Ibland finns det så mycket som jag skulle vilja blogga om att det känns nästan svårt att välja ett bloggämne för dagen. Idag är det en sådan dag. Det snurrar runt så många tänkbara bloggämnen att det inte blir någon reda med något av ämnena. Kanske är det just på detta sätt för att det finns många brännande ämnen som känns angelägna, att det blir bara ett enda sammelsurium av allting. Så jag har kommit fram till att det bästa alternativet är att ha lite bloggvila. Att inte välja ut något specifikt, utan att bara konstatera att det bästa valet är nog att invänta rätt tid. Att inte göra något förhastat när mitt innersta tumlar runt. Så bloggarna om ledarskap, föredömen, sport, karaktär, orättvisa, feghet, ansvar och så vidare får jag återkomma till. Ikväll är inte rätt tid för något av dessa ämnen.
Ibland kan det vara bra att sova på saken. En natt eller två. Det är märkligt med dygnet, men vissa saker som kan kännas tunga eller konstiga när det är mörkt, kan man se helt annorlunda på när det är ljust ute. Eller så beror det helt enkelt på hur pass trött eller utvilad man är. Det kan dock vara förnuftigt att vänta en liten stund och låta saker och ting sjunka in. Om det inte gäller liv eller död förstås. Det beror givetvis på vad saken gäller. Om någon plötsligt får hjärtstillestånd och slutar andas, så är det inte läge att sova på saken och se om det känns annorlunda vid dagsljus. Då gäller det att agera på direkten. Då spelar det ingen roll om man är utvilad eller totalt utmattad. Vissa saker är så självklara att det till och med är onödigt att blogga om dem.
Jag har funnit och förstått att det inte är heller så dumt att lägga saken i bön. Det förändrar mig oftast på stört. Kanske beror det på att det är tryggt och skönt att veta att någon annan har lyssnat till mig. I bönen vet jag att Gud har hört mig och jag vet också att han filurar ut något bra svar eller resultat, som han sedan återkommer med besked om. Ibland kommer inte svaret alls som jag hade tänkt, men när jag väl står med facit i hand så ser jag att han är bra på att filura ut saker och ting. Jag ser att lösningen är riktigt finurlig och jag imponeras av Guds idérikedom. Det märks verkligen att han är Gud.
Så nu får det bli lite coach-snack med min Skapare. Han har bra överblick över alla situationer. Sedan skadar det nog inte med lite sömn under tiden jag inväntar att det ska bli dag igen. Jag tror att alla tankar och funderingar ter sig annorlunda imorgon bitti. I dagsljus. Förhoppningsvis utvilad. På återseende med ett leende!
Ibland kan det vara bra att sova på saken. En natt eller två. Det är märkligt med dygnet, men vissa saker som kan kännas tunga eller konstiga när det är mörkt, kan man se helt annorlunda på när det är ljust ute. Eller så beror det helt enkelt på hur pass trött eller utvilad man är. Det kan dock vara förnuftigt att vänta en liten stund och låta saker och ting sjunka in. Om det inte gäller liv eller död förstås. Det beror givetvis på vad saken gäller. Om någon plötsligt får hjärtstillestånd och slutar andas, så är det inte läge att sova på saken och se om det känns annorlunda vid dagsljus. Då gäller det att agera på direkten. Då spelar det ingen roll om man är utvilad eller totalt utmattad. Vissa saker är så självklara att det till och med är onödigt att blogga om dem.
Jag har funnit och förstått att det inte är heller så dumt att lägga saken i bön. Det förändrar mig oftast på stört. Kanske beror det på att det är tryggt och skönt att veta att någon annan har lyssnat till mig. I bönen vet jag att Gud har hört mig och jag vet också att han filurar ut något bra svar eller resultat, som han sedan återkommer med besked om. Ibland kommer inte svaret alls som jag hade tänkt, men när jag väl står med facit i hand så ser jag att han är bra på att filura ut saker och ting. Jag ser att lösningen är riktigt finurlig och jag imponeras av Guds idérikedom. Det märks verkligen att han är Gud.
Så nu får det bli lite coach-snack med min Skapare. Han har bra överblick över alla situationer. Sedan skadar det nog inte med lite sömn under tiden jag inväntar att det ska bli dag igen. Jag tror att alla tankar och funderingar ter sig annorlunda imorgon bitti. I dagsljus. Förhoppningsvis utvilad. På återseende med ett leende!
PS. Mr T och jag höll på varsitt lag ikväll då vi besökte stadens hockeyarena. Jag vill inte på något sätt förhäva mig själv, men det var jag som fick höja glaset högst eller snarare temuggen vid hemkomsten. Det kändes fint med en seger för laget i mitt hjärta. De kom söderifrån och satte in tre puckar i nätet, mot hemmalagets enda puck. För övrigt var det inte så mycket att höja glaset åt. Vilket miserabelt spel. Det hjälpte tydligen inte att kicka tränaren eller så är det dags igen. Laget tog time out i sista skälvande minuten. Det borde de ha gjort i inledningen på säsongen och bestämt sig för hur de skulle spela. Alltså hur de skulle spela tillsammans, som lag. Jag höjer påtårstemuggen för alla Elisabettor och Lisbettar som finns i släkt- och vänkretsen. Grattis på namnsdagen alla fina flickor! Hoppas att ni bettat i er något gott till fikat idag. Det är ni värda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar