Idag är jag förstagångsbloggare. I alla fall på en midsommarafton. Glad midsommar alla bloggläsare. Idag är det blommornas dag. Dansens dag. Sillens dag. Färskpotatisens dag. Den lilla stänkarens dag. Midsommarstångens dag. Jag och Mr T har firat många midsommaraftnar tillsammans. När vi firade den första, så var vi inte ens gifta. Vi var förlovade och jag jobbade som fritidsledare på ett konfirmationsläger ute på Dalarö i Stockholms skärgård. Mr T kom med tåg, pendel, buss och apostlahästar ut till Dalarö och jag var världens lyckligaste tjej och förälskad upp över öronen. På midsommardagen gjorde vi en båtutflykt till Utö. Det var så romantiskt det kunde bli med ett sextiotal konfirmander på samma båt.
Året därpå var vi båda två fritidsledare på konfirmandlägret ute på Dalarö. När midsommaren kom det året, så var de svenska jordgubbarna jättedyra. Om det berodde på att det inte fanns så gott om dem eller att vi befann oss på det fashionabla Dalarö vet jag inte. Jag minns bara lyckan att få äta jordgubbar tillsammans med mannen som jag några veckor senare skulle gifta mig med. Vilken fantastisk uppladdning inför sitt bröllop. Konfirmandläger i drygt tre veckor. Kändes som om vi hade varit vakna dag och natt. Ordnat konfirmandaktiviteter på dagtid. Jagat konfirmander och turturduvat nattetid. Vi var unga och det behövdes egentligen inte plockas några blommor till att lägga under huvudkudden. Jag visste vem jag ville drömma om.
Midsommarhelger har kommit och gått sedan dess. Några har vi tillbringat i Norge, några i Danmark. De firar verkligen annorlunda än vi gör i Sverige. I Danmark anordnas stora brasor på stränderna där man bränner en häxa i form av en docka. I Norge gör man något liknande och allt går under namnet S:t Hansdagen. Jag har även firat midsommar i Lettland, då jag har arbetat på sommarläger för handikappade barn. På midsommar i Lettland så töms de större städerna på invånare och det största firandet sker ute på landsbygden. Det binds kransar av blommor till kvinnorna och av ekblad till männen. Till och med djuren får kransar. Mat, sång, dans är viktiga inslag i firandet. Det är solen som dyrkas. En riktigt hednisk högtid med andra ord. Högtiden kallas Ligo eller Jani. Ligo är ett kvinnonamn och Jani ett vanligt mansnamn. Jag måste erkänna att jag kände hemlängtan till Sverige och vi band en liten midsommarstång och sjöng Nationalsången och Små grodorna.
Midsommar har firats i Virserum och i Högbo. Eller i midsommarmetropolen Hille. Vissa år har vädret fått avgöra om det blir dans kring midsommarstång eller stilla TV-tittande på midsommarfirande människor. Ibland tror jag att dessa program har varit inspelade. Solen har formligen flödat så midsomrigt och härligt, som det bara kan göra en perfekt midsommarafton. I Virserum finns det starka traditioner. Kransbindning på morgonen. Sill och jordgubbar mitt på dagen. NTO: s sommarhem på eftermiddagen. Hjalmars Äng i Näshult frampå kvällskvisten. Folkdans, tombola, diktläsning, trubadur, ponnyridning. Allt i en vacker sommarhage. Småländskt. Svårslaget. Där känns det att det är midsommar. Det finns inget så vackert som midsommarfirande i ekhagarna.
Idag har firandet varit koncentrerat till Hille. Det har bjudits på smaskigt och somrigt midsommardukat matbord. Fick smak på det här med bufféer till studentfesten och det finns en receptskatt på internet som får igång smaklökarna. En strömmingslåda har av äldsta tonåringen blivit utnämnd till ett måste alla nästkommande midsomrar. Om ett par år kanske den kan få ett namnbyte till Mammas hemlagade strömmingslåda. När jag hittade receptet på nätet så gick den under arbetsnamnet Kalles strömmingslåda. Jag petade dit rödlök utöver receptets ingredienser.
Ska det syndas så ska det syndas rejält. Var det igår jag skrev om sommarnöjet bantning? Glöm det. Dagens blogg får handla om brutna löften. Hittade en riktig smaskig kaloribomb i form av en Vit chokladmoussetårta rikligt dekorerad med skivade jordgubbar och citronmeliss. Mandelmassa, ägg, kakao och rivet apelsinskal i bottnen. In i ugnen. Fem deciliter vispgrädde, smält vit choklad och äggulor. Fyllningen ovanpå bottnen. In i frysen. På med jordgubbarna och du får dig en njutning utöver det vanliga. Den skulle passa på Café Mamsell om det nu fanns kvar. Café Allén i Hille har tagit över. Mycket gott att äta. Mycket gott att dricka. Alltså precis som i visan: Någonting att äta. Någonting att dricka. Någonting att älska och hålla så kär. Vem jag håller kär är ingen hemlighet. Mr T får mitt hjärta att midsommarskutta fortfarande. Det är kärlek det. Jordgubbarna är bara en extra piff. En tradition.
Av mat och dryck blir man trött och vilken tur att vi har pöstid allihop. Kolla på film, läsa en bok, blogga eller vad du känner för stod på schemat efter avdukat bord. Det kom några regndroppar precis när vi avslutat midsommarlunchen utomhus. Ska så småningom förbereda lite kvällsgott i midsommarens tecken. För det finns fortfarande möjlighet att få sig en liten nubbe och ett glas kall öl och jag utropar mer än gärna ett glatt hurra för den svenska midsommaren och allt det vackra som vi får njuta av. Blåklint och prästkragar står i vasen och midsommarstången som jag fick av Karlberg på Ekängens Vårdhem för utvecklingsstörda hemma i Virserum står bredvid på midsommarbordet. Stången som jag fick för att jag var den snällaste och goaste flicka som han visste. Karlberg var också snäll. Jag tänker på honom ibland och definitivt på midsomrarna. Jag kan se hur hans prilla rinner ut i mungipan och hur han tittar under luggen. Karlberg som inte lever mer, men midsommarstången som han gjorde på terapin har sin hedersplats den här helgen. Just det, på Ekängens Vårdhem har jag också firat midsommar. Det var när jag sommarjobbade i min ungdom. Roligare ringdans får man leta efter!
Året därpå var vi båda två fritidsledare på konfirmandlägret ute på Dalarö. När midsommaren kom det året, så var de svenska jordgubbarna jättedyra. Om det berodde på att det inte fanns så gott om dem eller att vi befann oss på det fashionabla Dalarö vet jag inte. Jag minns bara lyckan att få äta jordgubbar tillsammans med mannen som jag några veckor senare skulle gifta mig med. Vilken fantastisk uppladdning inför sitt bröllop. Konfirmandläger i drygt tre veckor. Kändes som om vi hade varit vakna dag och natt. Ordnat konfirmandaktiviteter på dagtid. Jagat konfirmander och turturduvat nattetid. Vi var unga och det behövdes egentligen inte plockas några blommor till att lägga under huvudkudden. Jag visste vem jag ville drömma om.
Midsommarhelger har kommit och gått sedan dess. Några har vi tillbringat i Norge, några i Danmark. De firar verkligen annorlunda än vi gör i Sverige. I Danmark anordnas stora brasor på stränderna där man bränner en häxa i form av en docka. I Norge gör man något liknande och allt går under namnet S:t Hansdagen. Jag har även firat midsommar i Lettland, då jag har arbetat på sommarläger för handikappade barn. På midsommar i Lettland så töms de större städerna på invånare och det största firandet sker ute på landsbygden. Det binds kransar av blommor till kvinnorna och av ekblad till männen. Till och med djuren får kransar. Mat, sång, dans är viktiga inslag i firandet. Det är solen som dyrkas. En riktigt hednisk högtid med andra ord. Högtiden kallas Ligo eller Jani. Ligo är ett kvinnonamn och Jani ett vanligt mansnamn. Jag måste erkänna att jag kände hemlängtan till Sverige och vi band en liten midsommarstång och sjöng Nationalsången och Små grodorna.
