Snövitt och giftfritt

Så kom vardagen tillbaka med en ny vecka och på något sätt känns det bra. Några dagar på hotell är vad som behövs för att sätta värde på vardagen. Egen säng, alla välkända ljud och visst, hotellfrukost i all ära, men enkelheten är också skön. Idag har Mr T testat orken efter influensasviterna. Vi har nog haft samma typ av virusmojäng, som har ilat omkring i blodomloppet, Mr T och jag. Några skillnader finns. Hans bröt ut några dagar senare på hemmaplan och min vilade ut på hotell. Det verkar också som om hans tog lite hårdare tag i kroppens celler och min bara guppade omkring i det flashiga hotellivet. För inte är det väl sant att män blir mycket sämre än kvinnor? Eller stämmer det att Gud visste vad han gjorde, då han lät barnafödandets lott hamna på kvinnorna? Kände han på sig att han inte skulle stå ut med klagolåten från alla tenor- och basröster i förlossningarnas boningar? Det är inte alltid lätt att förstå sig på hur han gör vår Herre. Det är bara att förundras över hur rätt hans idéer och handlingar landar.

På något sätt så önskar jag att någon inom snöröjningen i vårt kvarter, skulle ta sitt uppdrag på allvar, på samma sätt som vår Herre tar ansvar för sitt. Okej, ärendena har kanske inte samma dignitet. Skapelsen går kanske inte att jämföra med några kvadratmeter snö. Fast besvärligt är det när snömodden och gloppet stiger över tre till fyra decimeter. Några grannar har utrustat sig med terrängliknande fordon och trehundrasextiofyra dagar om året verkar dessa biljättar ganska fåniga både ur miljösynpunkt och ur alla andra synpunkter. De får sin tribut en dag och den dagen inföll idag. Fyrhjulsdrift formligen mejar sig fram och gör djupa spår och då återstår en randig snögloppsmatta, som är allt annat än lätt att forcera för ett fordon i normalbilsklassen. Dessa välutrustade grannar verkar vara de mest smarta varelserna på jorden idag.

Det både kändes och lät som om hela underredet revs av och Mr T och jag tittade på varandra med en blandning av glimt och skräck i blicken. Vi har, om du har läst mellan raderna i tidigare blogg, köpt ny kärra. Färgen heter Silver Briljant. Just i morse hade det varit mer briljant med en grönlackerad bulldozer. För övrigt är vi mycket nöjda med en tystrullande Audi av lite sportigare modell. Komfort är bra, men säkerhet och bensinsnåligheten är viktiga faktorer också. Sedan gör det inget för min ofrälsta högerfot, om det händer något när jag nuddar gaspedalen.

Så kan vi bestämma värmenivån på varsin sida i förarkupén och även hur mycket grill det ska vara i ändalykten. Det finns sex olika lägen för uppvärmning av skinkpartierna. Nu är det en bättre begagnad sak på fyra däck, med inte alltför många mil som är räknade. Så det luktar fortfarande nytt och det är en speciell doft som inte är så tokig. Det kanske vore något för megastjärnorna att tänka på när de lanserar en ny doft framöver. Kylie Minouges "NewCar" eller Britney Spears "Driving09". Om du ser dessa väldoftande flaskor i parfymhyllorna framöver, minns då var du läste idén först. Just det, här.

Det finns säkert några som undrar om jag verkligen har tillfrisknat efter baskelusken eller om den har angripit både vett och sans. Jag har idag nämligen tackat nej till två fikastunder. Javisst, det låter helt sjukt. Håll dig på avstånd så det inte smittar. Jag som har anslutit mig till en grupp på fejsboken som har "Det fikas för lite" som gruppnamn, har alltså idag förnekat min tillhörighet. Jag borde starta en ny grupp som heter: "Det fikas på tok för lite". För det stämmer verkligen. Jag har inte dragit igång kampanj nyårslöfte, utan tänkte bara försöka hjälpa kroppastollen på traven och rensa ut de vita giften. Nej, inte kokain och amfetamin. Utan socker och salt. Mina njurar har redan sänt ett tackkort upp till hjärnan. Så godispåsar, småkakor, semlor och kanelbullar gör sig inte besvär att stryka kring mitt upptagningsområde framöver. Jag har inte kommit på någon strategi för hur jag ska bete mig om Mr T får för sig att baka en citruspaj igen. Fast jag kanske kan göra ett undantag just med anledning av citrusen. Den har en renande effekt på urinvägar.

Kändes gott att vara tillbaka i klassrummet igen. Om jag fick byta min lärarroll mot att vara skolminister en dag, så skulle jag passa på att ta beslut om att slopa alla katedrar i klassrummen. Dessa mastodontmöbler är bara i vägen och skapar en slags gräns mellan lärare och elever som jag inte är helt bekväm med. Tunga att flytta och har egentligen till en enda uppgift att inrymma en overheadapparat som nästan aldrig används numera. Kateder är hämtat från latinet och är egentligen en stol med armstöd, en lärostol.

Ordet kateder har kommit in i vårt språk genom kristendomen. Biskoparna satt i en kateder och där det fanns biskopar som skulle sitta så kallades kyrkan för katedraler. Så många katedrar som det finns på min skola, så skulle den stiligt kunna kallas Polhemskatedralen. Fast då skulle säkert någon liten upplyst person säga hysch, hysch, för skolans värld ska vara neutral, opolitisk och utan religiösa åsikter. Så det är kanske synd att kasta ut katedrarna ändå. De kan stå där som symboler för något som har kommit in i Sverige och i svenskan genom kristendomen. Gud hjälpe oss att vi kristna inte blir lika döda och otympliga som katedrarna i skolsalarna och vars enda uppgift är att innehålla något stort och oanvändbart som stigit oss overhead, det vill säga över huvudet. På återseende med ett leende!

PS. Malin Maria fyller nitton år idag. Så jag ställer mig upp och hurrar lite teckenspråkigt. Malin Maria, som är en av pärlorna som bildar ett vackert halsband i klassrummet. Vilken förmån det är att vara omgiven av tonåriga fräscha hjärnor flera gånger varje vecka. De påminner mig om att våga tro på framtiden.