Så har vi sprungit med full fart in i juni månad och det kom så snabbt på att ingen av husets väggalmanackor har bytt blad ännu. Så skulle vi leva vårt liv helt inriktat på dem, skulle det fortfarande vara maj. Det är dock inte så lätt att ställa om tiden. Bättre att försöka följa med. Om än lite motvilligt. Jag hade gärna återupprepat maj nu direkt. Har en känsla av att allt det vackra radades upp i så snabbt takt att jag inte hann med riktigt. Lövsprickningen, vitsipporna, häggen och nu är nästan liljekonvaljerna överblommade och syrenerna fullt utslagna. Snart brister blåklockeknopparna och lupinerna ut i full blom. Vad ska vi sätta i vaserna till midsommar? Midsommarblomster med direktimport från Nordnorge?
På tal om Norge, de firade sin speciella dag 17 maj för några veckor sedan. Den dagen ösregnade det norr om Dalälven. I Norge sken tydligen solen. Jag tror inte vädret är avgörande för om norrmännen firar sin nationaldag eller inte. Den firas oavsett väderprognos. Så långt har vi inte kommit i Sverige. Varför för jag detta på tal flera dagar före Sveriges nationaldag, som i år infaller på en fredag? Datumet känner säkert de flesta bloggläsare till, 6 juni. Vi vande ju oss vid att länge kalla den för svenska flaggans dag. Rätt intressant att Sverige inte har haft nationaldag förut. Det var först år 1983 som dagen blev officiell nationaldag. Tjugofemårsjubileum i år alltså. Den har däremot bara varit en helgdag sedan 2005. Så det kanske är bättre att vänta med jubilerandet till år 2030, då vi kanske har börjat få fart och få någon slags form för vårt firande.
Anledningen till att jag nationaldagsbloggar fyra dagar i förväg är att idag på morgonen blev Mr T uppringd från sjukhusets röntgenmottagning. Mr T fick en knäröngten med magnetkamera uppskjuten vid den nyligen avslutade sköterskestrejken. Nu blev han erbjuden en snabb ersättningstid. Fredagen den 6 juni kl. 08.15. Jag hörde Mr T ifrågasätta om han hade hört rätt. Jo, det stämde. Ingen notis om att det är nationaldag eller helgdag. Mr T får vänta med flaggviftningen till längre fram på förmiddagen. Alternativt kan han ju packa matsäckskorgen och ha champagnefrukost i väntrummet. Flagga och rutig duk och sedan kommer han nog aldrig att glömma den nationaldagen så länge han lever. Vi har en bit kvar till norrmännens syn på sitt lands dag. Kanske just därför som den norska sjukvården är ganska välmående. De har inte en massa helg-OB-tider att löneersätta. Där kanske det röntgas vardagar mellan 07.00-16.00. I alla fall när de ringer och kallar patienter som inte är akutfall.
Ska på något sätt försöka ta mig ur sjukhusbloggandet. Är lite trött på detta område, efter att återigen ha varit där idag. Med den äldsta tonåringen och hans frakturerade fot. För en fotbollsentusiast är det inga besked som sätter några klackar i taket. Tvärtom. Tungt och trist. Dessutom rejäla blåsor i händerna av kryckanvändandet. Vi börjar nu successivt förändra planerna för studentdagen och själva marschen genom stan. Kan bli tufft att hoppa på kryckor bärandes på studentskylt. Planerna varierar från golfbil till rullstol. Det ska säkert ordna sig på något vis. Just nu är den största besvikelsen att inte kunna spela fotboll på mycket länge.
Det är fascinerande vad en blogg kan svänga från almanackor, nationaldag, en sväng in i Norge, sjukhus och så till fotboll. Sverige mötte Ukraina igår och fick däng med ett mål mot noll. Tonåringen med fotfrakturen såg matchen på plats. Han var missnöjd med Sveriges spel. Efterfrågar en ny förbundskapten som kan utnyttja spelarnas kapacitet. Tonåringen tycker att Sverige har ett bra manskap. Spelstrategin är däremot inget vidare. Rulla mer boll och inte slå så långa bollar är hans idé. Vem vet, det bor kanske en liten förbundskapten i honom. Just nu kandiderar han inte för något jobb. Blev idag sjukskriven för första gången i sitt liv. Sommarjobbet i hamnen är inte att tänka på, tyckte doktorn. Så det känns lite motigt. Precis som det gjorde för Sverige under 90 minuter igår.
Håller mig kvar vid fotbollen och dysterheten. Det känns inte roligt att ge denna sammanfattning från matchen Östers IF-Carlstad United som spelades igår. Jag vill inte dölja nederlaget heller. Det är i motgången som vännen prövas, så även Öster-supporten. "Öster inledde alldeles lysande och de första 25 minuterna var det mer eller mindre spel mot ett mål. Till skillnad från i Malmö senast lyckades man inte fullt ut med målskyttet, även om Fredrik Petersson nätade två gånger om. I den andra halvleken var det ett helt annat Öster som kom ut till spel, och efter pausen förlorade man mittfältskampen kapitalt. När man dessutom började tumma på reglerna för hur man gör för att stänga en fotbollsmatch, eller åtminstone bedriva bra förssvarsspel, gick det som det gick. 1 404 åskådare fick på nytt lämna Värendsvallen med tunga steg".
Det är utan tvekan många tunga steg som tas uppe i hälsingeskogarna nu. Skogsbränder är inte att leka med och kräver en stor insats av brandmännen, hemvärnet och frivilliga. Det är inte bara elden som är fienden, utan även vinden som har allierat sig med lågorna. Måste vara olidligt jobbigt för de människor som kämpar i detta gigantiska område. En gånger en mil brinner. För att återknyta till fotbollen, så är det tydligen ungefär ettusentrehundra fotbollsplaner som just nu går upp i rök. Stora värden går till spillo och många människor går ängsliga och vaktar sina hem. Det måste vara en fruktansvärd oro. I solidaritet så önskar jag att vi kunde sluta glassa oss i solen och stutta omkring i någon slags regndans. Det fungerar säkert inte alls, men vi skulle kunna be en stilla bön om regn. Till hjälp för de brandhärjade områdena och som balsam för alla våra torra rabatter och gräsmattor. Jag klagar absolut inte på det vackra vädret. Det är underbart. Fast nu skulle det vara mer underbart med regn. På återseende med ett leende!
PS. Den här dagen för sjuttio år sedan så beslutade Sveriges riksdag om 12 dagars semester. Allt var inte bättre förr. In i juni betyder också att för varje dag som går så är det en dag närmare semestern. Så det där med att uppleva maj en gång till tar jag genast tillbaka. Ska det dubblas, så väljer jag semesterperioden. Ska bli så underbart. Sååå underbaaart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar