lördag 10 januari 2009

Sassa brassa mandelmassa

Idag sken solen på den gnistrande snön, så jag tog på mig rejäla Greta Garbo-glasögon på promenaden. Solen gjorde falsk reklam när jag tittade ut genom fönstret. Det såg så härligt ut. Väl ute, så blåste vinden, så alla plusgrader på termometern förvandlades till pinande minusgrader. Mr T och jag trotsade alltihop och tog en rejäl tur. Desto skönare var det att komma in till eftermiddagsfikat sedan. Jag såg ut som en uggla modell större efteråt. Väderpiskad på kinder och haka. Vita, runda områden runt ögonen, efter solglasskyddet.

Årets första mandelmassa är inhandlad. Nu ska bara bullarna bakas också, så kan du komma förbi och förvänta dig att få en hembakad semla. Det är så härligt att sätta ett fat florsockerpudrade semlor bredvid tulpanvasen på köksbordet. Idag har det inte blivit några bullar trillade. Däremot bröd. Två limpor. Nämn en sak som är godare än nybakat, varmt bröd med smör och en ostskiva på? Jag vet att det blir svårt att komma med förslag.

Julkartongerna är inställda i förrådet. Precis som jag lovade i gårdagens blogg. För övrigt har dagen inneburit ett lugn tempo med allt från melodikryssande, gardinstrykning och Greta Garbo-promenad. Yngsta tonåringen har mer eller mindre legat däckad i något som kan kategoriseras som influensa eller en kraftig förkylning. Den kom lagom till skolstart, men eftersom yngsta tonåringen har ärvt sin mors envishet, så har hon genomlidit två skoldagar i detta tunga läge.

Äldsta tonåringen har tillbringat hela dagen i Ockelbo spelandes en inomhusfotbollscup från tidig morgon till kväll. Fortsättning följer imorgon med kvartsfinal frampå söndagsförmiddagen. Fotbollen har för hans del spelats med tejpad fot, eftersom han gjorde illa hälsenan igårkväll på uppvärmningen. Han var i Anton Persson och Alice Svensson-metropolen och dömde hockey. Olyckan var framme före matchstart. Det hindrade varken dömning eller fotbollscup. Envisheten i rakt nedstigande led.

Mr T har övat. I veckan som kommer väntar CD-inspelning. Om ett par månader en solokonsert för bastrombone och piano. Flitens lampa lyser här hemma, på konserthuset och i andra möjliga och omöjliga replokaler. Ikväll har vi ätit gott och tittat på Körslaget. För min del hade gärna Magnus Carlsson och Boråskören fått åka ut, men nu blev det energiknippet Nanne Grönwall och kören från Hägersten som har sjungit färdigt. Jag undrar om det kan vara Robert Wells och Falkenbergskören som drar längsta stråt och vinner alltihop. Ikväll öste de på i Elton John-låt samtidigt som Hanna Hedlund och Bollnäs-kören använde sig av ståpälstaktiken i "Gabriellas sång" från filmen Såsom i himmelen. Jag håller med körmedlemmarna att det är en underbar film, men jag gillar inte slutet, då dirigenten slår huvudet i ett element och dör. Varför kunde inte denna starka film ha fått ett lyckligt slut? Nu ska jag kolla om andra delen i TV-thrillern Burn up får ett lyckligt slut. Jag tvivlar på det. Första delen gick igårkväll och var helt otroligt bra. På återseende med ett leende!

PS. Har du missat att det är mazarinernas dag idag? Det har jag. Jag hade inte den blekaste aning om att mazarinerna har en egen dag. Nu får vi hjälpas åt att komma ihåg det till nästa år. Om du tröttnar på att fylla semlor med mandelmassa, så kan du baka dessa mördegsformar istället. Mazariner ska innehålla mandelmassa och så ska det vara glasyr ovanpå. Den person som har lagt in mazarinens dag så tätt inpå alla nyårslöften, kan inte ha varit vid sina sinnens fulla bruk. Då finns det nog mer hopp för semlorna. På fettisdagen. Sassa brassa mandelmassa, imorgon vill vi höra nätet rassla... i Ockelbo. Tjoho!

Inga kommentarer: