Detta kan redan genom rubriken avslöja att det blir en känslig blogg. Jag vill påpeka att jag inte hänger ut någon speciell svärmor. Jag har inte så mycket erfarenhet av svärmödrar, eftersom jag bara har en att utgå ifrån. En endaste i undersökningen gör väl egentligen ingen fullgod undersökning? Jag kan inte heller dra alla svärmödrar över en kam, oavsett om det blir en fin eller dålig kamning, bara genom att jämföra med min egen.
Det är ett intressant ämne och det skulle säkert gå att skriva både PM, B-uppsats, C-uppsats och D-uppsats, för att inte tala om en doktorsavhandling. Jag funderar bara på i vilket ämne? Historia? Svärmödrar har ju funnits genom historiens gång. Pedagogik eller psykologi? Alla svärdöttrar och svärsöner borde säkert behöva vara utbildade pedagoger eller psykologer för att förstå sig på svärmödrarna. Eller skulle det passa bäst att skriva under ämnet sociologi? Ämnet som tar upp sociala beteenden och där relationer studeras.
Eller är det helt enkelt bäst att bara blogga, blogga, blogga när ämnet poppar upp? En liten lätt google-sökning på ordet svärmor ger 401 000 resultat på 0,12 sekunder. Jag har givetvis inte kollat upp allihop, men om blicken får svepa över de första tio, så ser jag snabbt att de ger en vink om att ordet svärmor har en negativ klang. Det finns krukväxter som har namn som svärmors tunga och svärmors kudde. Svärmors tunga har vassa blad och svärmors kudde är en skapligt taggig växt. Den botaniker som gav namn åt dessa växter kan inte haft det lätt med svärmodern. Var det möjligtvis Linné?
Det finns också relationstest på nätet, där man kan svara på frågor som var och en har tre svarsalternativ. Det som var mest skrämmande för mig med det testet är att jag visste resultatet av det redan innan jag hade besvarat frågorna. Lite trist med testet var att inget av tre svarsalternativ passade in på min relation med svärmor. Jag hade behövt göra ett fjärde, ett eget alternativ. Jag tror att vi var och en behöver ett fjärde alternativ, för det finns lika många olika typer av svärmödrar som det finns svärmödrar.
I samma google-sökning så finns det experter och psykologer som uttalar sig och ger tips i förhållandet till svärmor. Ett av de roligare uttalandena var från en som sa att: problemet med svärmor tar slut till sist. Hon dör så småningom. Lite makabert och det är väl i galnaste laget att önska någon död. Då är det kanske bättre att göra som en bekant till mig. Hon har sagt upp bekantskapen. Hon gjorde det i kärlek till sin man. Om deras äktenskap skulle fortsätta fungera så var det tvunget att svärmorskontakten bröts. Inte helt lätt förstås. Hon gav dessutom sin man och barnen full rätt att träffa mamma och farmor. Själv höll hon sig på avstånd. Självbevarelsedrift på hög nivå.
Det finns ett ordspråk som säger: Fan visste inte att han var i helvetet, förrän hans svärmor kom dit. Ganska tydligt budskap. Ett liv med svärmor kan vara ett liv som känns som i helvetet. Numera finns det samtalsgrupper för nästan allting. Om någon mister ett barn, så finns det en grupp att gå till. Om någon anhörig blir dement, så finns det en speciell grupp. Det går att samtala om allt. Så någonstans i världen finns det säkert samtalsgrupper för dem som har blivit med svärmor.
På teckenspråk så använder man samma svär i svärmor som i tecknet för svära. Alltså en svordom. Det finns säkert de som har dragit en harang i vredesmod någon gång och då passar ju ordet perfekt: svärmor. De som forskar i språkbruk har härlett ordet långt, långt tillbaka och funnit någon gammal indoeuropeisk språkstam där ordet finns i betydelsen ”sin”, ”egen” och ”till familjen hörande”. Svärmor är alltså en person som hör till familjen. Tur att språkforskarna inte kom fram till någon språkstam där betydelsen blev ”till ert äktenskap hörande”.
Jag lovade i bloggen att jag inte skulle hänga ut min egen svärmor. Hon lever och är vid hälsan och det är dessutom sjuttio år preskriberingstid på personuppgifter, så den som vill veta några snaskiga detaljer om mitt och min svärmors förhållande, får vänta sjuttio år efter min svärmors död och då kan jag lova att då lever inte heller jag. Jag tar alltså med mig detta i graven. Det finns egentligen inget snaskigt att berätta. Mer än att jag har gift mig med hennes son och inte med henne. Det bästa är nog att Mr T har gift sig med mig utan att fråga henne om lov och därefter lämnat barndomshemmets trygga borg, för att sedan dess definitivt klippt navelsträngen.
Många människor som lider av diagnosen: innehav av en idiot till svärmor, har nog en följdsjukdom med namnet: oklippt navelsträng. Om navelsträngen inte är avklippt mellan mor och barn, så kan ett äktenskap så småningom haverera. Det är jag helt övertygad om. Det kan givetvis haverera av andra orsaker, men det är tragiskt om det beror på en svärmor. En svärmor kan vara överaktiv eller helt inaktiv. Båda sidorna är jobbiga. En svärmor som lägger sig i allt och som styr och ställer utanför sitt eget revir är inte bra. En svärmor som inte bryr sig alls är inte heller bra.
Jag tror helt enkelt att det inte finns någon perfekt svärmor. Jag tror också att det blir svårare och svårare att rätta till problemet. Att prata om ämnet svärmor är nästan som att svära i kyrkan eller som att gå fullt påklädd på en nudiststrand. Helt fel. Vi sopar under mattan och låtsas som om det inte finns. Ingen vill väl misslyckas med sin relation till svärmor? Att ta upp problemet i dagsljus är som att göra självmord på Stortorget.
Intressant att se att det finns så många bloggar om just svärmor. I många av dessa bloggar finns ordet ångest med. Även terror. Varningar. Om du någon gång skulle behöva finna tröst i att andra har det lika eländigt som du så finns trösten nära. Bara att kolla in ämnet ”Bloggar om svärmor”. Jag är inte säker på att jag hamnar i det läget. Skulle säkert ta upp situationen med Mr T och därefter tror jag inte att bloggläsningen är nödvändig. Jag säger inte detta till etthundra procent bestämt. Du kan aldrig veta. Varför skulle jag vara förskonad? Vem har sagt att just du kom till världen, för att få lycka och solsken på färden? Evert Taube skrev kanske inte dessa strofer med svärmor i sina tankar. Jag tycker ändå att de passar in under ämnet.
Nu hamnar jag bland en av många bloggar som handlar om svärmor. De flesta har något extra ord som visar i vilken riktning känslorna går. Jag har medvetet satt rubriken svärmor. Kort och gott. Bloggen är inte till för att lägga extra kol på elden som pekar ut svärmödrarna till en häxa. Jag vill nog försöka lägga mitt krut på att bli världens bästa svärmor. Då kan det vara en fördel att ta med sig egen erfarenhet, men också läsa andras bloggar, debattinlägg och frågor till experterna. Fast jag tror att som i allt annat är det bäst att komma med mig själv. Att vara den jag är. Att använda det förnuft jag har fått mig tilldelat och ge av mig själv. I lagom dos. Än så länge vet jag inget om framtiden. Jag använder tiden till att lära mig. Hur jag vill vara. Som svärmor. Och hur jag absolut inte vill vara. Jag ser mig omkring och tar del av alla skräckexempel. På återseende med ett leende!
Det är ett intressant ämne och det skulle säkert gå att skriva både PM, B-uppsats, C-uppsats och D-uppsats, för att inte tala om en doktorsavhandling. Jag funderar bara på i vilket ämne? Historia? Svärmödrar har ju funnits genom historiens gång. Pedagogik eller psykologi? Alla svärdöttrar och svärsöner borde säkert behöva vara utbildade pedagoger eller psykologer för att förstå sig på svärmödrarna. Eller skulle det passa bäst att skriva under ämnet sociologi? Ämnet som tar upp sociala beteenden och där relationer studeras.
Eller är det helt enkelt bäst att bara blogga, blogga, blogga när ämnet poppar upp? En liten lätt google-sökning på ordet svärmor ger 401 000 resultat på 0,12 sekunder. Jag har givetvis inte kollat upp allihop, men om blicken får svepa över de första tio, så ser jag snabbt att de ger en vink om att ordet svärmor har en negativ klang. Det finns krukväxter som har namn som svärmors tunga och svärmors kudde. Svärmors tunga har vassa blad och svärmors kudde är en skapligt taggig växt. Den botaniker som gav namn åt dessa växter kan inte haft det lätt med svärmodern. Var det möjligtvis Linné?
Det finns också relationstest på nätet, där man kan svara på frågor som var och en har tre svarsalternativ. Det som var mest skrämmande för mig med det testet är att jag visste resultatet av det redan innan jag hade besvarat frågorna. Lite trist med testet var att inget av tre svarsalternativ passade in på min relation med svärmor. Jag hade behövt göra ett fjärde, ett eget alternativ. Jag tror att vi var och en behöver ett fjärde alternativ, för det finns lika många olika typer av svärmödrar som det finns svärmödrar.
I samma google-sökning så finns det experter och psykologer som uttalar sig och ger tips i förhållandet till svärmor. Ett av de roligare uttalandena var från en som sa att: problemet med svärmor tar slut till sist. Hon dör så småningom. Lite makabert och det är väl i galnaste laget att önska någon död. Då är det kanske bättre att göra som en bekant till mig. Hon har sagt upp bekantskapen. Hon gjorde det i kärlek till sin man. Om deras äktenskap skulle fortsätta fungera så var det tvunget att svärmorskontakten bröts. Inte helt lätt förstås. Hon gav dessutom sin man och barnen full rätt att träffa mamma och farmor. Själv höll hon sig på avstånd. Självbevarelsedrift på hög nivå.
Det finns ett ordspråk som säger: Fan visste inte att han var i helvetet, förrän hans svärmor kom dit. Ganska tydligt budskap. Ett liv med svärmor kan vara ett liv som känns som i helvetet. Numera finns det samtalsgrupper för nästan allting. Om någon mister ett barn, så finns det en grupp att gå till. Om någon anhörig blir dement, så finns det en speciell grupp. Det går att samtala om allt. Så någonstans i världen finns det säkert samtalsgrupper för dem som har blivit med svärmor.
På teckenspråk så använder man samma svär i svärmor som i tecknet för svära. Alltså en svordom. Det finns säkert de som har dragit en harang i vredesmod någon gång och då passar ju ordet perfekt: svärmor. De som forskar i språkbruk har härlett ordet långt, långt tillbaka och funnit någon gammal indoeuropeisk språkstam där ordet finns i betydelsen ”sin”, ”egen” och ”till familjen hörande”. Svärmor är alltså en person som hör till familjen. Tur att språkforskarna inte kom fram till någon språkstam där betydelsen blev ”till ert äktenskap hörande”.
Jag lovade i bloggen att jag inte skulle hänga ut min egen svärmor. Hon lever och är vid hälsan och det är dessutom sjuttio år preskriberingstid på personuppgifter, så den som vill veta några snaskiga detaljer om mitt och min svärmors förhållande, får vänta sjuttio år efter min svärmors död och då kan jag lova att då lever inte heller jag. Jag tar alltså med mig detta i graven. Det finns egentligen inget snaskigt att berätta. Mer än att jag har gift mig med hennes son och inte med henne. Det bästa är nog att Mr T har gift sig med mig utan att fråga henne om lov och därefter lämnat barndomshemmets trygga borg, för att sedan dess definitivt klippt navelsträngen.
Många människor som lider av diagnosen: innehav av en idiot till svärmor, har nog en följdsjukdom med namnet: oklippt navelsträng. Om navelsträngen inte är avklippt mellan mor och barn, så kan ett äktenskap så småningom haverera. Det är jag helt övertygad om. Det kan givetvis haverera av andra orsaker, men det är tragiskt om det beror på en svärmor. En svärmor kan vara överaktiv eller helt inaktiv. Båda sidorna är jobbiga. En svärmor som lägger sig i allt och som styr och ställer utanför sitt eget revir är inte bra. En svärmor som inte bryr sig alls är inte heller bra.
Jag tror helt enkelt att det inte finns någon perfekt svärmor. Jag tror också att det blir svårare och svårare att rätta till problemet. Att prata om ämnet svärmor är nästan som att svära i kyrkan eller som att gå fullt påklädd på en nudiststrand. Helt fel. Vi sopar under mattan och låtsas som om det inte finns. Ingen vill väl misslyckas med sin relation till svärmor? Att ta upp problemet i dagsljus är som att göra självmord på Stortorget.
Intressant att se att det finns så många bloggar om just svärmor. I många av dessa bloggar finns ordet ångest med. Även terror. Varningar. Om du någon gång skulle behöva finna tröst i att andra har det lika eländigt som du så finns trösten nära. Bara att kolla in ämnet ”Bloggar om svärmor”. Jag är inte säker på att jag hamnar i det läget. Skulle säkert ta upp situationen med Mr T och därefter tror jag inte att bloggläsningen är nödvändig. Jag säger inte detta till etthundra procent bestämt. Du kan aldrig veta. Varför skulle jag vara förskonad? Vem har sagt att just du kom till världen, för att få lycka och solsken på färden? Evert Taube skrev kanske inte dessa strofer med svärmor i sina tankar. Jag tycker ändå att de passar in under ämnet.
Nu hamnar jag bland en av många bloggar som handlar om svärmor. De flesta har något extra ord som visar i vilken riktning känslorna går. Jag har medvetet satt rubriken svärmor. Kort och gott. Bloggen är inte till för att lägga extra kol på elden som pekar ut svärmödrarna till en häxa. Jag vill nog försöka lägga mitt krut på att bli världens bästa svärmor. Då kan det vara en fördel att ta med sig egen erfarenhet, men också läsa andras bloggar, debattinlägg och frågor till experterna. Fast jag tror att som i allt annat är det bäst att komma med mig själv. Att vara den jag är. Att använda det förnuft jag har fått mig tilldelat och ge av mig själv. I lagom dos. Än så länge vet jag inget om framtiden. Jag använder tiden till att lära mig. Hur jag vill vara. Som svärmor. Och hur jag absolut inte vill vara. Jag ser mig omkring och tar del av alla skräckexempel. På återseende med ett leende!
PS. Någon som sett filmen: Monster till svärmor? Tror aldrig det kommer en uppföljare: Monster till svärfar. Visst är det konstigt att svärfäder inte har några kaktusar uppkallade efter sig. Inte ens en ohanterlig garagedomkraft. Finns kanske bara perfekta svärfäder? Som min. Han statuerar verkligen exempel på urtypen för snälla svärföräldrar. Sååååå ääääär deeeeet sååååå skööööönt… att vara svensk och att premiären mot Grekland i fotbolls-EM är avklarad och dessutom vunnen. Ännu lever drömmen om EM-guld! Just nu finns inga omöjligheter, bara möjligheter! Heja Sverige!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar