onsdag 21 november 2007

Voffor gör di på dette viset?

Idag skulle vi ha en liten högtidsstund, jag och tonårsdottern. Ingen skolmatsal, ingen mikrougnsvärmd matlåda på jobbet. Vi skulle äta lunch tillsammans ute på stan. Vi hade bestämt oss för ett litet mysigt ställe vid namn Berggrenska gården i centrala stan. I gammaldags miljö, med gammaldags möbler och gardiner. Personalen i rutiga eller blommiga klänningar. En massa godsaker och efterrätter i en gammaldags glasdisk. Ett komplement till alla flashiga och väldigt moderna innehak i stan, som pluppar upp som svampar. Där det hela tiden ska vara senaste trenden.

Berggrenska gården har varit ett sådant där ställe som man tar gäster till, för att visa en liten pittoresk sida av staden. För att få komma ifrån stadens neon, glam och spektakel och bara sjunka ner bland trasmattor och luggslitna kuddar i en hemtrevlig atmosfär. Jag skriver har varit. Det blev en smärre chock när vi kom innanför ytterdörren. Väggar, golv och tak var fortfarande samma gamla stil, men borta var griffeltavlan med dagens meny. Likaså glasdisken med alla sötsaker. Alla möbler som verkligen ingav nostalgi i besökarna hade ersatts med benvita skinnstolar. Sådana där stolar som snart ska finnas i var mans vardagsrum och kök. Stolar som man ser i varenda inredningsbutik. Stolar som finns på de flesta restauranger och caféer.

Jag visste att det var nya ägare till Berggrenska gårdens restaurang och café. Det har stått i lokaltidningen. Vad jag däremot inte visste var att det var världens osmartaste ägare som helt osmakligt gått in och förändrat hela konceptet. Visst är det trevligt med förnyelse, men då får man göra det med smak. Om dessa ägare bar på en önskan om att starta ett modernt och trendigt inneställe, varför fixar man inte en lokal på en passande plats då? Detta var bland det fulaste och dummaste jag har sett.

Lunchpriset var höjt också. Ägarna måste självklart ha hjälp med fakturorna för dessa onödiga möbler och ljuskronor. När skinnet på stolarna var betalt räckte det inte ens till en flashig menytavla, utan ett enkelt blädderblock var provisoriskt upphängt och med spretig stil med illröd spritpenna erbjöds vi hemrullade köttbullar och stuvade makaroner, fiskgratäng eller soppa. Nej tack. Enkel husmanskost i förstörd miljö till ett dyrare pris. De nya ägarna har gjort bort sig totalt. Ett i vanliga fall knökfullt Berggrenska gården var glest besatt idag. Inte hjälpte vi till att fylla ut tomrummet, jag och tonårsdottern.

Jag tänker inte vara med och betala för att se en sådan kulturförstörelse. Var är alla K-märkare i sådana här sammanhang? Finns det ingen som har detta ansvarsområde? Det dröjer väl i så fall inte länge förrän de nya ägarna får för sig att riva denna gamla anrika byggnad och ersätta den med en glasmonter med häftiga panelgardiner och med ett par strå uppstickande ur höga vasar. Inredningstrenden är nu avskalad och opersonlig. I Berggrenska gårdens fall så är det ett ordentligt övertramp och så sjukligt dumt. Det kommer inte att dröja länge förrän det är nya ägare. Nuvarande kommer att gå i konkurs och stå där med nedsmutsade och solkiga benvita skinnstolar.

Mycket dumt ska man behöva se och vara med om innan ögonen trillar ur. Detta känns så overkligt att jag nästan funderar på om det var ett sådant där dolda-kameran-inslag. Någon som vet hur ovanligt det är att tonårsdottern och jag lunchar tillsammans på stan och så riggar de upp värsta överraskningen. Förhoppningsvis är det så. Jag får ge det en chans och smyga dit någon dag och se om ordningen är återställd. För de kan väl inte mena allvar med att behålla den där inredningen? Finns det ingen känsla kvar för att behålla det genuint mysiga? Finns det något ställe kvar, där man kan få välja på 25 sorters efterrätter och dricka kaffe ur kopp istället för mugg?

PS. Ikväll dricker jag kaffe ur finaste kaffekoppen och tar bästa kakan ur frysen. Det får liknas vid ett så kallat begravningskaffe, eftersom stans mysigaste ställe har gått i graven. Vilka dödgrävarna är skulle jag gärna vilja veta. Då skulle jag ta dem i örat och säga ajabaja. Förhoppningsvis blir kaffet ett kombinerat festfika för att Sverige tar avgörandet i sina händer och dänger till Lettland på Råsunda. Tonårsdottern är på plats och hejar. Vi övriga intar TV-soffan. Du gamla du fria, hejaramsor och friskt humör. Nu gäller det. På återseende med ett segerleende!

2 kommentarer:

Anonym sa...

förstår att ingen har brytt sig om att kommentera detta billiga påhopp !

Ing-Marie sa...

Tur att något är billigt i alla fall, när ämnet gäller Berggrenska gården! Hoppa på!