G som i Grethe och Glader (och God natt)

Om jag fick erbjudandet att spela en av dvärgarna i Snövit och de sju dvärgarna, så skulle det just nu passa bra med rollen som Trötter. Jag skulle bara kunna gå ut på scenen och succén skulle vara given. Eftersom högerfoten fortfarande pumpar på med värk, så skulle jag kunna använda Mr T:s träskor och sätta knäna i dem och vips, till och med längden blir naturlig. Vad jag vill säga med denna blogginledning är att jag är trött och visst, sängen finns kvar som ett alternativt trötthetshjälpmedel. Det är bara det att jag är bloggsugen.

Så jag gör en sådan där midnattsblogg. För jag kan tänka mig att dubblera rolltagningen och även ansvara för Glader. Jag sitter här i det nattliga höstmörkret och myser. Jag känner mig glad. Anledningen till det heter Grethe. En fantastisk människa som på många sätt berikar mitt liv. Att få bjuda hem en vän till sitt köksbord. Att få dela bordets gåvor och under tiden också dela livet i stort och smått, det är rikedom.

Grethe är en vän som jag lärde känna här i Gävle stad första halvan av 1990-talet. Kollega till Mr T, träningssällskap till mig. Två delar av Mr T:s och mitt gemensamma liv som utvecklades till en nära vänskap. När så Grethe valde att flytta hem till Bergen, så uppstod en tomhet och en saknad. Självklart har livet gått vidare och kontakten har inte blivit lika vardaglig, men det märkvärdiga är att vänskapen är lika genuin.

När så Grethe kom till vårt kök idag igen, så var det svårt att tro att det var tio år sedan hon bodde i stan. Det var hej och välkommen, varsågod och så direkt i de vanliga diskussionerna. Inte ett ord om vädret. Desto mer om livet, i glädje och sorg. Det jeg liker spesielt godt med Grethe er at.. äsch, jag tar det på svenska... hon är så rak och ärlig. Hon säger vad hon tycker och är inte rädd för att stå upp för det hon tror på. Något annat som jag tycker om hos henne är hennes sätt att prata.

Inte bara för norskan, som är ett fantastiskt språk, utan för hennes små extra inflikningar, som gör lyssnandet till en högtidsstund. Nästan som att lyssna på en välskriven ljudbok. Jag önskar att jag kunde banda henne och sedan bara renskriva materialet. Det skulle bli världens mest vackra bok. Hon har också förmågan att uppmuntra andra människor. På kortet som satt fäst på blomman vi fick står det: Til gode vener som til vanleg er for langt borte!!! Klem frå Grethe.

Jag ska göra det kortet till ett bokmärke i en bok som jag läser. För Grethe får mig att kunna axla rollen som Glader utan att egentligen behöva ta någon extra regi. Sådant är värt att känna tacksamhet för. Vi ska göra slag i saken Mr T och jag och acceptera erbjudandet om att åka ut med deras båt nästa sommar. De brukar göra rejäla turer från Bergen, till Danmark och Sverigekusten upp. Jag och båtar är inte alltid bästa vänner, men samvaron med Grethe och Viggo kan få mig att äta åksjukepiller några dagar.

Prosit-rollen får jag hoppas att jag slipper spela, men eftersom jag är ledig nästa vecka, så skulle det inte förvåna mig om jag hamnar i den rollen också. Sådant där verkar ganska typiskt. Att bli sjuk när man ska vara ledig. Eftersom jag inte tycker om att vara sjukskriven, så brukar det vara ganska praktiskt ändå. Att vara ledig och sjuk samtidigt. Fast det är inte meningen med ledigheten, så förhoppningsvis slipper jag höstsnuvan nästa vecka. Bättre att äldsta tonåringen axlar Prositrollen. Han är dunderförkyld. Så där så det hörs ut i minsta cell.

En önskeroll vore väl Kloker? Fast jag tror inte att jag vid denna tid på dygnet kan ansvara för en sådan stor roll. Jag tror inte att jag vill lägga beslag på den rollen någon tid på dygnet. Jo, någon gång emellanåt kan det kanske blixtra till och jag kan uppfattas som klok, men det måste betänkas att rollen som Kloker ska gå för fulla hus kväll efter kväll i flera månader. Jag är alldeles säker på att jag kommer att göra något oklokt däremellan. Foten påminner om Hille klack för inte så länge sedan. Det var så oklokt av mig.

Jag kommer på en massa namn som jag skulle vilja ge den rollen som Kloker till. Många är döda, men många är i livet och många har jag förmånen att få omge mig med varje dag och sådant är underbart. Det är bara att fröjdas och tänka att det finns hur många vikarier som helst om klokheten behöver vila någon kväll.

Tyvärr är det inte svårt att besätta rollen som Butter. Vare sig på svenska eller med direkt översättning från engelskan. Surhet och smörighet har vi så mycket i vårt samhälle. Konstigt att vi sprider så mycket surt ph-värde i form av neddragna läppar, när det fodras färre muskler till att le än att sura. Det är självklart tillåtet att ha dåliga dagar. Vi kan inte vara glada jämt. Men det jag bestämt sätter mig på tvären emot är det där utstuderade surhetsspridandet som bara görs för att göra livet surt för andra. Smörighet bara för att gynna sig själv är också ett agerande som skapar vrede hos mig. Jag tänker inte namnge Butter-rollen, men det var lååång kö till den audition-tiden.

Toker-rollen skulle jag mer än gärna ge till mig själv. Jag har en liten Jackass-ådra i mig. Inte de där allra galnaste grejerna, som är på gränsen till livsfarliga, men de där lite tokroliga ingredienserna i livet: ABSOLUT! Jag ställer upp på det mesta och jag älskar det! Skulle gärna gå ut på Stortorget i Gävle och hitta på lite tok, fast jag tror att Mr T får ansvara för rollen. Då kan jag känna mig trygg att vi har bäste man på plats. Naturligt tok är att föredra.

Ja, då är sex av rollerna klara. Återstår bara Blyger. Går vi tolv, tretton år tillbaka så skulle den rollen kunna ha getts utan tvekan till yngsta tonåringen. Hon var så till den milda grad blyg att hon av många uppfattades som ouppfostrad och oförskämd. Hur nu ett litet barn kan få den stämpeln bara för att barnet inte vill bli nypen i kinden och gulligullad på 1 decimeters avstånd.

Blygheten är nu som bortblåst, men kvar finns urskiljningen om vad som är okej eller inte. Något som jag tror fanns redan när hon var liten. Det var nog bara det att vuxenvärlden ibland inte behandlar barn som människor utan som små saker som ska vara tysta, se gulliga ut och som kan hanteras lite hur som helst. Ibland skulle det vara kul att göra en Jackass-grej och gulligulla med 75-åriga damer och nypa dem i kinden och hitta på små jollriga ljud, nästan näsa mot näsa.

Det vore förstås helt underbart att få Robert Gustafsson att spela rollen som Toker, men än mer utmanade vore det att sätta honom på rollen som Blyger. Är det överhuvudtaget möjligt? Jag vill i alla fall prova. Man ska inte vara feg som Mia alltid sa och valde historia-frågorna på TP-spelet. På återseende med ett leende!

PS. Jag borde kanske ha tillsatt huvudrollen också, nämligen Snövit. Timmen är sen, så jag nöjer mig med att vara klar med dvärgarna. Anna-Lotta Larsson gjorde den svenska dubbade rösten på filmen från 1982, så hon kanske kommer ihåg några repliker. Så får det bli.