Upptäckte till min egen förvåning idag att ingen av mina tidigare bloggar har arkiverats under området politik. Det finns inte ens ett ämnesområde som heter politik. Detta kan bero på att jag inte är direkt hundra procent politiskt aktiv. Ändå är jag säkert det, på ett eller annat sätt, eftersom det mesta runt omkring oss handlar om politik. Vi svenskar har lite svårt att prata politik utan att det slutar med hätska diskussioner. Är det något som man bör undvika på en fest, så är det väl politiska åsikter. Om man har förhoppningen om att det ska vara en trevlig fest vill säga.
I många sammanhang tänker man mer på att vara politiskt korrekt än politiskt ärlig. Det är nog därför som jag har svårt att ägna politiken något större engagemang. Att det ska vara så svårt att hitta ärligheten i politiken och hos politiker. Det verkar inte spela någon större roll vilken sida det är som sitter vid makten. Röd eller blå. Sossar eller borgare. De verkar, trots att ytan med vallöften, politikförklaringar och visioner är olika, spela maktens spel på samma arena. Jag hade tröttnat på sossarnas dåliga moral och hoppats att den nya makten skulle kunna städa upp i smeten. Men nu bara ramlar det in rapporter om den ena omoraliska grejen efter den andra.
Jag funderar på varför de flesta människor som kommer till makten verkar ha så många lik i garderoben och varför dessa lik börjar skramla så högt och ljudligt när det förenas med makt. Det kostar på att stå på rampljusets scen. Alla vi människor gör fel. En gång och flera gånger. Det finns förlåtelse för sådant. Alla har rätt till en ny chans. Vi har ju avskaffat dödsstraff och kroppsstraff sedan länge här i Sverige och det finns ingen anledning till att ta tillbaka dessa. Vi bör kunna påvisa att vi har kommit någonstans framåt i vår civilisation.
Så det hjälper inte med att hänga ut politiker, företagsledare, församlingar och andra som har något fuffens för sig och som får sina lik omskrivna på kvällstidningarnas löpsedlar. Vi, den stora massan, är gärna med och ropar till bödeln att han ska ge det dödande hugget. Vi gottar oss åt politiker som får avgå, åt företagsledare som buras in och åt församlingar som ägnar sig åt aktiviteter långt ifrån budskapet. Vi beter oss väldigt moget. Vi uppträder riktigt civiliserat. Är det vi som ropar högst och ljudligast, som vet med oss att vi har själva en hel del lik i garderoben? Vi har bara varit så förnuftiga att vi inte drar fram dem på maktens offentliga arena.
Jag har säkert en hel del lik i min egen garderob. Det är rätt trångt där. Jag borde göra en utrensning. Jag har privilegiet att inte behöva göra utrensningen offentligt, inte ens en bloggutrensning behöver det bli. Den yngsta tonåringen har introducerat Michael Jackson i mitt liv. Artisten, sångaren, underhållaren, världens bästa låtskrivare. Om jag ska tro på den yngsta tonåringen. Vi är nog många som har bildat oss en uppfattning om Michael Jackson. Både om vi tittar på ytan och på levernet. Jag kan inte bortse från passionen som yngsta tonåringen känner för musiken. Jag har speciellt fastnat för en text i sången "Man in the mirror". I'm starting with the man in the mirror. I'm asking him to change his ways. And no message could have been any clearer. If you wanna make the world a better place. Take a look at yourself, and then make a change.
Budskapet är klart. Börja med det ansiktet och personen som ansiktet tillhör. Om vi vill förändra världen. Om vi vill göra något till det bättre. Dags för garderobsutrensning. Förhoppningsvis börjar politikerna med rensning av sina garderober nu samtidigt. För nu får det banne mig vara nog. Hur smetigt kan Sverige bli i den politiska toppen? Är det för mycket begärt att efterfråga moral och etik i politiken? Backa tillbaka utvecklingsbandet och se var det började gå utför. Se sedan till att ta en ordentlig koll i spegeln. För det börjar alltid med mig själv, även i politiken. Jag är nämligen tveksam på hur långt förlåtelsen gäller, om vi fortsätter att släta över medvetna och existerande orättfärdigheter. Politiker, företagsledare, kristna och övriga i Sveriges land, hur långt tror ni förlåtelsen räcker?
Jag funderar på varför de flesta människor som kommer till makten verkar ha så många lik i garderoben och varför dessa lik börjar skramla så högt och ljudligt när det förenas med makt. Det kostar på att stå på rampljusets scen. Alla vi människor gör fel. En gång och flera gånger. Det finns förlåtelse för sådant. Alla har rätt till en ny chans. Vi har ju avskaffat dödsstraff och kroppsstraff sedan länge här i Sverige och det finns ingen anledning till att ta tillbaka dessa. Vi bör kunna påvisa att vi har kommit någonstans framåt i vår civilisation.
Så det hjälper inte med att hänga ut politiker, företagsledare, församlingar och andra som har något fuffens för sig och som får sina lik omskrivna på kvällstidningarnas löpsedlar. Vi, den stora massan, är gärna med och ropar till bödeln att han ska ge det dödande hugget. Vi gottar oss åt politiker som får avgå, åt företagsledare som buras in och åt församlingar som ägnar sig åt aktiviteter långt ifrån budskapet. Vi beter oss väldigt moget. Vi uppträder riktigt civiliserat. Är det vi som ropar högst och ljudligast, som vet med oss att vi har själva en hel del lik i garderoben? Vi har bara varit så förnuftiga att vi inte drar fram dem på maktens offentliga arena.
Jag har säkert en hel del lik i min egen garderob. Det är rätt trångt där. Jag borde göra en utrensning. Jag har privilegiet att inte behöva göra utrensningen offentligt, inte ens en bloggutrensning behöver det bli. Den yngsta tonåringen har introducerat Michael Jackson i mitt liv. Artisten, sångaren, underhållaren, världens bästa låtskrivare. Om jag ska tro på den yngsta tonåringen. Vi är nog många som har bildat oss en uppfattning om Michael Jackson. Både om vi tittar på ytan och på levernet. Jag kan inte bortse från passionen som yngsta tonåringen känner för musiken. Jag har speciellt fastnat för en text i sången "Man in the mirror". I'm starting with the man in the mirror. I'm asking him to change his ways. And no message could have been any clearer. If you wanna make the world a better place. Take a look at yourself, and then make a change.
Budskapet är klart. Börja med det ansiktet och personen som ansiktet tillhör. Om vi vill förändra världen. Om vi vill göra något till det bättre. Dags för garderobsutrensning. Förhoppningsvis börjar politikerna med rensning av sina garderober nu samtidigt. För nu får det banne mig vara nog. Hur smetigt kan Sverige bli i den politiska toppen? Är det för mycket begärt att efterfråga moral och etik i politiken? Backa tillbaka utvecklingsbandet och se var det började gå utför. Se sedan till att ta en ordentlig koll i spegeln. För det börjar alltid med mig själv, även i politiken. Jag är nämligen tveksam på hur långt förlåtelsen gäller, om vi fortsätter att släta över medvetna och existerande orättfärdigheter. Politiker, företagsledare, kristna och övriga i Sveriges land, hur långt tror ni förlåtelsen räcker?
PS. Står inför ett svårt val. Ska det vara Michael Jackson-låtar eller Gilbert O’Sullivan på stereon under röja-lik-ur-garderobs-städningen? Får fundera under tiden jag tar en kopp kaffe och en glass. På återseende med ett leende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar