Så länge jag kan minnas så har julens färg varit röd. Varm, hjärtlig och röd. Så har det varit så länge jag kan minnas. Visst har det funnits avvikande färger i ljuslyktor och julgranskulor. Men övervägande är den röda färgen. Ibland kan man också kalla en viss röd kulör för julröd och då vet man precis hur den ska vara. Precis vilken röd färg man menar. Idag upptäckte jag att julens färg tydligen inte är röd längre. Den har ersatts av svart. Svarta tomtar, svart julstjärna i fönstret, svarta ljuslyktor och svarta servetter.
Dystert och tungt tycker jag. Långt ifrån varmt. Trendigt och inne kanske, men ganska kallt och opersonligt. Ska den riktiga tomten som kommer på julafton också ha svart luva, svart rock, grå byxor och svarta stövlar? Hur långt kan trendigheten och nymodigheterna få gå? Ska paketen under granen ha svarta snören? Ska julklänningen på den lilla förväntansfulla lilla flickan vara av svart sammet och med svarta tofsar i håret?
Är det möjligt att modernisera och trendförändra julen? Eller mår vi bäst av att låta den komma tillbaka med samma stil varje år? Låta det som alltid har varit rött, vara rött i fortsättningen också. Jag hoppas att jag kan stå emot dessa svarta blommor och svarta adventsstjärnor. Jag hoppas att jag kan vara en som fortsätter att sätta hjärtröda snören på klapparna och låter den röda jullöparen ligga på julbordet.
Svart har jag sett nog av den här hösten. Svarta dagar, svarta rubriker, svarta händelser, svarta kläder och svarta inredningar i butiker och restauranger. Låt oss hålla julen utanför detta mörker. Julens budskap som talar om frid, ljus, värme och hopp. Räddning från allt det onda och mörka. Julen firas till minne av Jesu födelse och den händelsen är långt ifrån svart. Den är varm och talar om kärlek. En kärlek som övergår allt mänskligt förstånd. En kärlek som är rödaste röd.
Idag höll jag på att falla i advents- och julhysterigropen. Jag började känna mig stressad och bekände denna stress för Mr T och tonåringarna. Jag borde veta bättre. Jag har en hel del år som kan kallas livserfarenhet. Jag har mina värderingar. Jag vet varför vi firar jul och ändå lät jag stressen ta överhanden och skymma glädjen i det hela. Jag fick vägledning av tonårsdottern som påminde mig om något som jag långt därinne redan visste. Advent är inte synonymt med nytvättade fönster och välstrukna gardiner. Advent är inte ett superglänsande hem. Advent är inte stress och hysteriskt planerande.
Advent betyder ankomst och vi väntar och förbereder oss för det lilla Jesusbarnet. Vi tänder ljus varje söndag i advent och vi närmar oss med eftertanke den stora högtiden. För varje vecka som går blir det ljusare. Till sista lyser fyra ljus upp och sedan blir det en glädjefest utan dess like. Jag tror att min Skapare tycker att jag ska längta efter julen för att få känna frid, glädje och värme i mitt inre. Det har inte så mycket med julgardiner och pyntning att göra. Visst tycker jag om att göra fint hemma till jul. I själva verket älskar jag det. Men det har gått för långt om det skapar stress och illamående.
Imorgon är det en månad kvar till julafton och den månaden skulle jag vilja ta med ro och se julen för vad den är. En högtid för att fira Jesus födelsedag. Inte för att skapa irritation och jäkt. Så här och nu tar jag ett bloggbeslut. Jag ska ta en dag i sänder och låta julen komma som något jag verkligen behöver nu. Som något jag verkligen längtar efter. Något rött och värmande. Sådana beslut ska firas! Så ikväll blir det hemgjord smörgåstårta och ett glas gott öl. Det är ingen brådska. Det är över en vecka till första advent. På återseende med ett leende!
Dystert och tungt tycker jag. Långt ifrån varmt. Trendigt och inne kanske, men ganska kallt och opersonligt. Ska den riktiga tomten som kommer på julafton också ha svart luva, svart rock, grå byxor och svarta stövlar? Hur långt kan trendigheten och nymodigheterna få gå? Ska paketen under granen ha svarta snören? Ska julklänningen på den lilla förväntansfulla lilla flickan vara av svart sammet och med svarta tofsar i håret?
Är det möjligt att modernisera och trendförändra julen? Eller mår vi bäst av att låta den komma tillbaka med samma stil varje år? Låta det som alltid har varit rött, vara rött i fortsättningen också. Jag hoppas att jag kan stå emot dessa svarta blommor och svarta adventsstjärnor. Jag hoppas att jag kan vara en som fortsätter att sätta hjärtröda snören på klapparna och låter den röda jullöparen ligga på julbordet.
Svart har jag sett nog av den här hösten. Svarta dagar, svarta rubriker, svarta händelser, svarta kläder och svarta inredningar i butiker och restauranger. Låt oss hålla julen utanför detta mörker. Julens budskap som talar om frid, ljus, värme och hopp. Räddning från allt det onda och mörka. Julen firas till minne av Jesu födelse och den händelsen är långt ifrån svart. Den är varm och talar om kärlek. En kärlek som övergår allt mänskligt förstånd. En kärlek som är rödaste röd.
Idag höll jag på att falla i advents- och julhysterigropen. Jag började känna mig stressad och bekände denna stress för Mr T och tonåringarna. Jag borde veta bättre. Jag har en hel del år som kan kallas livserfarenhet. Jag har mina värderingar. Jag vet varför vi firar jul och ändå lät jag stressen ta överhanden och skymma glädjen i det hela. Jag fick vägledning av tonårsdottern som påminde mig om något som jag långt därinne redan visste. Advent är inte synonymt med nytvättade fönster och välstrukna gardiner. Advent är inte ett superglänsande hem. Advent är inte stress och hysteriskt planerande.
Advent betyder ankomst och vi väntar och förbereder oss för det lilla Jesusbarnet. Vi tänder ljus varje söndag i advent och vi närmar oss med eftertanke den stora högtiden. För varje vecka som går blir det ljusare. Till sista lyser fyra ljus upp och sedan blir det en glädjefest utan dess like. Jag tror att min Skapare tycker att jag ska längta efter julen för att få känna frid, glädje och värme i mitt inre. Det har inte så mycket med julgardiner och pyntning att göra. Visst tycker jag om att göra fint hemma till jul. I själva verket älskar jag det. Men det har gått för långt om det skapar stress och illamående.
Imorgon är det en månad kvar till julafton och den månaden skulle jag vilja ta med ro och se julen för vad den är. En högtid för att fira Jesus födelsedag. Inte för att skapa irritation och jäkt. Så här och nu tar jag ett bloggbeslut. Jag ska ta en dag i sänder och låta julen komma som något jag verkligen behöver nu. Som något jag verkligen längtar efter. Något rött och värmande. Sådana beslut ska firas! Så ikväll blir det hemgjord smörgåstårta och ett glas gott öl. Det är ingen brådska. Det är över en vecka till första advent. På återseende med ett leende!
PS. Vilken förmån det är att få vara lärare. Idag hade jag en sådan mäktig upplevelse i klassrummet. Skulle Gunde Svan ha beskrivit det så hade det varit med ordet ståpäls. Så jag tackar alla elever som är så otroligt duktiga och fantastiska. Ibland så skulle jag kunna betala för att se deras utveckling och få ta del av deras syn på livet. Med tanke på att man dessutom har betalt, så är det nästan för bra att vara sant. Sluta skäll på ungdomen. Umgås med dem istället. Vägled dem. Låt dem inspirera oss vuxna. Tack för att jag får! Snacka om värmande rött!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar