Nu återstår det bara några minuter av fotbolls-EM à la 2008 och det lutar åt att det blir Spanien som tar hem guldmedaljerna. De fick sitt mål och det verkar räcka med ett mål i finalen. Jag har slötittat och inte lagt ner så mycket energi på vilka som vinner. Tyskland? Spanien? Jag är mer i det läget att jag kan glädjas med vinnarna och känna med förlorarna. Tyvärr är det den energin som jag kan bjuda på ikväll efter en mycket lång, intensiv och härlig helg.
Fredagen började med lite väntjänst i form av gentjänst. Mr T klippte gräs åt bortresta bekanta. Därefter skulle vi till marknaden i Ockelbo. Det brukar vara en trevlig tillställning i solsken. När vi åkte hemifrån sken solen, så det verkade bli som förr om åren. Varmt och härligt och marknadskarameller som smälter i värmen. På vägen dit kom regnet. Yngsta tonåringen övningskörde. Mycket att hålla kolla på. Vindrutetorkare, farthållare, kurvor och en konvoj av bilar. Alla på väg mot marknadsfynden.
Vi avvaktade med en liten fika i bilen. Vi trodde givetvis att det det skulle vara en liten regnskur. Mycket riktigt regnet avtog, bara för att ta ny fart. Det blev bara värre och värre. Åska, med blixt och dunder. Skyfall. Presenningar som gick sönder. Vi sökte skydd i kyrkan. Det var vi inte ensamma om. Det var rena värmestugan därinne. Levande ljus och många frusna själar. Genomblöta av regnet. Bilden var fin. Människor sökte sig in i kyrkan. Alla var välkomna. Med eller utan paraply. Där inne tog vi dagens viktigaste beslut: vi ger upp. Mot bilen!
Av med alla blöta kläder. Mr T satt i kalsonger och en torr huvtröja. Yngsta tonåringen och jag med var sin filt om våra kroppar. Vid hemkomsten skickade vi sms till äldsta tonåringen som tillbringade helgen på pojklagsfotbollscup i Malung. Svaret kom nästan direkt: "Tur att ni inte hamnade i en poliskontroll". Inte så kul att blåsa alkotest enbart iförd kalsonger och huvtröja.
Varm dusch, varm mat och lite slapp vila. Uppladdning för helgens och en av semesterns stora begivenheter: BANGEN. Jazzfestivalen i Sandviken. Högbo Bruk närmare bestämt. På vägen dit sken solen upp och det blev en härlig kväll. Kvällens höjdpunkt var Kalle Moreus och Bengan Janson. Kanske inte de första musikanterna som man förknippar med jazz, men de bjöd på en underbar show med mycket humor. Kanonduktiga båda två på fiol och dragspel. En nödvändig ingrediens, för renodlad jazz i allt för stor portion, blir bara för mycket.
Vid tolvslaget drog kvällens sista konsert igång och visst är det häftigt med storband i ett par låtar, men det skulle inte skada om de kom på något nytt. Vid denna konsert tributerade de Maynard Fergusson, en trumpetlegendar. Vissa låtar kände jag igen och de är coola, men när allt går ut på att klämma ut så höga toner ur trumpeten som möjligt utan några som helst krav på att det ska låta bra, nä, då är det inte kul. Ett par låtar, okej. En hel konsert, tinnitusvarning.
Mr T och jag körde hem i sommarnatten och kom i säng vid 3-snåret. Alltså, vi såg gryningsljuset innan vi somnade. Min inbyggda klocka sa godmorgon vid vanlig uppstigningstid. Gick upp, ingen idé att starta ett gräl med sig själv så tidigt på morgonen. Jag tassade igenom huset och njöt av tystnaden. Trumpetlocket i öronen fanns kvar. Jag blir alltså inte imponerad av sådant spel.
Sedan följde den slappaste lördagen i mannaminne. Mr T och jag reste oss knappt från frukostbord, fikabord, lunchbord, fikabord förrän det var dags för en tur och retur till Högbo Bruk igen. Såg med förväntan fram mot lördagskvällens program. Solen sken och knotten hade bjudit in till stort släktkalas. Mr T och jag bänkade oss vid 18-snåret. Då spelade Bohuslän Big Band upp tävlingsbidragen för nykomponerade jazzstycken. Av de sju bidragen tyckte jag två var ganska njutbara. Kom på mig själv att koppla av med lite titta-på-folk-i-allmänhet-nöje.
Mr T hade bestämt en trombonedate backstage, så jag paxade plats för mig själv och honom till en av kvällens höjdpunkter, bröderna Rongedal. De förknippas nog inte heller i första hand med jazz, men de var ett skönt och välbehövligt avbräck i jazzröran. Coola, tempo och bra låtar. Bättre skulle det bli. Ett tämligen okänt brassband från Österrike. Mnozil Brass. Mr T kände till dem. Jag hade aldrig hört talas om. Jag älskade dem efter en minut. Det var länge sedan en timme gick så fort. Humor rakt igenom. Vilken show. Vilket sanslöst bra spel. Jag önskar att alla cancersjuka patienter på alla sjukhus i världen, skulle få en timma med Mnozil Brass. Då skulle de kunna skippa smältlindringen resten av den dagen. Jag tror faktiskt det. Låt alla sjuka få en timma med detta gäng. Förresten, alla friska också. Alla.
Är du i närheten av Mnozil Brass, så ta dig till deras spelning. De var ett bland de bättre live-banden jag har sett och dessutom hört. Glöm inte det. Mnozil Brass från Österrike. Att inte de spelade på invigningen av fotbolls-EM är snudd på landsförräderi. Victoria Tolstoj tog över scenen lite senare, men då behövde vi en paus, Mr T och jag och lyssnade därför bara på avstånd. Vi sparade våra öron, vår sista krafter till den absoluta höjdpunkten för kvällen, Nisse Landgren.
Han behövde inte ens en minut för att vinna mitt musikhjärta. Det har han fått för längesedan. Sjukt härligt att vid tolvslaget få funka loss i applåder, rytmer, dans så att trallgolvet gungade. Mörkret låg tätt utanför scenen, vi njöt och strålkastarna skiftade i färgerna orange, cerise, gult, turkost, blått. Nisse Landgren är ett säkert konsertkort. Det blev en lång konsert. Ingen ville gå hem. Mr T tog ett snack trombonister emellan efter konserten med Landgren och nöjda drog vi hemåt. Tyvärr i sällskap med bilister som gav ett mycket onyktert intryck i sin bilkörning. Inte en poliskontroll på alla tre milen.
Klockan blev återigen tre på morgonen innan vi kom i säng och vi konstaterade att vi haft två mycket roliga nattsudderier i musikens tecken. Dags för lite sömn innan släktträff med anledning av konfirmation i Stora Tuna kyrka i Dalarna. Dagen startades med en rask promenad. Brunch bestående av gröt, ägg, jordgubbar, juice, kaffe, macka med Ockelbo-ost (marknadsfynd). Uppfixning och iväg. Solsken. En mycket vacker och mäktig kyrka. En minnesvärd konfirmationshögtid. Ösregn vid utgången från kyrkan. Mr T och jag kände igen scenariot. Inte läge för att sitta i kalsongerna idag bara.
God mat tack vare svägerskans förberedelser. Trevlig samvaro. En glad och nöjd konfirmand. En av livets milstolpar var nådd. Mätta och belåtna drog vi hem mot Gästrikland och längs vägen staplade de upp sig, de vackra regnbågarna. Löftesbågarna. Det finns mycket som är gratis i livet. Så även fotbollsfinalen på TV. Tyskland-Spanien. Nu är det klart! Spanien tog hem rubbet. Deras första EM-seger på fyrtiofyra år. Nu börjar diskussionen om rätt lag vann. Jag tycker nog det. Låt Spanien vinna vart fyrtiofjärde år. Det är väl inget att diskutera? Då är det intressantare att diskutera Sveriges taktik inför nästa stora mästerskap. På återseende med ett leende!
PS. Fram med lite blogg-gratulationer. Storebror har namnsdag. Peter. Kom just på ett smeknamn: Peter den store! Behåller nog det gamla smeknamnet: Tjabo! Grattis på namnsdagen, Tjabo! Namnsdag två dagar i rad. Imorgon är det Leif! Så ännu ett grattis... ett försenat sådant. Kära moster i småländska Nybro firade födelsedag för två dagar sedan. Det är nu jag måste skriva det något utnötta men ack så användbara: Bättre sent än aldrig! Hoppas att födelsedagen var glad och innehållsrik. Lite tårta och en god likör skickar jag med bloggposten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar