Hela Sverige har namnsdag. Svea. Moder Svea. En kvinnlig symbol för vårt land. I Frankrike har de sin Marianne medan USA har sin Uncle Sam, där första bokstäverna i de båda orden bildar US. Även på svenska så går det att ta de första bokstäverna, Farbror Sam och hamna någorlunda rätt, Förenta Staterna. Nog om USA. Idag är Svea och då håller vi oss inom rikets gränser. Sverige. Mr T ägnade dagen åt att komma in i rätta gängor igen. Dags att lyfta luren tillsammans med alla de andra musikerna i orkestern. För min del och tonåringarnas del återstår ännu några dagar i frihet. Yngstingen och jag valde att fira Svea ute i Valbo. Ett besök på Stadium resulterade i varsin mössa för endast nio kronor stycket. De såg ut att vara värda minst det dubbla och dubbelt igen.
Ganska affärsstrategiskt rätt att placera lådan med niokronorsartiklar innanför dörren. Kunderna blir på billighetshumör. Va, kostar den bara nio kronor? Lusten finns att köpa två. Kan vara bra att ha. Saltningsmetoden har jag bloggat om förut. Vi besinnade oss. Varsin mössa. Vi kollade givetvis övrig Stadiumrea och det resulterade i varsin träningströja åt Mr T och yngsta tonåringen. Tonåringen fick välja själv. Mr T fick ta den vi valde. Lite hänvisning så här på nyåret att få en träningströja, eller hur? Äldsta tonåringen fick en Fred Perry t-shirt. Bloggaren föll som en småländsk fura för en Nike luvtröja som såg ut som om någon hade slängt ut en fyrverkerikaskad i rött och vitt mot gråsvart bakgrund. Den påminner om ett TV-spel vi hade för länge sedan. Bubbles? Roligt och färggrant var det i alla fall. Kanske var det den roliga känslan av TV-spel som fick köplusten att gro? Eller var det som vanligt den småländska rea-genen?
Vi hade tänkt kombinera fika och lunch på ett litet fik ett par kilometer bort från köpcentrametropolen. Väl framme, så visade det sig att de öppnade inte förrän klockan tolv. Vad är det för fik-öppettid? Någon mer än jag som har hört talas om elva-kaffe? Egentligen borde jag ha startat en protestmarsch på plats, men kaffesuget var större. IKEA kan man lita på. Det blev både lunch och fika på samma bricka. Dessutom hann vi före invasionen av lunchgäster. Det verkade som om det kom flera busslaster. Mätta och färdigtoaletterade intog vi undervåningen hos Ingvar. Det blev två fårskinn till de båda TV-fåtöljerna. Jag har nyligen upptäckt att mysfaktorn stiger med omöjliga ettusen procent om jag sitter på ett fårskinn. Ska kanske göra en kupp mot mig själv och placera fårskinnet på bänkpressen på gymmet? När det gäller träning är alla medel tillåtna.
Det är ganska märkligt hur många affärer in och ut två damer utan rullatorer orkar med inom loppet av några timmar. Där finns en markant skillnad på män och kvinnor. Jag erkänner att vissa dagar är jag som en manlig anti-affärsbesökare av värsta sort. Det måste finnas lust med i bilden. Inte för intet som det heter köplust kanske?
Vi hämtade upp Mr T framåt eftermiddagen och vad vi gjorde sedan måste jag få återkomma till. Jag tror inte att den här bloggen klarar mer pengaflöde. Smålänningen som jag har inneboende av födsel och ohejdad vana, sätter upp en bloggprotest och eftersom jag inte vill framstå som Mrs Slösa, så sparar jag eftermiddagshändelsen till en annan gång. Fast jag kommer att vidhålla även då, längre fram, att är det rätt tillfälle och rätt pris, så ska man slå till. Det behöver nödvändigtvis inte sättas snabbhetsrekord, men är magkänslan den rätta och du inte känner ett Novalucol-behov, så är det säkert ingen fara. Jag kände mig nöjd, för jag fick tillfälle att pruta som om det vore på en gammal hederlig småländsk kreaturmarknad. Fast hästkrafterna är fler nuförtiden kan jag lova. På återseende med ett leende!
PS. Det finns olika sätt att resa på. Nyinvigning av fårskinnen framför På Spåret. Min favorit på trombone, bortsett från Mr T, var gäst i studion. Nisse Landgren. En skiva med honom, ett fårskinn, en ostbricka och trevligt sällskap. Så mycket bättre tror jag inte att livsstunden kan bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar