Det har infunnit sig en slags förnöjsamhet i mitt enkla käll. En sådan där förnöjsamhet som infinner sig när julen är undanstädad. Pynt, gran, ljusstakar och julgrupper. Ut med julen, in med våren. Det enda som har behållits är vackert blommande amaryllisar. När jag bytte krukor, så kunde jag lura mig själv med att de tillhörde de vårblommande lökarna. Just det, en burk äkta polkagrisar och en burk hemkavlade pepparkakor finns kvar. Fast de kommer i skymundan, för nu står tulpaner i helt andra färger än röda på köksbordet och det anas vår i husets alla rum. Nu inväntar vi ljuset. För varje dag som går, så vänds mörker till ljus. Under tiden får vi glädja oss åt tulpaner, krokus och semlor. Jag har sett de första semlorna, men inte ätit. Jag har bara hunnit konstatera att de är mindre och dyrare. De följer alltså den standard som det mesta gör nuförtiden.
Mr T och jag kunde alltså inte hålla oss till Knut-dagen, utan vi överraskade granen med att kasta ut den redan idag. Det kändes inte ens tomt efteråt, utan enbart skönt att det var avklarat. Nu står den i en svart plastsäck ute på altan och liknar en sådan där Pettson-gran. En träpinne och en massa lösa grenar. Så småningom blir det frakt till återvinningen. Den här granen barrade inte så mycket, så det var en skötsam prydnad. Mr T och jag påminde varandra om den gång, då vi kastade ut en gran från balkongen i Göteborg. Vi hyresgäster hade blivit uppmanade att kasta ut våra granar på baksidan, så skulle vaktmästaren, för bolaget där vi bodde, köra runt och hämta dem på en liten kärra. När vi kastade ut vår gran från andra våningen, så hade den inte ett enda barr kvar när den nådde marken. Där låg den som ett granskelett och väntade på vaktmästaren.
Vi har många glada granminnen Mr T och jag. En bland våra första granar var stor och frodig. På tok för stor för julgransfoten. Egentligen var det nog foten som var på tok för liten för granen. Så för att granen inte skulle välta, så var vi tvungna att binda fast toppen i ett snöre fästat i väggen. Det såg egentligen inte klokt ut, men det blev roligare då vi byggde en linbanekorg och satte en tomte i korgen. Det var alltså ingen stor korg och tomten var ingen stor tomte, utan en sådan där lätt vägande garntomte. Som med de flesta tokigheter, så är det den granen som jag minns bäst av alla våra tjugofyra gemensamma granar. Den där tomten åkte linbana fram och tillbaka från toppen. Året därpå köpte vi en rejäl julgransfot, som klarar de flesta inomhusgranar. Det är samma julgransfot som nu står ursköljd och tvättad. Imorgon åker den tillbaka i förrådsutrymmet.
Mr T är föremål för namnsdagsgratulation idag. Han heter Gunnar efter sin far och farfar. Som ett tilläggsnamn. Jag bjöd honom på restaurang och så fick han en ny kudde i present. Nej, jag hade inte kudden inslagen med mig på restaurangen. Den fick han efteråt. Så nu hoppas jag att han ska sova riktigt gott i natt. Grattis Mr T på namnsdagen. Jag vet att du inte tycker att det är så mycket att fira. Men det är i alla fall en dag då vi får minnas de välkända orden från Södra Latins musikgymnasie i Stockholm: Jag heter inte Lars-Gunnar. Jag heter Torbjörn. De flesta nollåttor vände sig om och tittade på vad de trodde var en norrlänning. Fast egentligen var det bara en grabb som pratade Sandvikendialekt. Det sägs att stockholmare tror att Norrland börjar vid Uppsala, jag vet inte om uttrycket stämmer. Andra menar att det börjar vid Dalälven, medan en del säger Sundsvall. Vad är rätt? Jag har även hört Umeå.
Det som jag vet säkert är att våren har kommit till vårt kök i Hille och det räcker för nu. Imorgon ska julen kartonginiseras och nästa gång den plockas fram, så är det antagligen två dagar kvar till julafton. Tomtar göre sig icke besvär före den tjugoandra december i detta hem. Linbanetomtar inte förrän den tjugotredje december. Låt oss nu glädjas över nuläget och det som ligger framför oss fram till midsommar. Snösmältning, videknoppar, lövsprickning, vitsippor. Vårkänslobloggar hoppas jag det blir många av i år. Åtminstone i vår. På återseende med ett leende!
PS. Gunnar är ett rätt intressant mansnamn. Det går att använda även som efternamn. Grattis på efternamnsdagen, Åke i Småland. Hoppas du har hunnit med en bakelse mellan bilreparationerna idag. Bosse Bildoktorn är bara en blek kopia av dig! Grattis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar