Idag har jag haft melodikryssansvar helt och hållet på egen hand. Jag fick stora skälvan en stund, när Mr Eldemann nämnde klassisk musik från år 1749 som ledtråd. Mr T var nämligen inte kontaktbar. Han är inte det när han sover och när han sitter på scen och repeterar. Under melodikrysset satt han just på scen. Om han sov har jag ingen koll på. Jag antar dock att han håller sig vaken. Det är ganska mycket ljud runtomkring, pukor och trumpeter.
För Mr T är det vardag igen. Arbetsvardag. Repetion både idag, imorgon och på trettondagsafton. De började repetera igår, fredag. Det hela avslutas med konsert på trettondagsaftonen. En galakonsert. Om ordet gala ska symbolisera de höga tonerna i den utlovade operamusiken eller om de står för festen och glamouren är väl upp till var och ens fantasi att avgöra. Det brukar i alla fall vara en trevlig start på året. Som just i år har blivit flyttad från nyårsdagen till trettondagsafton. Längre ledighet för Mr T och hans gäng, men ruckande på traditioner för många nyårskonsertsbesökare. Trettondagshelgen är annars starkt förknippade med konserter av olika slag. Jazz, trettondagsdans, julcarols och så klassiska pärlor.
Nu håller orkestern på med repetitioner som bäst och jag fick alltså klura med melodikryset för mig själv. Hans arbetsgivare har inte lärt sig att lägga tiderna efter melodikrysset, men vem vet, arbetsgivaren är kanske påverkbar? De har i alla fall lärt sig att lägga arbetsschemat efter SJ:s tidtabell, så snart kanske hänsyn tas även till melodikryss och hockeymatcher? Till arbetsgivarens fördel ska sägas att de tar inte hänsyn till tåg från hela Sverige. Så tåg från Luleå och Laholm göre sig icke besvär. Stockholmare däremot hinner både till och från arbetet med god marginal. En liten chansning är det ändå, eftersom SJ har väl ännu inte en endaste gång i världshistorien låtit ett tåg komma i tid? Vi har alltså något kvar att förvänta oss för det nya året.
Jag fick ersätta Mr T med internet idag. Dock inte på det klassiska området, där svaret skulle vara fyrverkerier. Det jag slog upp var Elvira Madigan. Med de bokstäver jag hade till stöd så kunde namnet lika gärna ha blivit Edvard Medisar. Vem nu denne mystiske herre kan vara? Han kanske dyker upp som en figur i min deckare som jag hoppas få skriva i framtiden. Jag kan nästan se honom framför mig. Tur att jag har internet att tillgå. Tror Mr Eldemann skulle ha höjt på ögonbrynen om Edvard hade fått ersätta Elvira.
Idag fyller kusinen söderöver fyrtio år. När jag var liten så tyckte jag att hon var riktigt liten. Konstigt hur tiderna förändras med hjälp av åldern. Nu känns det som om hon är mig tätt i hälarna årsmässigt och förhoppningsvis kommer hon ikapp så småningom! Grattis kära Anette. Hoppas din födelsedag blir ljus och trevlig. Speciellt varm verkar den inte bli. Här sjunker temperaturen och jag hurrar både för kusin och kyla. Snart är det långfärdsskridskordags. Fast igår gick tjugo personer igenom isar på olika platser i Sverige, så för vår del får islagret växa på sig ett tag till. Här ska inga onödiga risker tas.
I väntan på att isarna växer till sig och att Mr T kommer hem från jobbet, så ska jag tillaga lasagne. Det finns en del rätter som är omständligare än andra att tillaga, men när de väl är på bordet, så doftar och smakar de ljuvligt. Lasagne tillhör den kategorin av rätter som jag gör när det finns gott om tid för matlagning. Det är som bekant inte något 20-minutersprojekt. Precis som med småländska kroppkakor så kräver det lite tid i köksregionerna. När det väl är dags att hugga i med kniv och gaffel, så är det värt mödan.
Idag blir det traditionell lasagne med köttfärssås, ostsås och lasagneplattor förstås. Jag ska dock piffa upp köttfärsen med hackade soltorkade tomater och tacosås istället för den traditionella burken med krossade tomater. Det blir lite mer sting och smak med ersättningen. Det finns många olika typer av lasagne. Kycklinglasagne, laxlasagne, vegetarisk lasagne. Idag: köttfärs. Seriekatten Gustaf skulle slicka sig om nosen om han visste vad som är på gång. Mr T ska också bli överraskad när han dyker upp från notstället. På återseende med ett leende!
PS. Min födelsedagsfirande kusin delar fyrtioårsdagen med Formel 1-föraren Michael Schumacher. Han och jag har ett gemensamt, fortkörning. Skillnaden är att han är en av tidernas mest framgångsrikaste förarna och det får han pris för, medan jag har fullt upp med att hålla koll på högerfoten, så jag inte får en helt annan typ av pris, böter till polismyndigheten. Våga inte påstå att livet är rättvist!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar