PS. Alm

Efter en titt på klockan så inser jag dumheten att starta igång en blogg. Onsdagsdygnet är nytt och oanvänt. Det är mörkt ute, men jag vet att det dröjer inte många timmar innan dagsljuset vänder åter. Jag nattsuddade ju i helgen, på akuten. Det gav mig i alla fall den erfarenheten att jag med säkerhet kan säga att snart är ljuset tillbaka igen. Jag och Mr T var ute en sväng innan mörkret omslöt Hille och plockade en bukett med liljekonvaljer och en bukett med lupiner. Helt fantastiskt att två så vackra buketter kan tas hem utan någon kostnad. Gratis. Interflora och andra blomsterhandlare står sig slätt i jämförelse med den blomsterprakt som nu breder ut sig i omgivningarna. Där alla palettens färger stänks ut och bildar den vackraste tavla. Jag tar mig i örat då och då och formligen lyfter ut mig i naturen. Vissa dagar får jag dra alldeles förfärligt. Jag är fullt upptagen med ganska oväsentliga saker, som kan göras någon annan gång. När jag väl står där ute i naturen, så tackar jag mig själv för att jag tog med mig ut, men främst tackar jag min Herre, Skaparen själv.

Just nu pågår ett program på TV som heter Psalmtoppen. Jag satt och småjobbade litegrann tidigare ikväll och jag tror att jag hamnade mitt i ett reprisavsnitt. Det brukar gå i original på lördagskvällarna. Det har varit olika teman varje lördag. Längtan, tröst, hopp, förundran, vemod, trygghet, glädje. Varje avsnitt har fått en psalm på förstaplats som går till final. Jag tror att finalen går av stapeln kommande lördag. Sju psalmer. Gabriellas sång, Blott en dag, Var jag går i skogar berg och dalar, O hur saligt att få vandra, O store Gud, Förunderlig nåd, Han är min sång och min glädje. För vissa sånger sätter jag frågetecken om de verkligen går under beteckningen psalm, men i nästa stund tar jag mig en funderare på om det är jag som sitter fast i gamla vanor. Alla sånger har varit nya någon gång. Nya och ovana. Bara för att vi har hört Blott en dag en miljon gånger så är den en av våra käraste psalmer. Det kanske bli något liknande med Gabriellas sång om hundra år.

Av de sju finalisterna så tippar jag som följer:

På första plats: Blott en dag. Den hamnar där för att den ligger mig varmt om hjärtat. Den sjunger jag till tröst och stöd för mig själv då och då. Karolina Sandell såg sin far drunkna och denna tragedi och många andra svårigheter lyser igenom i hennes sånger. Hon var född i Fröderyd i Småland. Det ger extrapoäng. Hon skrev denna sång 1865.

På andra plats: O store Gud. Den är en av de mäktigaste sångerna jag vet. Jag tycker att Carl Boberg har fångat storheten i skapelsen. Han föddes dessutom i Mönsterås i Småland och det ger ett bonuspoäng. Sången skrevs år 1886.

På tredje plats: Var jag går i skogar berg och dalar. Hade varit fint med smålänningar på guld-, silver- och bronsplats, men jag klämmer dit en man som föddes i Västerbotten. Carl Olof Rosenius. Prästson som själv blev väckelsepredikant. Sången skrev han år 1847.

På fjärde plats: Svårt val. Mellan fyran och femman. Måste välja. Kan i och för sig fega lite och göra en delad fjärdeplats. Dra lott? Nej, bestämmer mig för Förunderlig nåd. Det händer något inom mig när jag hör den musiken. Texten handlar om nåd. Ingen prestation i världen kan hjälpa oss till himlen. Det är den förunderliga nåden. Vilken gåva! John Henry Newton var sjökapten och slavhandlare och när han blev kristen så ångrade han sitt förflutna. Han sadlade om och blev präst och sångförfattare. Anders Frostensson översatte texten från engelska till svenska år 1983. Jag kan inte låta bli att ta med texten i bloggen. Med slavskeppen för min blick och Newtons omvändelse i tankarna, så blir texten stark och väl värd en fjärdeplats.

Förundrad jag hör ett glädjens bud, att syndare nåd han ger. Den blinde får sin syn, den fångne gör han fri när frälsningens under sker.

Guds nåd från min fruktan löste mig, nu lycklig och glad jag tror. Den stund jag kunde se, min synd försonad var, blev nåden oändligt stor.

Jag prisar min Gud som ofta fört min själ genom prövning svår. Den nåd som intill nu mig ständigt skyddat har är nog tills jag himlen når.

Och när i mångtusen år vi där har sjungit den nya sång, då blott en liten stund för oss har svunnit hän av evigheten lång.

På femte plats: O hur saligt att få vandra. I ett härligt raskt tempo. Det är inte alltid så saligt att vandra utan betoningen ligger ofta på ökenfärden. Sången ger ändå ett hopp om att sången ska brusa härligt i himlen. Som en mäktig flod. Den skrevs år 1876 av Joel Blomqvist och Per Ollén och den blev en signaturmelodi i väckelserörelsen i slutet på 1800-talet. Nu ligger den på finalplats på Psalmtoppen. Jag sätter den alltså som femma.

Nu kommer listans skräll. På sjätte plats: Gabriellas sång. För mig har den inte hunnit bli en psalm. Den är fortfarande bara en otroligt vacker sång från filmen Såsom i himmelen. En vacker ballad med text av Py Bäckman och musik av Stefan Nilsson. Sången låg länge på Svensktoppen och då var det Helen Sjöholm som sjöng. Precis som i filmen. Det kanske behövs en prövotid på cirka etthundra år innan den kan betraktas som en psalm. Precis som de andra psalmerna på listan har fått sin hållbarhet prövad. För att inte verka stelbent och gammalmodig så låter jag Gabriellas sång hamna på sjätte plats. Alltså inte sist.

Det beror inte helt och hållet på Gabriellas sång, utan på den sista återstående konkurrenten. På sjunde plats: Han är min sång och min glädje. Analyserar jag texten så tycker jag att den är bra och för mig riktigt sann. Jag har bara två fingrar i halsen kvar av min uppväxttid, då den där sången skulle rivas av i alla möjliga och omöjliga sammanhang. På torget, på ålderdomshemmet, på tältmöten. Ofta med ett enda syfte och det var att visa hur klämkäckt det är att vara kristen. Lite rajdirajraj. Men så är det med all uppvisning. Finns det inte mer än yta, så kan det lika gärna kvitta. Att sången Han är min sång och min glädje finns med bland de sju finalisterna, kan ju faktiskt betyda att den har betytt mycket för många människor. Jag väljer att placera den sist på listan i alla fall.

Nu skulle jag behöva ha en godnattsång, men jag var väl nynna en stund på Blott en dag. Vinnaren på min lista. Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Vilken tröst vad som än kommer på. Allt ju vilar i min Faders händer. Skulle jag som barn väl ängslas då? Då och då hör jag min svärfar sjunga: Blott ett slag, ett ögonlock går sönder. Han är rolig min svärfar. Det är mycket som vilar i hans händer också. Bättre svärfar kan jag inte ha.

PS. Finalen i Psalmtoppen går på lördag kväll i SVT2 kl. 19.00. Repris 8 och 10 juni. I vild konkurrens med fotbolls-EM. För snart är det dags. Heja Sverige. Första matchen för vår del går av stapeln tisdagen den 10 juni. Motståndet bjuder Grekland på. På återseende med ett leende!