Jag stoppar in en lunchblogg. Ny dag, ny vecka och så en ny blogg. Solen strålar in genom fönstret. Det verkar som om den kände på sig i fredags att det närmade sig helgen och så försvann den. Solen tog säkert lite ledigt och lämnade oss kvar med blåst och regn. Nu skiner den i alla fall och det kanske är så att vi verkligen behöver den idag för att klara av måndagen. En dag då kanske många önskar att det var fredag och att en hel helg låg framför. När jag tar upp ämnet, så är det kanske lika med att avslöja att det är så bloggaren känner det idag.
Jag har inget emot måndagar. Just den här måndagen vaknade jag inte bara i sällskap av Mr T. Jag vaknade med en förkylning också. Den gjorde sig påmind direkt då kroppen vaknade på morgonkvisten och det var inte bara en natts rostlighet och stelhet. Nej, det här blir en rejäl höstförkylning. Huvudet värker så där lite lagom förkylningsspänt, ansiktets delar stretar åt olika håll, näsan känns igenkorkad och halsen är en aning rivig. Solvinet i fönstret borde få sola sig en vecka till, men jag gör kanske en provsmakning ikväll. Det är just i sådana här akuta situationer som solvinet ska fram och värmas en aning.
Detta förkylningsläge är kanske min kropps sätt att protestera mot det otroligt trista höstvädret igår. Det regnade på tvären. Sådana dagar ska thé serveras i en stor härlig kopp. En mjuk och ombonad filt ska viras runt kroppen. Bästa fåtöljen ska uppsökas. En riktigt bra bok ska öppnas, alternativ en bra film ska startas på DVD:n. Av ovanstående tips för en regnig höstdag så hann jag bara med den första punkten. Mitt morgonthé serverades i en stor, härlig handdrejad kopp med ett hjärta på. Därefter supportade tre fjärdedelar av familjen, den hockeydömande sista fjärdedelen. Vi såg en juniormatch i Läkerol Arena och yngsta tonåringens pojkvän spelade dessutom i det ena laget. I det laget som vann matchen med 5-1.
Tillagade en god söndagsmiddag. En traditionell söndagsmiddag med kött och potatis. Ibland blir det traditionella en höjdpunkt i sig. Bland tacos, lasagne, heta kycklinggrytor och allt vad det är. Vi hade precis avslutat efterrätten och stoppat in i diskmaskinen när det ganska oväntat ringer på dörren. Jultidningsförsäljare tänker hjärnan. Detta var bättre upp. Ett spontanbesök av en vän och hennes 15 månader unga dotter. Det tröttande och förlamande regnvädret utanför knuten var som bortblåst. Alltså, det hade inte slutat regna, men lilla Emilias solskensleende trängde undan allt oväder. Mr T och jag letade fram lite leksaker och så satt vi vuxna och barn på golvet och körde små rosafärgade bilar och hamrade på en snickarlåda av trä. Vuxenprat blandat med små ord som en liten solstråle förstår.
Oväntat besök betyder Gevalia-kaffe enligt reklamen. Det fick bli Zoegas skånerost. Vid spontanbesök är det inte själva bjudandet som är det viktiga. Spontanbesök blir gemenskap på enkel nivå. Man tager om man så haver, som Kajsa Warg uttryckte sig. Kaffet som blev över slog Mr T och jag på termos och fixade några matsäcksmackor och så drog vi till linedancelokalen. Vilken söndag. Hockey, middag, besök och så avsluta med tre timmars nostalgidans på rad. En massa gamla goda bitar som intensivgruppen dansade sina originaldanser till. Vi i nybörjargänget höll ihop vår grupp och varvade våra sex inlärda danser. Det känns i ända, knä och vader idag. Den normala träningstiden var alltså fördubblad. Om någon skulle be mig dubbla tiden i joggingspåret, så skulle jag bara skaka på huvudet. När det gäller linedance, så behöver ingen be mig. Jag längtar. En fördubbling är bara underbart.
Tyvärr finns det inte utrymme för någon fördubbling av lunchen, så bäst att avsluta bloggen och få en bit mat på tallriken. Solens strålar dansar på de gultonade trädtopparna. Så hade det inte varit för en hungrig tarm, så hade jag gärna hunnit ut en rask runda. Efter allt regnande i helgen, så är det inte så lyckat att kasta sig i lövhögarna. Det är annars ett härligt höstnöje. Du behöver inte vänta på snön för att skapa änglar på marken. På återseende med ett leende!
PS. Idag kalasar släkten i Norrköping och Västerås. Brorssonen fyller arton, men ingen idé att åka dit och förvänta sig tårta, för han är i Indien av alla platser på jorden. Grattis Richard! Hoppas du får någon god indisk mat idag. I Västerås firar svägerskan dubbel-arton. Inte lika långt avstånd som till Indien, men tillräckligt långt för att inte hinna dit idag. Hoppas du får en fin dag. När vi ses nästa gång, så ska du få en varm födelsedagskram. Grattis Anna-Lena!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar