Senast jag bloggade så var det med ett upplägg genom iPhone på buss. Nu testar jag återigen med iPhone-konceptet. Denna gång ifrån maktens korridorer. Nej, jag är inte i Stockholm igen. Alltså direktbloggar jag inte från Rosenbad. Fast lite snudd på känns det som. Sitter nämligen på Stiftskansliet i Uppsala och väntar på att få komma in till Stiftsstyrelsen, för att hålla ett föredrag om teckenspråksverksamheten i Uppsala stift. Föredrag är nog att ta i. Den angivna tiden kommer bara att tillåta ett skrap på ytan. Ett sammandrag. De som sitter i styrelsen kommer att få en liten susning av vad som sker. Förhoppningsvis kommer det fler tillfällen. Jag får kanske skicka en liten hälsning någon gång eller hoppas på att jag idag inte så fullständigt gör bort mig att jag aldrig är välkommen dit mer.
Det känns lite som att sitta i väntrummet hos tandläkaren. Fast jag är inte alls lika nervös. Vänta, jag ska känna efter. Jag är faktiskt inte nervös alls. Det borde jag kanske vara. Saken är den att jag är lyckligt ovetande om Stiftstyrelsen och dess betydelse. Det borde kanske vara på sin plats att de berättade om sig själva? Jag sitter ju själv med i en styrÖLse, som du kanske känner till om du har följt min blogg, så jag har lite hum om sådant arbete. Jag är dock så tillräckligt färdiggräddad att jag inte drar några som helst paralleller mellan The Stiftstyrelsen och StyrÖLsen. Så känn ingen oro. Jag ska göra allt som står i min makt för att hålla isär de båda instanserna. Alltså, jag ska försöka vara mig själv. På båda.
Jag fick för en liten stund sedan ett sms från självaste ordföranden i den ena instansen. Jag kan avslöja så mycket som att det var inte från biskopen och då återstår bara ordföranden i StyrÖLsen. Det gällde ett akutläge. De övriga styrelsemedlemmarna, som idag befinner sig på hemmaplan och som precis har klarat sig igenom ett personalmöte, ville ha ett akutmöte på måndag. Förklaringen till detta var att de inte ansåg sig klara julen annars. Det går inte att neka till en sådan vädjan. Dessutom har vi en hel del på dagordningen, som skulle må bra av att bli avprickade innan jul. Hur ska vi annars kunna koncentrera oss på knäckkokandet, skinkgriljeringen, julklappsöppnandet och julottesången? Extrainsatt möte på måndag den fjortonde alltså. Jag måste komma ihåg att fråga hur det blir med mötet den fjärde januari. Årsupptakten.
Idag har världens bästa dotter namnsdag. Det var inte läge för paketöppning vid den tid på dygnet som jag var tvungen att hasta till tåget. Så det får vänta till ikväll. På tal om tåg, jag åkte första klass idag. Du har kanske kommit på det själv att vissa av SJ:s avgångar blir billigare med första klass än andra? Jag vet att det inte låter klokt, men så är det. Jag tycker det är så pinsamt inför jobbekonomerna, så jag var tvungen att påtala att det blev billigare med första klass. Jag vet inte om de bryr sig, men det känns så snobbigt att beställa första, när det duger lika gott med andra. Inte vet jag om vi smålänningar njuter extra mycket av vardagslyx till en billigare penning eller så skakar vi bara på huvudet åt SJ:s ologiska tänkande. Det fanns ganska många som satt i andraklasskupéerna och fick betala tjugofem kronor mer var och en.
Första eller andra klass, utsikten var densamma. Tåget fick formligen skära sig igenom den tunga grå dimman. Uppsalaslätten var knappt skönjbar. Nåde mina ögon om de vänjer sig vid detta vämjeliga tjaskiga, daskiga väder. Om det inte kommer några minuter solsken snart, så rymmer jag med min bikini och solskyddsfaktorflaskan. Just nu tänker jag mer på sommarsemester än jullov. Mr T och jag diskuterar inte julbord. Vi drömmer om sommarresan. Mitt i glöggdrickandet kan han säga: titta här... en- sista-minuten för endast 947 kronor, en vecka på Kanarieöarna. Jag undrar varför det inte är folktomt på Gävles gator så här års? Det borde ha varit massutvandring för länge sen.
De som verkligen lyser med sin frånvaro på Gävles gator idag, bänkar sig kanske framför TV:n för att byta solljuset mot strålkastarnas glans? Helt klart kanske tiarorna från den kvinnliga delen av kungafamiljen kan glittra in lite hopp i de glåmiga svenskarnas ögon. Idag är det Nobelfest och jag kommer inte att hinna följa kungasången från Konserthuset i Stockholm eller intåget i Stadshuset. Annars kan jag tycka att det är rätt kul att se snyggt klädda människor och fina håruppsättningar. Det är ganska kul att se rätt fult klädda människor också och hemska håruppsättningar. En del vill för mycket. Gamla damer med rynk mellan bröna behöver inte ha det djupaste dekolletaget och den grodgröna satinklänningen behöver inte ha en aprikosfärgad sjal som bryter av. Jag kan tycka att det ljusblå serafimerbandet inte alltid är så urtjusigt till vilka färger på klänningen som helst. Ibland måste de tydligen för mycket också.
Tydligen ska inte Gästriklands stolthet, Daniel Westling, vara med på Nobelfestligheterna. I år hade han säkert fått, men avstår efter läkarordination. Onödig smittorisk med tanke på hans njurtransplantation. Nobelprisutdelningen har vi ju sett till leda genom åren. Brukar inte vara så stora nyheter där. När vi väl har sett klänningsvalet hos damerna, så är det som bästa TV-reklamtid. Undrar hur det känns att vara kung och ingen säger ett ord om att han har en ny frack för dagen?
Det skulle egentligen vara mer spännande att följa Daniel Westlings eftermiddag och kväll där han antagligen ligger med raggsockor på fötterna i bästa TV-soffan, med hela slottslägenheten för sig själv och inte någon kungafamilj som grabbar tag i popcornskålen. Han zappar säkert fram och tillbaka mellan kanalerna. Som den romantiker jag är, så skickar han nog ett och annat gulligt lite sms till sin Victoria och kanske något uppmärksammat: Du har sås på haktippen älskling. Vad kan vi läsa i Svensk Damtidning till veckan? Victoria lämnar Daniel! Daniel ensam igen... 190 dagar före bröllopet... Victoria och Daniel på var sitt håll... När det egentligen bara handlar om att Victoria var tvungen att ge sig iväg till stylisten i god tid före Nobelprisutdelningen börjar.
Nu är jag inte i den sitsen att jag har någon stylist med mig, men en titt i spegeln ska jag nog ta nu och dra en borste genom håret. Lite balsam på läpparna och så är jag redo för styrelsen. Det blir samma förberedelser för styrÖLsen på måndag. Jag ska ju inte omsvärmas av TV-kameror och fotoblixtar och något djupt dekolletage kan ingen gnälla på mig för. På återseende med ett leende!
PS. Om det är nödvändigt eller onödigt vetande att Uppsala är ärkebiskopsäte sedan 1164 vill jag inte uttala mig om. Det är nog upp till var och en att bestämma. Åttahundrafyrtiofem år är hur som helst åttahundrafyrtiofem år. Men trots att vi är i Nordens äldsta universitetsstad så har de inte lärt sig att prata bättre än oss smålänningar. Här säger de också "tröck" när de menar tryckte och "setade" när de menar satt. Så det passar med all säkerhet bra att prata med småländskt uttal på de svenska orden i föredraget, även om det sägs att vi ska tala latin med de lärde. Animis opibusque parati.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar