Släng ut det gamla, ring in det nya

Jag vet inte hur det har gått till, men år 2009 börjar närma sig sitt slut. För min personliga del, så känns det som om det har sagt svisch en endaste gång och vips, nu sitter jag här och det är redan årets näst sista dag. Dessutom inne på dygnets näst sista timma. Eftersom jag vet hur mitt senaste dygn har sett ut, så skulle det sovas istället för att bloggas nu. Fast längtan efter skrivandet och då speciellt bloggandet tar överhanden. Så jag startar upp och ser vart det leder mig. Det är kallt i Gävle-området. Jag minns inte riktigt när vi hade en sådan här vinter senast. Snön är fortfarande blixtrande vit och ren. Den knastrar under stövlarna. Det är pulkor och kälkar i backarna och vantar och mössor hänger på tork i hemmen. Glöggåtgången är stor. Chokladmjölksåtgången likaså.

Jag längtar fortfarande efter vår och sommar och lägger mycket av denna längtan i mitt stickprojekt som skrider framåt. Snart klar med både bak- och framstycke på fiskartröjan. Ett par shorts och seglarskor, sedan sticker jag till havet. Men i väntan på denna verklighet, så tycker jag att det är helt okej med denna vita vinter. Så länge vi slipper brunslasket som rådde i Stockholm häromdagen. Om jag nu ska tillåta mig att klaga, så är enda nackdelen med detta snöande att det inte blir någon farbar långfärdsskridskor-is. Det ligger ett tjockt snötäcke ovanpå alltihop och snön isolerar. Just nu är det mycket förrädiska isar. Så vad du än gör. Ge dig inte ut och riskera livhanken. Jag längtar till den dagen då traktorn kan ge sig ut och ploga upp en härligt farbar led. Då blir det skrillor och ryggsäck på.

Än så länge får vi nöja oss med att titta på andra som har skrillor på sig. Junior-VM pågår borta i Kanada. Det kanske du känner till? Eftersom det är jullov och ledighet, så är det lätt hänt att vända på dygnet. Det är egentligen inte så hälsosamt. Tonåringar kanske klarar det, men vid fyllda fyrtio så blir det kännbart i kroppastollen. Ändå känns det riktigt lyxigt att kunna trotsa både klocka, kropp och konventioner och bara ta dygnet som det kommer. Jag är fullt medveten om att det kommer att kännas surt kvällen före jobbstart. För att inte tala om första arbetsdagens morgon. Låt oss inte ta ut sorgerna i förskott. Låt oss njuta för stunden och då är det faktiskt väldigt roligt att följa småkronornas framfart på andra sidan Atlanten.

I mångt och mycket tycker jag nästan att det är roligare att följa juniorerna. De spelar med en ungdomlig fräschör. Visst, ibland märks det att de kanske inte har all världens rutin, men det har de ju naturligt inte kunnat skaffa sig ännu. Då är det faktiskt värre att seniorerna, som borde ha lite rutin med sig i bagaget, spelar orutinerat och klantigt. De kan ju inte skylla på ungdom och orutin. Jag tycker att juniorerna för det mesta har spelat med andan full fart framåt och det har också gett goda resultat. Som i natt när de dängde till ryssarna med 4-1. Klockan var tre timmar efter midnattsslaget, när jag och Mr T kröp i säng. Men då hade vi agerat nattaxi åt dottern som var på födelsedagskalas hos en kompis. Det är skillnaden mellan fyllda fyrtio och fyllda arton. Jag tror att min vänkrets skulle höja på ögonbrynen, om jag inbjöd till nattätande av tårta.

Jag vet inte om jag i klartext har fått fram att jag är så där lyxigt mellandagsledig? Jag har ingenting emot det och det känns extra bra när till och med chefen har önskat det. För mycket övertidstimmar. Försök att plocka ut dem. Du behöver vila någon gång också. Jag hade egentligen inga direkta planer för ledigheten. Mr T och jag hade båda ett stort behov för nedvarvning. Högt på önskelistan stod mer tid för våra ungdomar. Vi har länge nog sprungit om varandra i dörren och vissa dagar inte ens det. Så min önskan har blivit uppfylld. Vi har umgåtts mycket mer än vanligt. Vi har pratat ordentligt. Ätit tillsammans. Sett på film tillsammans. Spelat spel tillsammans. Vi har helt enkelt varit tillsammans och det har varit stor lycka för mig. Jag har kommit på mig själv med att sitta och småfnissa och bubbla inombords för den glädje jag har känt över detta. Det är viktigt att säga att vi älskar varandra, men det är också viktigt att hinna visa det.

Det har ju varit julfirande under ledigheten också och det innebär ju lite extra med mat, kyrka och släkt och så var dottern och jag iväg på en trettontimmarsresa till huvudstaden. Men så igår kom en sådan där mellandag som verkligen gör skäl för namnet. Mellandagarnas mellandag. Med inga måsten eller planer, så kom lusten över mig att sortera ut kläder och skor. Det är ett sådant där projekt som enbart kan kännas betungande om det ska göras under stress. Så det har alltså legat över mig länge, eftersom jag har inte haft tid tidigare under hösten. Det ter sig helt annorlunda under en sådan här superslapp ledighet. Då kan själva jobbet blandas med ryggläge och en god bok. En fikastund med levande ljus. Några varvs stickning med fötterna på fotpallen.

Jobbet har fortsatt idag och det ser nästan ut som om vi ska flytta. Blå IKEApåsar, du vet modell säcken, papperskassar, plastpåsar modell kudd- och täckförvaring. Klädkammaren och garderoberna blev luftiga och fräscha. Med lätthet ser vi vad som finns och vad som kan användas. Det är dessutom inhängt och inlagt med perfekt vikning och finess. Allt från BH:ar till skärp, från tröjor till halsdukar. Nu är det klart och en sak är då sann: vi kommer inte att behöva gå nakna. Herregud, vilket överflöd vi lever i. Med tanke på förvaltarskapet, så har vi inte lyckats något vidare här i Sverige.

Jag har också konstaterat att min garderob går åt svart. Jag tänker ofta när jag är på shoppingtur att den där blir fin när jag ska tolka. På senare tid har jag ofta fått vinnlägga mig åt att titta åt färghållet. Jag som har varit en stor älskare av blått, har nog bytt lite mer åt rött. Lila, den mörkare varianten ligger också nära min smak. Svårt att plocka ut EN favoritfärg, då är det lättare med ETT mönster. Rutigt kommer före både randigt, prickigt och blommigt. Fast just idag bär jag en långärmad topp. Färg? Svart botten med röda prickar. Favoritfärgerna med ett otippat mönster. Något som jag definitivt inte tittar åt på klädgalgarna är spetsar. Tror banne mig inte jag har ett plagg i garderoben med spetsar. Det rysch-pyschiga ligger inte för mig. Nu var jag kanske för snabb, för en och annan BH är spetsprydd, men då är det inte synligt utan får vara lite fräscht hemlighetsfullt.

En överbliven taklampa, fyra plastkorgar, bestick och hör och häpna två extraskivor till vårt gamla köksbord får också sig en åktur till biståndsinlämningen. Det kan tyckas väldigt märkligt i en bloggläsares ögon att köksbordet är hivat sen ett och ett halvt år tillbaka men likväl så står extraskivorna kvar. Det kräver en förklaring och den kommer här. De stod i en garderob bakom en annan extraskiva till matsalsbordet. Låter som om vi bor i ett slott, men det gör vi absolut inte. Men det är väl så det kallas, bordet som står vid matsalsstolarna. Det handlar om ett stort bord med åtta tillhörande stolar. Ett bord som vi har kvar och även iläggsskivan. Men nu ryker de båda skivorna till gamla köksbordet. I det nya ligger skivorna under bordsskivan. Så de kommer antagligen inte stå kvar arton månader efter att bordet har åkt ut. Det bor nog en liten feng shuist inom mig. I alla fall en gång vart ett och halvtonde år. Så där går det nog inte alls att skriva, så jag måste ha lyckats med det omöjliga. På återseende med ett leende!

PS. Idag fyller golfkillen Tiger Woods trettiofyra år. Ska vi tro skvallerpressen, så kommer han att få många paket.