Kris på ont och gott

Det har väl inte undgått någon att vi befinner oss mitt i en finanskris just nu. Jag har inte nämnt detta tidigare i min blogg. Jag känner egentligen att det sägs redan så mycket om denna kris i tidningarna och på TV, i lunchrummet på arbetet och på andra offentliga utrymmen, så det behövs knappast spädas på i bloggen också. Fast nämner jag det inte, så kan det uppfattas som om jag inte bryr mig och är en sådan där ytlig och världsfrånvänd person. Inte alls. Tvärtom. Fast jag sitter rätt lugnt i båten.

Inte för att jag har en massa stålar insydda i madrassen eller några andra häftiga tillgångar. Utan för att jag vet att det kommer att på något sätt ordna sig och det går alltid att jämföra ordet kris med ett annat ord, till exempel KRIS. Finanskris innebär att människor som har pengar att bry sig om, kan förlora dessa pengar. KRIS med versala bokstäver innebär att det finns människor som inte har några pengar att bry sig om. De måste däremot bry sig om att överleva den här minuten och så även nästa.

Sätter vi svälten som breder ut sig i Afrika på gungbrädan med finanskrisen, så kommer vi att märka vad som egentligen är KRIS och kris. Vi hade en liknande finanskris i Sverige åren 1990-1994. På något sätt lyckades Mr T och jag föda vårt andra barn under den tiden, flytta från Göteborg till Gävle och köpa ett eget boende. Visst, jag minns hur det sved med de höga låneräntorna. Men vi har alltid haft mat på bordet varje dag, så är det verkligen rätt att använda ordet kris? Jag vill inte på något sätt förringa den oro som många människor just nu bär på när det gäller fonderade medel och rörliga räntor. Börsen sjunker mer och mer för varje dag. Höga politiker rynkar sina pannor och försöker tänka ut snabba lösningar. Räddas det som räddas kan av de överflödspengar som vi har kunnat sätta undan i våra förråd.

Så tro inte att jag hånler åt att bankerna går omkull och att hela världsekonomin vacklar. Jag är djupt oroad över hur lätt allt kan falla och bli en enda oreda. Det visar hur skört allt är som människor har byggt upp. Det är en fara att bygga upp sitt liv kring det materiella och det ekonomiska. Helt plötsligt kan vi stå där på bar backe och se hur dollartecken, pundtecken, eurotecken och svenska kronor, med till och med kungens valspråk på, bara fladdrar iväg. Ändå är jag mer oroad över att vi inte satsar lika mycket energi och spaltmetrar på att uppmärksamma den egentliga krisen. Att tusentals människor dör varje dag i svält. Varför samlas inte världsledande politiker och försöker skjuta till all sin kunskap och beredskap för att lösa denna KRIS lika omedelbart?

Vi talar om akut likviditetskris, bolåneräntor, Riksbanken, kompletterande säkerhet, krisplan och påverkan på industrin. Inte ett ord om akut brist på mat, hundratusentals hemlösa människor i katastrofområden, bistånd, kompletterande sjukvård, rent vatten och påverkan av makthavare. Denna inställning till medmänniskor kommer i långa loppet medverka till en så stor kris att där räcker det inte med att använda tangentbordets versaler. Det kommer att bli själva prototypen av kris. En världskris. Vi slänger mat för miljarder kronor, medan människor i till exempel Etiopien, plockar små kvarglömda vetekorn på fälten för att mätta sina barn med.

Jag tycker att jag under hela mitt liv har hört landet Etiopien nämnas i fattighetssammanhang. Visst det har blivit mycket bättre under de senaste 40 åren, men ändå hör Etiopien fortfarande till ett av världens fattigaste länder. Många människor är undernärda och lider verkligen brist på vatten och hygienmöjligheter. En fjärdedel av landets befolkning lever på under tio kronor om dagen. Alltså 25 personer av 100 har under tio kronor per dag att klara sig på. För mig känns det lite svårt i sammanhanget att oroa mig för Stockholmsbörsen. Jag oroar mig mer för var och ens välstängda börs, som inte kan förmås att öppnas. Vi har egentligen inte någon finanskris att tala om. Däremot har vi en empatikris som är utbredd och farlig. Den dödar varje dag tusentals människor.

På något sätt så tror jag att vi har den finanskris som vi förtjänar. Är det kanske så att finanskrisen är något positivt som händer oss? Att den har kommit för att få oss att stanna upp och tänka efter vad som är beständigt och vad som faller lika lätt som ett korthus. Den är kanske här för att vi måste reflektera och se om de resurser vi har fått att förvalta verkligen har förvaltats på rätt sätt? Kan vi lyckas använda finanskrisen till något positivt? Har vi nu fått ett tillfälle att ställa räkneverket på noll och börja att fördela resurserna på ett mindre egoistiskt och orättvist sätt? Finns det fortfarande en chans att vända om och fokusera på det som har ett bestående värde? Jag tror det! På återseende med ett leende!

PS. KRIS kan också stå för något riktigt positivt. Kriminellas Revansch I Samhället. En kamratförening som består till större del av före detta kriminella och missbrukare. De arbetar med fyra ledord: Hederlighet, Drogfrihet, Kamratskap och Solidaritet. Idag har föreningen ca 5300 medlemmar och de arbetar för att hjälpa kriminella och missbrukare att bryta med sitt gamla liv och att åter få en plats i samhället. KRIS vill ge dem ett stabilt socialt nätverk.