Eftersom det var överkurs att se nyheter på samiska och finska, så zappade Mr T och jag igenom några kanaler och stannade på SVT24 och en reprissändning av programmet Existens. Sådana program är nästan lika ovanliga i rutan som teckenspråkiga program. Program som handlar om religion. Vi stannade kvar och såg den knappa halvtimmen som var kvar. Programmet handlade om den nya församlingen Harvest Center i Märsta och bland annat om deras ungdomspastor som hade lessnat på den gamla pingstkyrkan. Budskapet var detsamma, men med ett nytt och fräscht koncept. Församlingen växer hela tiden, till skillnad från den traditionella pingstkyrkan.
Det här med att det bildas nya församlingar är inget nytt påfund. Blickar vi tillbaka i kyrkohistorien och frikyrkohistorien, så är detta något som händer titt som tätt. Det är en del i utvecklingen. Så länge människor inte överger Gud, så får vi nog acceptera att människor känner sig bundna i traditioner och att mycket sitter fast. Så om de inte ska stupa och lägga sig ner och dö, så måste det in något nytt. Frisk luft, ny kraft och brinnande visioner. En ny församling uppstår och likasinnade söker sig dit. Så småningom blir det säkert vardag i en sådan församling också. Det finns alltid en fara där människor samlas att det blir stridigheter. Nämn en arena som fungerar smärtfritt och jag kommer att bli imponerad.
Det kan vara en smärtsam process att bryta upp och starta något nytt. Jag tror att det kan kännas svårt både för de som stannar kvar i det gamla, men också för dem som startar upp i något nytt. För fungerar inte kommunikationen eller om relationerna inte är hela, så kommer det tillfällen och saker som påminner. Sådant som hugger till inombords. Ett litet svidande stygn. Hur härliga gudstjänster det än är på det nya stället, så kan det inte täcka över allt som inte är upprättat från förr. Att helt och fullt jämna marken tror jag ibland kan vara en omöjlighet för oss människor. Då får vi helt lägga det i händerna på en som har all makt i himmel och på jord. Hos Gud Fader själv.
Tillbaka till församlingen som TV-programmet handlade om. Nytt och fräscht koncept. I det ingick att den intervjuade ungdomspastorn använde sig av engelska ord mitt i de svenska meningarna. Ord som mainstream och approach dök upp bland helt vanliga svenska ord. Jag funderade en stund på vad jag tyckte om det och kom fram till att det här nya och fräscha konceptet plötsligt blev löjeväckande och suddigt. Ni som har tittat på TV någon gång, vet ju att det går inte att knacka på rutan och säga: "Vänta lite här. Jag skulle vilja ställa en fråga". Nej, TV-programmet fortsätter och när det är slut, så är det slut.
Efter Existens följde del 111 av dramaserien Andra Avenyn. Dessutom en repris från igår. Jag följer inte Andra Avenyn, men konstaterade att ett avsnitt hade samma längd som Existens. Skillnaden är att det finns sjukt många liknande dramaserier, men det vägs inte upp med Existens-liknande program. Inte undra på att många människor hamnar i dokusåpatänket även i verkliga livet. Jag ramlar inte in på det temat i dagens blogg, utan snabbt tillbaka till ungdomspastorn och hans ordförråd. Vad menar han med mainstream? Svenska översättningen har åtminstone 3 alternativ:
Huvudström, huvudfåra
Konventionell
Ledande riktning (bildligt talat)
Jag tippar på att han menade alternativ 1: huvudström, huvudfåra. För det var väl från det konventionella han hade tagit avstånd? Konventionell i betydelsen: etablerad, traditionsenlig, tvungen och formenlig. Låter som det passar den gamla pingstkyrkan. Jag tror inte heller att han pratade om elkablar och kontakter. Fast jag är inte säker. I sin häftighet och förnyelse, så blev pastorn lite otydlig. Onödigt. Ofräscht.
Jag kan inte låta bli att fundera på vad han menar med approach också. Det finns flera alternativ till detta engelska ord också.
Ansats, första försök
Inställning, synsätt, betraktelsesätt
Närma sig, ta kontakt med
Tillträde, uppfartsväg
Tillvägagångssätt, taktik
Infallsvinkel
Med flera, med flera. Hade det inte varit enklare att ungdomspastorn hade sagt vilket svenskt ord han menade? Det blir jobbigt om man förutom att ta till sig budskapet och analysera vad det betyder för mitt liv, också måste översätta de engelska orden som överraskande pluppar upp och sedan göra ett antagande om vilken översättning som passar bäst in på det ungdomspastorn menar. Detta "i tiden" häftiga sätt att möta världen känns bara töntigt, dumt och förlöjligande. Har vi inte kommit längre på två tusen år sedan Jesus vandrade omkring på jorden och han försökte på ett lätt sätt förklara Guds vilja med våra liv? Jesus använde ofta liknelser som människor kände igen från vardagen och på detta sätt förtydliga budskapet. Det hjälper tydligen inte hur mycket teologiska utbildningar och pedagogiska kurser man har gått, när det häftiga är viktigare än själva budskapet. Intressant att en enkel outbildad snickarson hade större pedagogisk förmåga än en välutbildad ungdomspastor. Nej, jag glömmer inte att Jesus är Guds son och på så sätt hade första tjing på vägledning. Men tyvärr så verkar vi kristna glömma att vi är Guds barn och att vi också har fått erbjudande om vägledning.
På tal om mainstream. Det är bara döda fiskar som flyter med strömmen. På tal om approach. Det handlar inte om att bara betrakta ytan. Insidan är det viktigaste och den ser Gud, oavsett om vi är med i en gammal eller ny församling. Eller om vi inte är med i någon församling alls. Det är en häftig tanke, men inte alls ny. På återseende med ett leende!
PS. Idag är det på dagen 7 år sedan som USA invaderade Afghanistan. Jag har ingen siffra på hur många människoliv som har gått till spillo under denna period. Tänk om någon kunde bryta mainstreamen och göra slut på alla krigshärdar en gång för alla. Eller använda sig av en annan typ av approach. För de senaste sju åren och hundratals år tidigare har ju inte direkt fört utvecklingen framåt. Det verkar inte ens fungera med att locka med prispengarna man får när man tilldelas Nobels fredspris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar