Det for en galen tanke genom huvudet idag. Tjugofjärde juni. Precis ett halvår sedan julafton. Precis ett halvår kvar till julafton. Mitt emellan årets härligaste högtid. Vi tittade nyligen på digitala bilder på platt-TV: n och det visade sig att vi hade säkert ett fyrtiotal olika bilder på julgranen. Räcker fyrtio? Känns som om det var det dubbla. Minst. Vi måste ha tyckt att det var ett praktexemplar till gran. Finast i stan. Fördelen med digitalt är att det är bara att trycka på avtryckaren och direkt kolla om det blev bra eller inte. Välja att ha kvar. Välja att radera. Minns inte om vi raderade några granbilder. Tjugofjärde juni finns det annat att tänka på än gran, kulor och annat pynt.
Jag känner att det måste bli en liten bloggrapport från semesterkommittén. Att vi har semester, jag och Mr T, råder det numera ingen tvekan om. Vi rår om oss själva och om vår tid precis som vi vill. Igår säckade vi framför TV: n och Foyles War, en av sommardeckarna. Dramat var inte så avancerat, men lite lagom hemska sommarmord är alltid trevliga. Jag håller just nu själv på och iscensätter lite mordidéer uppe i hjärnkontoret. Inte så att jag tänker skrida till verket och ha ihjäl någon på riktigt, utan det skulle vara härligt att få skriva. I nuläget vet jag inte hur blodigt eller hemskt det kommer att bli. Jag vet bara att om jag ska skriva, så måste det bli under sommartid. När höstmörkret faller så blir jag mörkrädd, som en liten lort och då vågar jag inte ens fantisera, än mindre skriva ner några mordincidenter på datorn.
Vi tog oss ur TV-soffan och kändes oss så pass alerta att det fick bli en kvällspromenad. Som ett par tonåringar drog vi iväg i sommarnatten och upptäckte hur ödsligt och stilla Hille var vid den här tidpunkten på dygnet. Så även Strömsbro. Det kanske var lika bra det, för Mr T och jag såg ut som handplockade ur en Tutti-Frutti-ask. Mr T med knallorange huvtröja och jag själv med skrikgrön dito. Mr T såg ut som den siste entusiasten bland Hollands-supportrar och jag själv som delegat vid centerpartiets sommarträff. Alltid roade det någon, i alla fall Mr T och mig. Jag är mycket lättroad den tiden på dygnet. Innerst inne var jag nog lite trött. Promenerade en dryg timme och nattmackan satt som smäck i magsäcken vid hemkomsten.
Idag har vi konstaterat att snart är smultronen mogna i dikena i trakten. Så likt Carl von Linné, så strosar vi nog ut någon morgonkvist och plockar några decilitrar. Linné åt smultron varje dag under smultronsäsongen och så blev han världskändis också. Han åt dem mot gikt. Trevligare medicin får man leta efter. Mitt i all slapphet har vi hunnit göra lite nytta också. Sådana där små detaljer och finesser som ofta inte hinns med i vanliga fall, men som åstadkommer en enorm förnöjsamhet och känsla av duktighet, när de är avklarade. Jag har till exempel gått igenom mina kläder idag. Det var som att gå på modeaffär och loppis på samma gång. "Om jag tänker köpa en mönstrad överdel till, så skjut mig", sa jag till Mr T, när jag hade konstaterat att jag har alldeles för många sådana. Jag som sällan använder mönstrat, utan är mer den här rutiga eller mer strikt enfärgade typen.
Jag har i alla fall gett mig ett löfte om att använda några av dem under semestern. Det är ju sommar och rabatterna blommar. Jag kan hjälpa till med fröjden någon dag. Jag hittade två par jeans, ett par ljusa och ett par mörka, som jag ska klippa av och göra slapp-shorts av. Jag älskar den där slitna looken med ett vitt linne och en scarfes knuten i håret. Det är så himla läckert till träskor, sandaler, seglarskor eller barfota. Pumps göre sig dock inga besvär. Inte på semestern.
Jag tog del av en diskussion angående bloggning. Jag deltog inte själv, mer än med öronen. Någon uppmanades att börja blogga. Denne någon svarade att jag har inte tid att blogga. Eller ordagrant: O Herre Gud, inte har jag tid att blogga. Vad bra. Nu vet till och med Gud om hur det ligger till. När jag hörde detta så fick jag först en gnutta dåligt samvete. Jag kände nämligen att blogga var synonymt med att ha hur mycket tid som helst i hela världen. Lite grann förknippat med lathet och lättja. Sitta och trycka lite tangenter. När alla andra är fullt upptagna med riktiga uppgifter. Helt idiotiskt tänkt av mig, men så gick det snabbt över också. Jag tror inte alls att det handlar om att ha ont om tid. Jag tror det handlar om vilja.
Jag golfar inte till exempel. Där sparar jag cirka fyra timmar på varje runda. Varje dag, varannan dag eller var tredje dag beroende på hur ofta folk eller golfare spelar golf. Om jag hade tyckt att det var roligare att golfa än att blogga, då hade jag säkert dragit en golfvagn just nu. Det är perfekt väder för golf. Solen skiner, lagom varmt, det är semester. Jag tycker mer om att blogga. Det är även perfekt väder för bloggning. Sitter ute på altanen. Solen skiner, lagom varmt, det är semester. Det handlar inte om tid. Det handlar om vad vi väljer att göra av vår tilldelade tid och hur vi förvaltar den. Jag önskar att de som säger att de har så ont om tid, försöker se upp och även stanna upp. Finns det något mönster som går att förändra? Kanske det rutiga schemat som är så fulltecknat behöver bli lite mer blommönstrat? På återseende med ett leende!
PS. Herrskapet Fågel har det däremot jäktigt just nu. Det blir varken golf eller blogg i det boet. Ungarna har kommit och de tjattrar ständigt och piper: Vi vill ha mat. Vi vill ha mat. Vi är hungriga. Hör ni oss? Vi vill ha mat. Föräldrarna flyger in och ut i holken och de gör det under fågelsång. Någon slags negrospirituals på fågelnivå. Sång under ett riktigt slavgöra. Många näbbar ska mättas. Skådespelet utanför altanen är fantastiskt. Vilken tur att jag har tid både för bloggning och ornitologi. Som sagt, jag tror det handlar om lite vilja. Och så mycket lust också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar