Mitt klassrum ligger så till att på eftermiddagen så här års, så strålar solen in genom de gigantiska fönstren. Förutsatt att det är en solig dag alltså. Hela klassrummet badar i solsken. Alla vi som vistas där inne bländas av solen och ska vi få något gjort som påminner om teckenspråk, så tvingas vi att dra ner persiennerna. Då blir det så där mörkt och grått, som det kan vara i ett klassrum och då återstår att tända lysrören i taket. Det blir förvisso ljust, men det blir även höjden av omysighet. Det var sådana villkor idag, då vi möttes igen, jag och mina elever. Vi hade alltihop haft ett relativt långt och välbehövligt juluppehåll från skolans värld. Så öppnade vi dörren till klassrummet och det formligen exploderade i solljus. Hur många tror du vill stanna kvar inne i ett klassrum då och ha nästan två timmar lektion? Just det, antal noll personer. Läraren inkluderad.
Jag har inte glömt att jag igår skrev om viljeansträngning. Dags för en ny idag. Nu gällde den inte bara mig, utan nu gällde den alla elever också. Vi gick ut lite löst med att prata om julen. Hur den hade varit för var och en. Om du frågar vad eleverna har gjort på ett lov första skoldagen efter ett lov, så kan du med nittionio procents säkerhet förvänta dig svaret: sovit. Det stämmer säkert. Problemet är att de har sovit på dygnets ljusa timmar och varit vakna på nätterna. Jag kan inte skälla på dem. Jag har gjort likadant. Fast jag har inte sovit bort dagen heller. Jag har med andra ord sovit för lite. Så om eleverna hade frågat mig samma fråga, så hade jag svarat: sovit på tok för lite.
Så eleverna var trötta för att de var tvungna att vara vakna i fel dygnsrytm och jag var trött för att jag inte hade haft någon rytm alls. Vi kunde konstatera att lovet varit för kort och vi bestämde oss för att sikta in oss på sportlovet. Fram till dess har vi tagit beslut om att köra fulla spjäll under lektionstid med teckenspråk. De flesta av oss hade haft förmånen att få hålla oss skapligt friska. Alltid något. Så det hade firats jul i lagom dos. Övrig tid hade eleverna alltså sovit. Jag vet att de också har hängt en del framför datorskärmen. Det har jag också. Annars hade det varken blivit blogg eller uppdatering av fejsbokstatus.
Det kan tyckas oansvarigt av lärare och elever att inte ta till vara lovet bättre, utan att vända på dygnets timmar på det där viset. Samt hänga framför datorn till enbart förströelse och onytta. Låta polkagrisar och skumtomtar slinka ner till julmust och glögg. Jag säger som Emil i Lönneberga: När jag inte har pengar, då kan jag inte köpa sockerdricka och när jag har pengar, då får jag inte köpa sockerdricka. När i hundan ska jag köpa sockerdricka ? När jag inte har lov, då kan jag inte sitta och hänga framför datorn på nätterna och när jag har lov, då får jag inte sitta och hänga framför datorn på nätterna. När i hundan ska jag få sitta och hänga framför datorn på nätterna?
Nu är det gjort och vi fick ta konsekvenserna av vårt handlade idag på lektionen. Jag tyckte att vi klarade det med bravur. Vi repeterade stora delar av A-kursen och därmed är vi inne på banan igen. Dags att ta itu med B-kursen under vårterminen. Den kommer att gå parallellt med C-kursen, som sträcker sig över hela läsåret. Upp med händerna! Det händer med händer! Imorgon bitti är det ny lektion. Nya möjligheter och en dag närmare sportlovet. Viljeansträngning och positivt tänkande kan uträtta underverk. På återseende med ett leende!
PS. Underverk är verkligen något som behövs för den kommande terminen, för det finns inte många luckor i schemat för eleverna med alla projekt, grupparbeten, prov, förhör, studiebesöksrapporter, praktikredovisningar och så vidare på den långa listan av jobb som väntar. Jag har en liten känsla av att det blir en del för oss lärare att ta hand om också för att styra upp det hela. Inte bara i pappershögen utan som stöd för elevernas väl och ve. Dags för att föregå med gott exempel: sömn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar