Punkt nu

Söndag kväll. Luften på altanen håller en temperatur på runt tjugo grader. Himlen är grå, det fläktar och SMHI varnar för regn och eventuellt åska. Min semester har som bekant inte börjat än. Fast nedräkningen kan nog börja nu. Det är cirka fem timmar kvar till mitt första semesterdygn. Just i denna stund kan jag känna hur bra livet är. När semestern ligger orörd framför mig. Jag kan ha samma känsla första riktiga vårdagen. Då hela den ljusa perioden ligger framför mig. När jag tänker efter så finns denna sköna känsla även när höstmörkret lägger sig och den mysiga hösten hägrar framför mig. Jag upplever detta faktum även då jag öppnar ett nytt inlägg i bloggen. Textramen ligger blank och tom framför mig. Jag gillar tydligen att se saker och ting ligga just framför mig.

Lustigt egentligen, för jag uppfattar även att jag tycker om att lägga saker bakom mig. Förnöjsamt kan jag slå ihop den bärbara datorn och konstatera att bloggandet är avklarat och ligger bakom mig. En arbetsuppgift är uträttad och läggs även den bakom mig. Så småningom kommer även årets semester att läggas till handlingarna och finnas där någonstans bakom mig. Jag kommer att tänka tillbaka och minnas, men vara i full färd med att ta tag i det som ligger framför mig. Jag listade upp några saker som ligger framför mig i någon av de föregående bloggarna. Sådant som jag tänkte ägna semestern åt. Första punkten gällde att läsa böcker. Där har jag gjort en rivstart. Plöjde igenom Arne Dahls "Mörkertal" på nolltid eller rättare sagt på drygt ett dygn. Hade den framför mig nästan närsomhelst och varsomhelst. Nu har jag lagt den bakom mig, vilket i verkligheten betyder att den står på D i bokhyllan. Bland alla andra Dahl-alster.

Istället har jag plockat fram Agneta Sjödins "En kvinnas resa". Den ser ganska tunn ut, så den ska nog också läggas bakom mig inom kort. Den kommer att ersättas av Leif GW Persson. Jag tänker göra en riktig sommarkompott i litteraturen den här semestern. Annars hör jag till dem som tycker att sommar och deckare hör ihop. Det verkar TV också göra och sänder den ena småtrevliga deckaren efter den andra. Det kommer att arta sig till en skön semester. Lita på det. Som punkt nummer fyra på semesterlistan hade jag önskan om att köpa en hängmatta. Nu verkar även det gå i lås. Jag har sett en snygg randig sak till en överkomlig peng, så någon av de närmaste dagarna blir det en liten investering. Visste chefen vad semesterlönen går till, så skulle han hoppa jämfota av glädje.

Så har vi snart midsommarhelgen bakom oss. SMHI gick ut med dystra besked i början av veckan. Vi svenskar skulle verkligen få anstränga oss att hitta en liten solbelyst plätt att dansa på. Hade SMHI: s personal nallat på snapsen i förväg? Här har det varit sol från klarblå himmel tre dagar i rad. Idag har det till och med varit varmt. Så nu börjar den vinterbleka huden skifta i nyans och jag tror att jag ska kunna få en snygg brun yta på kroppastollen innan semestern är över. Semesterexperterna varnar för att planera in för mycket aktiviteter på semestern. Så där så att det blir jäktigt istället för en välbehövlig avkoppling. Jag håller med dem. Ibland kan det behövas en vecka eller två för att komma ner i varv. Jag tror att jag har fixat det redan under midsommarhelgen. Nu när hela semestern ligger framför mig. Nu när midsommarhelgen snart läggs bakom mig.

Jag tror att jag mer och mer blir bättre på att vara närvarande här och nu. Jag kommer på mig själv att jag sällan säger att det där ska jag göra sedan. Jag säger aldrig att det där ska jag göra när jag blir pensionär. Är det något som känns viktigt och som jag verkligen vill, så gör jag det gärna här och nu. Det låter som en drömtillvaro, men det är egentligen bara en vardag. Jag erkänner att fullt så idyllisk är inte alltid vardagen att jag bara kan göra slag i saken och ta itu med alla önskningar och roligheter. Ibland kommer det andra saker emellan och det blir prioriteringar och bortprioriteringar. Jag avslöjade ju nyligen att jag inte ens hade hunnit skogspromenera eller gympa. Fast då går det också som det gör. Det håller inte i längden. Det fungerar bara ett tag, sedan måste bitarna läggas på plats och utrymmet måste ges till att leva i nuet.

Så vare sig om jag har saker framför mig eller bakom mig, så är nuet här och nu. Här trivs jag absolut bäst. Tacksam för mitt liv och allt som det innehåller. Tacksam för mina sinnen och för allt det vackra som de får uppleva som kommer mig till godo. Om nuet inte fanns så skulle tillvaron vackla. Om jag ständigt skulle vara i det som ligger framför mig så skulle jag bli vilsen till sist. Om jag ständigt skulle vara kvar i det som egentligen borde vara bakom mig, så skulle jag fastna i något som egentligen bara är minnen och inte på riktigt här och nu. I tankarna kan vi vandra fram och tillbaka, men med vårt hela väsen måste vi finnas här i nuet. Då tror jag att sorg kan kännas smärtsam men få tröstas. Då tror jag att glädjen kan få näring av små enkla saker. Då tror jag att oförrätter kan bearbetas och genomlevas. Jag tror att mycket kan ske i nuet. Sådant som för en stund sedan kändes omöjligt. Kan redan nu vara möjligt. Den tanken kittlar mig och jag behåller den. Lägger den inte bakom mig. Kastar den inte framför mig. Nu. Nu är möjligheternas tid. På återseende med ett leende!

PS. Mr T är på äventyr ikväll tillsammans med några kollegor som alla i vanliga fall hanterar brass. Inte brass av det där cannabisaktiga slaget, utan brass i musikens värld. Vilken tur va? Medge att det för en liten stund kändes som om bloggen skulle urarta och dras ner i träsket. Ingen fara. Det gäller brass som i brassmusiker. Trumpeter, horn, tromboner och tubor. Ikväll ligger instrumenten i tryggt förvar. Musikerna är spellediga och samlas på Bishop Arms inne i stan. Förhoppningsvis får de en skön och rolig kväll. En i gänget har anledning att fira. Ryssland slog Holland i kvartsfinalen igårkväll. Na zdorovje!