Midsommar har firats i Virserum och i Högbo. Eller i midsommarmetropolen Hille. Vissa år har vädret fått avgöra om det blir dans kring midsommarstång eller stilla TV-tittande på midsommarfirande människor. Ibland tror jag att dessa program har varit inspelade. Solen har formligen flödat så midsomrigt och härligt, som det bara kan göra en perfekt midsommarafton. I Virserum finns det starka traditioner. Kransbindning på morgonen. Sill och jordgubbar mitt på dagen. NTO: s sommarhem på eftermiddagen. Hjalmars Äng i Näshult frampå kvällskvisten. Folkdans, tombola, diktläsning, trubadur, ponnyridning. Allt i en vacker sommarhage. Småländskt. Svårslaget. Där känns det att det är midsommar. Det finns inget så vackert som midsommarfirande i ekhagarna.
Idag har firandet varit koncentrerat till Hille. Det har bjudits på smaskigt och somrigt midsommardukat matbord. Fick smak på det här med bufféer till studentfesten och det finns en receptskatt på internet som får igång smaklökarna. En strömmingslåda har av äldsta tonåringen blivit utnämnd till ett måste alla nästkommande midsomrar. Om ett par år kanske den kan få ett namnbyte till Mammas hemlagade strömmingslåda. När jag hittade receptet på nätet så gick den under arbetsnamnet Kalles strömmingslåda. Jag petade dit rödlök utöver receptets ingredienser.
Ska det syndas så ska det syndas rejält. Var det igår jag skrev om sommarnöjet bantning? Glöm det. Dagens blogg får handla om brutna löften. Hittade en riktig smaskig kaloribomb i form av en Vit chokladmoussetårta rikligt dekorerad med skivade jordgubbar och citronmeliss. Mandelmassa, ägg, kakao och rivet apelsinskal i bottnen. In i ugnen. Fem deciliter vispgrädde, smält vit choklad och äggulor. Fyllningen ovanpå bottnen. In i frysen. På med jordgubbarna och du får dig en njutning utöver det vanliga. Den skulle passa på Café Mamsell om det nu fanns kvar. Café Allén i Hille har tagit över. Mycket gott att äta. Mycket gott att dricka. Alltså precis som i visan: Någonting att äta. Någonting att dricka. Någonting att älska och hålla så kär. Vem jag håller kär är ingen hemlighet. Mr T får mitt hjärta att midsommarskutta fortfarande. Det är kärlek det. Jordgubbarna är bara en extra piff. En tradition.
Av mat och dryck blir man trött och vilken tur att vi har pöstid allihop. Kolla på film, läsa en bok, blogga eller vad du känner för stod på schemat efter avdukat bord. Det kom några regndroppar precis när vi avslutat midsommarlunchen utomhus. Ska så småningom förbereda lite kvällsgott i midsommarens tecken. För det finns fortfarande möjlighet att få sig en liten nubbe och ett glas kall öl och jag utropar mer än gärna ett glatt hurra för den svenska midsommaren och allt det vackra som vi får njuta av. Blåklint och prästkragar står i vasen och midsommarstången som jag fick av Karlberg på Ekängens Vårdhem för utvecklingsstörda hemma i Virserum står bredvid på midsommarbordet. Stången som jag fick för att jag var den snällaste och goaste flicka som han visste. Karlberg var också snäll. Jag tänker på honom ibland och definitivt på midsomrarna. Jag kan se hur hans prilla rinner ut i mungipan och hur han tittar under luggen. Karlberg som inte lever mer, men midsommarstången som han gjorde på terapin har sin hedersplats den här helgen. Just det, på Ekängens Vårdhem har jag också firat midsommar. Det var när jag sommarjobbade i min ungdom. Roligare ringdans får man leta efter!
PS. Höll på att missa att jag också har firat midsommar i Borgholm. Det var i min ungdom och det är nu preskriberat. Jag och några klasskamrater tog färjan från Timmernabben till ön ute i Kalmarsund. Efter några timmar bland fulla ungdomar fick vi nog och hoppade på färjan tillbaka till fastlandet. Slog upp tälten och gratiscampade utanför Oknö Camping i Mönsterås. Det blev till slut en mycket trevlig midsommar, men inte den trevligaste, för den har jag här och nu. Glad midsommar! På återseende med ett leende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar