Min farmor sa inte att jag var tvungen att läsa böckerna som hon gav till mig när jag var liten. De båda böckerna som skiljde sig både till utseende och till innehåll i jämförelse med de böcker som jag brukade läsa i den åldern. Farmor sa bara att jag skulle få dem av henne. Hon ville att jag skulle ha dem. Jag tog emot dem och tackade för dem, men ägnade dem därefter inte någon större uppmärksamhet. Jag återgick till mina favoritböcker. Färgglada framsidor och med röda bokryggar. Högst upp på framsidan stod det antingen B. Wahlströms flickböcker eller B. Wahlströms ungdomsböcker.
Jag kan fortfarande minnas en del av titlarna. Ridkompisar. Annikas ridskola. Petra och vildhästen. Min lyckohäst. Titlar som avslöjade min dröm. Drömmen om en egen häst. Ingen ovanlig dröm för en liten flicka. Jag läste också Lotta-böcker med titlar som Toppen Lotta! Heja Lotta! Rena cirkusen, Lotta! Alltid utropstecken i titlarna. En av Lotta-böckerna fick jag av Eva Pettersson. Ett av alla barn som jag träffade på sjukhus. I den boken ligger fortfarande vykortet kvar som hon har skrivit en liten hälsning på. En hälsning som fortfarande värmer hjärtat efter drygt 30 år. ”Hej ing-mari jag hoppas att du inte har lika besvärlikt som jag hade när jag var nyopererad jag är jetepig nu jag tror du ochså blir lika pig som jag ha det så bra helsningar från sengkamraten EVA Pettersson”. En lila orkidéstängel på vykortets framsida.
Eva hade också opererat sina njurar, urinblåsa och urinledare som jag också fick göra i 10-årsåldern. Professor Eriksson på barnkliniken på Karolinska sjukhuset brukade skämta att Gud hade fått hjälp av Picasso när han skulle skapa mina njurregioner. På en liten papperslapp skissade han upp mina medfödda fel och undertecknade det med Picasso. Han gav den till min mamma som sedan dess har bevarat den och tagit fram den och visat den vid de tillfällen då vi har talat om njurfel, professor Eriksson, Karolinska sjukhuset eller snarlika ämnen. Ett roligt minne av en fantastisk människa. Pappersbiten är i pengavärde säkert helt värdelös, men det finns mycket här i livet som är mer värdefullt än alla pengar tillsammans.
Det är ganska typiskt för Eva, som även hon tillbringade mycket tid av sin barndom på sjukhus, att ge en bok i present. Många som inte har den erfarenheten ger ofta snittblommor, som för dem mesta hamnar på avdelningens sköljrum för att de framkallar allergier. Eller av vänlighet ger man godis, som ett nyopererat barn inte får äta direkt efter operationen. En bok kan fördriva långtråkigheten på sjukhuset. En bra bok kan bli ett minne för livet. Så farmor visste vad hon gjorde. Idag uppskattar jag hennes gåva. Selma Lagerlöf i skinnband. Vackra böcker. Med ett fantastiskt innehåll.
Intresset för böcker har så fått följa mig genom livet. I glädje och sorg. När jag varit frisk eller sjuk. Lediga dagar och arbetsdagar. Att leva sig in i och följa med på bokens äventyr är härligt och befriande. Vilsamt för tankarna. Avkoppling för själen. Tack farmor. Tack för alla böcker. Tack för alla barnböcker till jul och födelsedag. Tack för alla vuxenböcker som jag har fått växa ikapp. De ger mig fina minnen. Från en fantastisk barndom. En barndom där böcker och bokmärken hade budskap. Jag låter dem ligga kvar. Alla minnen. På återseende med ett leende!
PS. Igår, lördag, hade min mormor Esther namnsdag. Alla namnsdagskännare vet att det inte var Ester igår. Det stämmer. Det var Naemi. Ett ovanligt och vackert namn. Så grattis mormor! Jag antar att det var småländska kringlor i himlen igår. Dina hembakade kringlor som har så gott rykte. Kringlor som jag bara har hört talas om, men inte hann smaka. Du dog alldeles för tidigt. Nio år före det att jag föddes. Gud hade säkert hört ryktas om kringlorna. Han lät sig säkert väl smaka! Återigen grattis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar