Nu är hockeyn igång. Bloggaren, Mr T och äldsta tonåringen är på plats på första parkett i TV-rummet. Äldsta tonåringen har en gammal klasskompis i svenska juniorlandslaget och visst håller vi extra koll på nummer sjutton, Anton Persson. Jag tänkte göra något så häftigt som att direktblogga, ungefär som TV-kommentatorerna, men i bloggen. Tanken var häftig, fram till dess då Backlund drog på sig en utvisning direkt och Kanada passar på att verkligen trycka in 1-0. En smakstart för kanadickerna. Hemmaplan och allt. Så här i första matchminuten känns det som om detta kan bli en väldigt tung blogg.
Nu har det bara gått cirka en minut av alla sextio som är längden på en hockeymatch, så det är lite för tidigt att kasta in handduken redan. Kastar in handduken görs i vanliga fall i boxningsringen, alltså en helt annan sport. Nu koncentrerar vi oss på hockeyn. Det är jullov och vi har vänt på flera av dygnen under ledigheten. Det är alltså ingen svårighet att hålla sig vaken flera timmar efter midnatt. Svårigheten ligger i att kravla sig upp ur sängen i något sånär anständig tid på morgonen. Vi måste på något sätt komma in i en bättre dygnsrytm, för på onsdag börjar jobbet som vanligt. Om cirka ett och ett halvt dygn och här sitter vi mitt i natten och tittar på matchen Kanada-Sverige. Nåja, det är faktiskt finalen i VM och inte någon mellandagscup i Ockelbo.
Det hade gärna fått börja annorlunda. Läget känns som sagt tungt och tungt kommer nog huvudet att kännas imorgon bitti också. Jag har räknat ut att vi kommer i säng cirka noll fyra trettio. Det får bli några timmars god sömn à la principen fem kvart i timmen. För nu är trettondagen här och då ska vi minnas de tre vise männen. Bloggaren har en del att lära av dem. För speciellt vist är det inte att sitta uppe halva natten likt en tonåring och skrika sig hes på hockey.
Det verkar som om vi kommer att få skrika oss hesa på domarteamet. Det är fyra domare ute på isen och ingen av dem verkar stå emot läktartrycket och döma utvisning för Kanada när de formligen kör över vår målvakt. Alltså, Sveriges målvakt. Förhoppningsvis tappar inte svenskarna fokus på spelet. Lämna irritationen och frustrationen åt oss som sitter här hemma i vardagsrummet. Vi som dricker kaffe och knaprar pepparkakor och skriker icke-blogg-publicerings-vänliga-ord som förhoppningsvis går rakt in i TV-rutan och fram till någon av de fyra par öron som är placerade på domarnas huvuden. Risken är väl att de hörs in till grannen. De har det inte lätt under fotbolls- och hockeyarrangemang. Tur att de åker till stugan då det brukar vara fotbolls-EM. De är kloka som de tre vise männen.
Nu är det så att det står ingenstans i Bibeln att de var just tre vise män. Däremot står det att de kom med tre gåvor, guld, rökelse och myrra och på så sätt antar tolkarna att de var tre personer. Var och en kom med en gåva till Jesusbarnet. Kanske var det bara en vis man, som hade tagit med sig flera gåvor själv? Precis som de flesta av oss på julafton, som ger högvis av julklappar till våra nära och kära. Eller så var de precis som domarkvartetten i junior-VM, fyra stycken. Ett par av dem hade kanske lagt ihop en slant i en slags insamling, precis som vi gör på vårt jobb och så kom de överens om att gratulera tillsammans? Om den teorin stämmer, så skulle de ha kunnat vara trettio vise män som slagit sina kloka huvuden ihop och även skramlat ihop pengar till presenterna.
Idag verkar det vara svårt att få ihop tre vise män i de där trakterna. Jag förfasas över människors idioti, när budskapet dagligen når mig om situationen i Israel- och Palestina-konflikten. Jag tänker på alla civila människor, män, kvinnor och barn, som lever i ständig skräck dessa dagar. Var finns alla visa män? Var finns alla som vågar höja sin röst mot dessa fasansfulla handlingar? Det spelar kanske inte så stor roll hur många de heliga konungarna var som besökte Jesusbarnet i Betlehem. Det spelar tydligen inte heller så stor roll om hur många domare det finns i hockeyrinken i Kanada. Det är inte antalet som är det viktiga. Det viktiga är vad vi håller fokus på. De heliga konungarna sökte sig till Jesus. Låt oss göra detsamma. Hockeydomarna och spelarna får försöka hålla sig till spelreglerna. Låt oss göra detsamma. En gyllene regel som passar både vid Gazaremsan och i TV-soffan är: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Jag börjar med att hämta påfyllning åt Mr T, så kanske han fixar tretåren i tredje perioden. På återseende med ett leende!
PS. Leende och leende... Innan jag stänger datorn, så kommer matchresultatet här: 5-1 till Kanada. Sverige får åka hem med ett silver. Känner mig rätt tom nu. Kan bero på att klockan är mycket eller snarare ganska lite på dygnet. Jag har varit uppe hela trettondagen hittills... Jag har svårt att glädja mig åt ett svenskt silver. Jag är mer irriterad på domarteamet, den kanadensiska publiken, det kanadensiska spelet och jag satt ner när nationalsången spelades. Allt vad ni vill att människorna skall göra för er... Jag har lite kvar att jobba på om jag ska kunna avsluta den meningen med ärligt hjärta eller går det möjligtvis att utesluta hela Kanada ur den gyllene regeln? Jag sover på saken. Det är nog det mest visa jag kan göra nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar