Ännu en blogg med becksvart mörker utanför husknuten. Jag har varit uppe i snart en timme och fyrtiofem minuter för att jobba på lite texter. Vaknade oförklarligt pigg och alert. Jag ska väl inte ta i och säga att jag studsade upp ur sängen, men jo, ett litet skutt tror jag faktiskt att det var. Mr T var för ovanlighetens skull vaken och talbar. Lite förvånad blev jag allt när han studsade efter. Eller var det en studs eller var det kravlande? Det var som sagt mörkt ute och lampan var inte tänd. Att jag är uppe före tuppen för att textskapa litegrann är ingen ovanlighet. Det börjar faktiskt bli en vana eller ska jag kalla det mitt livs största disciplin för tillfället? Däremot att Mr T är uppe vid den här tiden på dygnet gör mig nästan sjuk av oro. Vad är det för fel? Är han sjuk? Jag hade lyckats förtränga att något nytt har kommit in i vårt liv. Nej, vi har inte skaffat hund. Men nästan något lika tidskrävande och definitivt lika underhållande.
För alla hundfantasters skull, så vill jag erkänna att det blir inte så mycket kärlek tillbaka av en iphone. Så ni hundägare behöver inte skriva arga kommentarer om hur lite jag vet om likheten eller olikheten mellan en hund och en iphone. Likheten slutar väl ungefär med färgen. Olikheterna är fler. Jag orkar faktiskt inte rada upp dem alla, utan litar på att alla bloggläsare har koll på skillnaden mellan människans bästa vän och människans bästa vän. Vi skulle kunna säga att tomten kom tidigt i år. Har vi verkligen varit så snälla Mr T och jag att det finns anledning för tomten att premiera oss redan en månad för tidigt? Detta verkar lurt! Det ligger kanske en hund begraven någonstans?
Så här ligger det till. Mr T:s gamla mobil och handdator har börjat bli till åren och vi vet alla hur det blir med ålderstillägget. Vi tänker inte lika snabbt. Vi rör oss inte lika snabbt. Vi tycker att tiden går alldeles för snabbt, även om den går lika rytmiskt som för tjugo år sen. Vi sätter oss på tvären när vi inte tycker att vi hänger med i alla förändringar som krävs. Du anar inte hur lika vi är en mobil och en handdator. Allt det där stämmer in på Mr T:s gamle trotjänare. Nu var det dags för en ny. Jag var inte i lika stort behov eftersom min Sony Ericsson K800i är endast två och ett halvt år gammal. Men herregud tänker någon... eller snarare men herreguuud sååå gammal mobil. Det finns ju faktiskt människor som byter mobiler lika ofta som de byter kalsonger och till dem vill jag bara säga en sak: byt kalsonger oftare.
Problemet är att min mobil har en liten minimini-joystick-liknande mojäng som är ganska betydelsefull i användandet av mobilen. Den börjar bli lite sliten. Den fungerar oftast, men inte alltid. Ibland fungerar den med några hundradelars fördröjning och om jag då i ren desperation har fipplat med den fram och tillbaka, så utför den alla kommandon i efterhand. Fast då har jag redan hunnit trycka i ren desperation på en massa andra knappar, som gör att det tar bara ännu mer tid innan den har utfört dessa kommandon också. Vid det laget har jag sagt några väl valda ord, som inte lämpar sig att skriva här.
Så då återstår frågan, varför en iphone? För min del ska den bli en privat sfär. Ett sätt att någon gång få vara ledig och inte alltid finnas till hands. Jag har nu provat att ha delad faktura på min jobbmobil och slår in en kod när jag använder den privat. Det kommer jag att fortsätta med. Men med ännu en mobil, så finns det ju faktiskt möjlighet att stänga av jobbmobilen när jag är ledig och det kan finnas en poäng med det. Nu visar det sig mer och mer att en iphone är så mycket mer än en mobil. Endast några dagar gammal som iphoneägare, så är jag absolut inte rätt person att skriva och beskriva hur en iphone fungerar. Jag är på upptäckarstadiet och här ska det erkännas... jag gillar det jag har upptäckt hittills.
Jag vill i vanliga fall tillstå att jag är en jordnära person som står med båda fötterna stadigt på jorden. Helst ska de vara förankrade i ett par rejäla gummistövlar eller träskor i den småländska myllan. Men i brist på Småland, så får Gästrikland duga. Visst, jag är en livsnjutare av stora mått, men jag brukar inte låta fåfängan eller det världsliga ta överhanden. Så jag är minst lika förvånad som du att jag så totalt har förälskat mig i denna lilla svarta skönhet. Hon är läcker. Hon är stilren. Hon är klipsk och hon är snabb. Hon har små oväntade hemligheter på lut och hon kan utföra mer än vad jag någonsin har kunnat drömma om. Nej, jag har inte ändrat sexuell läggning. Jag kallar henne för "hon" därför att jag tror att det är precis så där smarta och läckra som Gud har skapat oss kvinnor. Nu påminns vi om detta genom dessa små iphones. Det är därför många män också attraheras av dem. Jag unnar dem denna lycka.
Förutom inköpskostnaden och månadsavgiften som är på samma nivå som ett vanligt mobilabonnemang, så har denna förälskelse kostat mig sju kronor. Jag laddade nämligen hem Din-klubb-på-nätet, så att jag kan ha ständig koll på vad som händer med SSK. Smålänning till trots så kände jag att det var inom ramen för vad jag kan unna mig. Skulle aldrig falla mig in att hämta hem information om HV71 eller Brynäs. Sju kronor skulle då vara hutlöst dyrt. Många utav de här tjänsterna som man kan hämta hem är helt gratis. En sådan tjänst kommer jag att ha mycket användning av på kommande StyrÖLsemöten. Mina styrÖLsekamrater kommer att bli så imponerade. För att inte tala om pubpersonalen. Tjänsten heter "Nya öl på systembolaget". Med länkar till information om precis allt. Till och med recept som passar till.
Varför studsade nu Mr T upp i arla morgonstund kanske någon kommer ihåg att undra? Jo, han har bytt abonnemang och i natt skulle det ske. Hans nummer skulle flyttas över från det gamla SIM-kortet till det nya som sitter i Mr T:s iphone. Trumvirvlar och trumpetfanfarer. Mr T stegade fram på den röda tänkta mattan i sovrummet och slog på sin iphone. Spänningen låg i luften. Trumvirvlarna blir intensivare och trumpeterna tar så höga toner att det gör ont i öronen. Men nej, numret har inte förts över ännu. Eller så här: MEN NEJ, NUMRET HAR INTE FÖRTS ÖVER ÄNNU. Tyvärr vet jag inte hur jag får till ännu större teckensnitt i bloggen. Mr T fick besviket, med tyngda axlar och böjt huvud, gå tillbaka till sängen. Den röda mattan var plötsligt undandragen. Det är inte alltid lätt i förälskelsefasen. Det blir vissa bakslag som vi måste förhålla oss till. Jag har i min stora kärlek till Mr T erbjudit honom att ha min ifåne fram till att hans fungerar. Hoppas inte att han antar erbjudandet. Vore bättre om Telia kundservice kunde ha fungerande avtal och fungerande kundsupport klockan halv sex på trumvirvlarnas morgon. På återseende med ett leende!
PS. Läs den här bloggen med en nypa salt. Du behöver inte säga: väx upp, till mig. Jag har redan sagt det till mig själv. Jag har även nypt mig i örat och tagit mig i kragen. Så allt är som vanligt. Var inte orolig. Allt är som vanligt, jag har bara tagit bort första o:et i orolig och använder numera det som är kvar av ordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar