Bloggandet har fått konkurrens. Jag tycker visserligen att det är roligt att blogga, men det finns mycket som är roligare. Släktforskning är definitivt roligare. Igår ägnade jag merparten av dagen åt just släktforskning. Jag steg upp i ottan. Mörkret var kompakt. Det ska till ett brinnande intresse för något för att självmant ställa väckarklockan en lördagsmorgon. Till och med dubbla väckarklockor. Klockradio och mobil. Upprepande alarm. Detta är en morgon då jag absolut inte vill försova mig.
Likt ett litet barn på julafton hoppade jag med förväntan ur sängen. Hoppa var kanske inte rätt beskrivning, efter att dagen innan ha slagit omkull och satt båda knäna i betonggolv. Det var glashalt ute, men jag slog runt inomhus. Det var både pinsamt och smärtsamt. Trapporna är värst. Värkande knän får inte mig att avstå släktforskning en hel dag. Detta kommer aldrig ske.
Packning av matsäck, släktforskarmaterial, bärbar dator med släktforskarprogram och så iväg. Efter en uppiggande frukost och dusch förstås. Fortfarande genommörkt ute. Inte ens hundägare går ut så tidigt en lördag morgon. Efter många mils bilåkande i ett glatt tjejgäng så var vi framme vid arkivet. Det där är en skön stund av dagen. Då allt ligger framför. Orört och ohittat. Vi har ett traditionsbundet schema så där i inledningen. Kaffe och macka. Sedan in bland hyllorna och hitta pärmen. Vi hinner lagom igång med forskandet för att ta itu med nästa tradition. Melodikrysset.
Det där måste vara ett hjärnans maratonlopp. Lyssna på Anders Eldermans frågor och hänvisningar, ta in musiken och klura ut svaren, samtidigt utnyttja forskartiden och leta efter en massa döingar. Igår var melodikrysset oförskämt lätt med enbart anknytning till Astrid Lindgrens sånger. Sådana sånger som man kan utan och innan. Underbara och underhållande. Det kunde inte bli bättre. Svårigheten i det hela var väl att låta bli att gnola med. I släktforskarsalen är det tystnad som gäller. Tyst som i graven.
Igår hade jag bestämt mig för att fortsätta på en gren på min farfars sida. En gren som varit lite svårforskad av lite olika anledningar. Främst för att de flyttade från Hässelby socken till Hässle by. Den senare ligger i Karlstorps socken. Ibland står det still i släktforskarsalen och ibland blixtrar det till och så rinner det till igen. Det är ett slags detektivarbete. Spännande och utmanande. Det blir en extra krydda i arbetet att det gäller mina anor, mina rötter, anledningarna till att just jag finns till.
Igår ägnade jag en familj lite extra forskning och tid. Mannen och kvinnan som var födda i slutet på 1700-talet fick en son i början på 1800-talet som dog innan fyllda tre år. Orsaken var skållning. Skållad till döds, hade prästen skrivit i husförhörslängden. Då fanns det inte resurser i sjukvården att rädda livet på ett skållat barn. Det var inte alltid bättre förr. Samma kvinna blev änka i unga år. Mannen som var soldat dog endast fyrtiofyra år gammal. Han dog inte i krig, han dog av bröstfeber. Det var före penicillinets tid. Allt var inte bättre förr.
Hustrun hamnade på fattighuset. Hon dog efter upprepade slaganfall efter att ha varit sängliggande i flera månader. Hon dog som fattighjon. Dödsorsaken i dödboken var ålderdom. Hon blev fyllda åttio år. En relativt hög ålder på den tiden. Hela hennes levnadsöde var omskrivet av prästen. Hon var till frädgen stilla och oklanderlig. Hon hade tjänat på många platser. Men hon dog fattig. Hennes karriär var piga, soldathustru, soldatänka, fattighjon. Det var inte bättre förr.
Jag hyser stor vördnad för min historia. Människorna som finns i generationer före mig ligger mig varmt om hjärtat. Visst är det en kul grej att fylla på luckorna och se hur släktträdet växer och förgrenar sig. Men främst är det en stor tacksamhet som finns i mitt inre. En tacksamhet till livet och hur fantastiskt det är att jag finns till.
PS. Förhoppningsvis kan allt forskande resultera i en enormt stor och härlig släktfest så småningom. Tänk att få se dem komma från öst och väst, från syd och nord. I alla fall från Söderala, Söderhamn, Svärdsjö, Virserum, Åseda och Karlstorp. Till dess får jag festa och fira för att Brynäs IF slog svenska mästarna Modo i hockey igår. På bortaplan. Så ska skåpet stå. Förhoppningsvis möblerar Södertälje SK om imorgon och visar var deras skåp ska stå då de möter Brynäs IF. Jag håller tummarna. Skriker live gör jag imorgon!
Likt ett litet barn på julafton hoppade jag med förväntan ur sängen. Hoppa var kanske inte rätt beskrivning, efter att dagen innan ha slagit omkull och satt båda knäna i betonggolv. Det var glashalt ute, men jag slog runt inomhus. Det var både pinsamt och smärtsamt. Trapporna är värst. Värkande knän får inte mig att avstå släktforskning en hel dag. Detta kommer aldrig ske.
Packning av matsäck, släktforskarmaterial, bärbar dator med släktforskarprogram och så iväg. Efter en uppiggande frukost och dusch förstås. Fortfarande genommörkt ute. Inte ens hundägare går ut så tidigt en lördag morgon. Efter många mils bilåkande i ett glatt tjejgäng så var vi framme vid arkivet. Det där är en skön stund av dagen. Då allt ligger framför. Orört och ohittat. Vi har ett traditionsbundet schema så där i inledningen. Kaffe och macka. Sedan in bland hyllorna och hitta pärmen. Vi hinner lagom igång med forskandet för att ta itu med nästa tradition. Melodikrysset.
Det där måste vara ett hjärnans maratonlopp. Lyssna på Anders Eldermans frågor och hänvisningar, ta in musiken och klura ut svaren, samtidigt utnyttja forskartiden och leta efter en massa döingar. Igår var melodikrysset oförskämt lätt med enbart anknytning till Astrid Lindgrens sånger. Sådana sånger som man kan utan och innan. Underbara och underhållande. Det kunde inte bli bättre. Svårigheten i det hela var väl att låta bli att gnola med. I släktforskarsalen är det tystnad som gäller. Tyst som i graven.
Igår hade jag bestämt mig för att fortsätta på en gren på min farfars sida. En gren som varit lite svårforskad av lite olika anledningar. Främst för att de flyttade från Hässelby socken till Hässle by. Den senare ligger i Karlstorps socken. Ibland står det still i släktforskarsalen och ibland blixtrar det till och så rinner det till igen. Det är ett slags detektivarbete. Spännande och utmanande. Det blir en extra krydda i arbetet att det gäller mina anor, mina rötter, anledningarna till att just jag finns till.
Igår ägnade jag en familj lite extra forskning och tid. Mannen och kvinnan som var födda i slutet på 1700-talet fick en son i början på 1800-talet som dog innan fyllda tre år. Orsaken var skållning. Skållad till döds, hade prästen skrivit i husförhörslängden. Då fanns det inte resurser i sjukvården att rädda livet på ett skållat barn. Det var inte alltid bättre förr. Samma kvinna blev änka i unga år. Mannen som var soldat dog endast fyrtiofyra år gammal. Han dog inte i krig, han dog av bröstfeber. Det var före penicillinets tid. Allt var inte bättre förr.
Hustrun hamnade på fattighuset. Hon dog efter upprepade slaganfall efter att ha varit sängliggande i flera månader. Hon dog som fattighjon. Dödsorsaken i dödboken var ålderdom. Hon blev fyllda åttio år. En relativt hög ålder på den tiden. Hela hennes levnadsöde var omskrivet av prästen. Hon var till frädgen stilla och oklanderlig. Hon hade tjänat på många platser. Men hon dog fattig. Hennes karriär var piga, soldathustru, soldatänka, fattighjon. Det var inte bättre förr.
Jag hyser stor vördnad för min historia. Människorna som finns i generationer före mig ligger mig varmt om hjärtat. Visst är det en kul grej att fylla på luckorna och se hur släktträdet växer och förgrenar sig. Men främst är det en stor tacksamhet som finns i mitt inre. En tacksamhet till livet och hur fantastiskt det är att jag finns till.
PS. Förhoppningsvis kan allt forskande resultera i en enormt stor och härlig släktfest så småningom. Tänk att få se dem komma från öst och väst, från syd och nord. I alla fall från Söderala, Söderhamn, Svärdsjö, Virserum, Åseda och Karlstorp. Till dess får jag festa och fira för att Brynäs IF slog svenska mästarna Modo i hockey igår. På bortaplan. Så ska skåpet stå. Förhoppningsvis möblerar Södertälje SK om imorgon och visar var deras skåp ska stå då de möter Brynäs IF. Jag håller tummarna. Skriker live gör jag imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar