord att den kändes så äkta som du känns. En äkthet som slår igenom i dina böcker. Som går som en röd tråd genom allting. Vare sig det gäller hyss eller livet efter detta. Du kommer att fortsätta att vara Vimmerbys stolthet och hela Sveriges stolthet. Du får lära dig att finna dig i det. Vi är fulla av beundran och när jag tänker på ditt foto över konserthusscenen, så tror jag nog att glimten i ditt öga är gillande inför det du ser. Även om det är ett spektakel och helgalet. Tack Astrid! Tack för allt! Du har förgyllt min barndom och även mina barns. Det är värt all beundran. På återseende med ett leende!
PS. Viktig information kom från Småland om att det var ostkakans dag idag. Fjärde oktober är det kanelbullens dag, 14 november är det ostkakans dag. Passande att det infaller på Astrid Lindgrens födelsedag. Kan det vara så att Frödinge ostkakstillverkare ligger bakom detta datum och denna idé? Frödinge som ligger utanför Vimmerby. Mr T och jag hyllade Astrid med ostkaka, vispgrädde och småländsk hallonsylt. Precis som den ska vara. Vi har dock hittat en ny favorit och den ostkakan kommer från Vrigstad. Också i Småland. Hälsinge-ostkakan är inte heller så tokig. Den kom i vår väg i somras. Annorlunda mot den småländska, men god. Riktigt smaskig.
1 kommentar:
Vrigstads ostkaka är ju helt klart bäst. Underbar!
Skicka en kommentar