Nu är fotbolls-EM över, i alla fall för Sveriges del. Vi föll mot ryssarna med två mål. Det behövs ingen djupare analys. Ryssarna spelade bra fotboll och svenskarna spelade nästan inte alls. Det såg väldigt stillsamt och lamslaget ut på den blågula halvan. Även reklampelaren för Dressman tillika förbundskaptenen Lagerbäck såg lamslagen ut. Stod han och funderade på husvagnssemestern eller takpannebytet på sommarstugan? Trodde bara det var på krigsfronten som Sverige känner skräck för ryssen. Det var tydligen även på fotbollsplanen. Så nu blir det inga mer matcher för vårt blågula landslag. Trist, men ingen världskatastrof. Jag har inte heller bestämt mig för vilket lag jag nu vill se som slutgiltig vinnare. Jag tror att jag helt enkelt struntar i att bestämma det. Jag gör det lätt för mig och säger: må bästa lag segra.
Jag lämnar därmed fotbollen i denna blogg och går vidare till något annat. Något som just nu känns mycket mer angeläget. Det finns två aktuella frågor som ställs mycket frekvent vid den här tiden på året. Den ena är: När har du semester? Den andra: Vad ska du göra på semestern? Om någon skulle ställa den första frågan till mig nu, så skulle jag helt sanningsenligt kunna svara: Jag har semester nu! Ja, egentligen om det ska vara helt och hållet med sanningen överensstämmande, så är det på måndag. Midsommarafton och midsommarhelgen kommer först, men eftersom jag ändå är ledig då, så nallar jag på ordet semester i förväg.
Att smaka på det ordet, semester, är som att fylla ett tomt hav med havsvatten och bara låta sig gungas på de svalkande vågorna. Eller som att ha en skål nysnoppade jordgubbar bredvid sig och bara känna hur vinden silas mellan barfotatårna, där man ligger i hängmattan. Jag smakar på semesterordet och känner hur bekvämt och avkopplande det smaskar i gommen. Det smakar mer och jag tror bestämt att jag kommer att ta en rejäl tugga av det. En riktigt ordentlig mumsbit. På så där fem veckor. För det är så lång semester jag ska ha. Därefter ska jag bara jobba en vecka, för att sedan ha kompledigt en vecka till. Det där med kompledigt är bara ett annat ord. Semester är vad det egentligen blir för mig. Det smakar riktigt bra.
Om någon just nu skulle ramla in och ställa den andra frågan, så skulle jag låtsas fundera en stund. Men egentligen har jag svaret väl grundat inombords. Jag tänker banta. Just precis, banta. Jag är fullt medveten om att det kan vara en något annorlunda semesterplanering. Ordet banta låter så väl förknippat med veckotidningsrubriker eller nyårslöften. För min del är det mer förknippat med att få rå om mig själv. Ta mig tid för min egen del. För min hälsa och för mitt välmående. Det handlar inte om bantning egentligen. Det handlar mer om att få rikta blicken åt mitt eget håll. Att hinna ta mina älskade promenader. Att vara ute i naturen, där jag trivs och mår så gott. Att inte behöva vara så jäktad, utan att jag hinner låta bilen stå i garaget och istället använda min fräsiga röda hoj. Att hinna förbereda god och näringsrik kost, eftersom jag gillar att fixa och greja i köksregionerna. Att hinna ta mig till gymmet, eftersom jag vet att den värk som jag skaffar mig där, är betydligt mycket skönare, än den värk som min stressade kropp annars bär på.
Att bloggbanta är en fenomenal idé. Inte i smygundan, utan så att hela cyberrummet vet om det. Bloggläsaren kommer inte att få följa någon kamp. För det finns ingen kamp. Det finns bara en önskan om att få bort sisådär sju kilon, som inte gör någon nytta. De har landat runt midja, stuss och lår av en enda anledning. Jag har inte gett mig tid att motionera. Jag har gett min tid åt köksrenovering, jobb och studentfixande. När livet är så där minutiöst schemalagt, så det inte blir någon ordning med vare sig sömn, motion eller kost, så verkar det enda stabila och trevliga i tillvaron vara just fikastunderna. Det går att fika på stående fot. Eller ute på altanen. Det går att fika med koppen på byggnadsställningen eller på tapetbordet. Det var då. En förgången hektisk tid, då kilon tilläts erövra bloggaren. Nu ska bloggaren ta revansch.
Jag lämnar därmed fotbollen i denna blogg och går vidare till något annat. Något som just nu känns mycket mer angeläget. Det finns två aktuella frågor som ställs mycket frekvent vid den här tiden på året. Den ena är: När har du semester? Den andra: Vad ska du göra på semestern? Om någon skulle ställa den första frågan till mig nu, så skulle jag helt sanningsenligt kunna svara: Jag har semester nu! Ja, egentligen om det ska vara helt och hållet med sanningen överensstämmande, så är det på måndag. Midsommarafton och midsommarhelgen kommer först, men eftersom jag ändå är ledig då, så nallar jag på ordet semester i förväg.
Att smaka på det ordet, semester, är som att fylla ett tomt hav med havsvatten och bara låta sig gungas på de svalkande vågorna. Eller som att ha en skål nysnoppade jordgubbar bredvid sig och bara känna hur vinden silas mellan barfotatårna, där man ligger i hängmattan. Jag smakar på semesterordet och känner hur bekvämt och avkopplande det smaskar i gommen. Det smakar mer och jag tror bestämt att jag kommer att ta en rejäl tugga av det. En riktigt ordentlig mumsbit. På så där fem veckor. För det är så lång semester jag ska ha. Därefter ska jag bara jobba en vecka, för att sedan ha kompledigt en vecka till. Det där med kompledigt är bara ett annat ord. Semester är vad det egentligen blir för mig. Det smakar riktigt bra.
Om någon just nu skulle ramla in och ställa den andra frågan, så skulle jag låtsas fundera en stund. Men egentligen har jag svaret väl grundat inombords. Jag tänker banta. Just precis, banta. Jag är fullt medveten om att det kan vara en något annorlunda semesterplanering. Ordet banta låter så väl förknippat med veckotidningsrubriker eller nyårslöften. För min del är det mer förknippat med att få rå om mig själv. Ta mig tid för min egen del. För min hälsa och för mitt välmående. Det handlar inte om bantning egentligen. Det handlar mer om att få rikta blicken åt mitt eget håll. Att hinna ta mina älskade promenader. Att vara ute i naturen, där jag trivs och mår så gott. Att inte behöva vara så jäktad, utan att jag hinner låta bilen stå i garaget och istället använda min fräsiga röda hoj. Att hinna förbereda god och näringsrik kost, eftersom jag gillar att fixa och greja i köksregionerna. Att hinna ta mig till gymmet, eftersom jag vet att den värk som jag skaffar mig där, är betydligt mycket skönare, än den värk som min stressade kropp annars bär på.
Att bloggbanta är en fenomenal idé. Inte i smygundan, utan så att hela cyberrummet vet om det. Bloggläsaren kommer inte att få följa någon kamp. För det finns ingen kamp. Det finns bara en önskan om att få bort sisådär sju kilon, som inte gör någon nytta. De har landat runt midja, stuss och lår av en enda anledning. Jag har inte gett mig tid att motionera. Jag har gett min tid åt köksrenovering, jobb och studentfixande. När livet är så där minutiöst schemalagt, så det inte blir någon ordning med vare sig sömn, motion eller kost, så verkar det enda stabila och trevliga i tillvaron vara just fikastunderna. Det går att fika på stående fot. Eller ute på altanen. Det går att fika med koppen på byggnadsställningen eller på tapetbordet. Det var då. En förgången hektisk tid, då kilon tilläts erövra bloggaren. Nu ska bloggaren ta revansch.
Det är inte bara fett och vätska som ska bantas bort. Även stressen. Där handlar det inte bara om sju kilo. Här ska det kopplas av. Så om någon ställer frågan: "Vad ska du göra på semestern? " så blir svaret: Banta bort fett och stress. När jag är klar så hoppas jag att det återstår sextiofem kilo ren kärlek i en kropp som utstrålar harmoni. Jag har absolut inte gått omkring och varit oharmonisk den senaste tiden. Jag är alldeles för glad i livet för att vara det. Jag njuter av att höra fågelsång eller att få några minuters samtal med Mr T. Jag bubblar av glädje när jag hör mina barn säga orden: Jag älskar dig, mamma. Varje dag ser och upptäcker jag saker som jag blir lycklig av. En livsnjutare är jag och det kommer jag nog att förbli.
Om jag får önska mig något av sommaren, så har jag en lista här:
1. Läsa böcker
2. Skriva böcker eller åtminstone en bok
3. Bada havsbad utan att få urinvägsinfektion
4. Hitta en snygg hängmatta med tillräckligt långa rep, så den passar in mellan två stadiga tallar
5. Plocka blåbär (kan bli svårt, jag har spionerat på blåbärsriset)
6. Göra upptäcktsfärder med Mr T
7. Baka blåbärskakor om punkt 5 går att genomföra
8. Hoppa bungyjump! Nä, skojar bara...
9. Sy ett lapptäcke
10. Äta jordgubbar
Det blir lite resande och musikfestivalande. Någon marknad om vädret passar och så massor av spontangrejer. Jag vet inte vad det är som gör att jag just i år känner så stort behov av ledighet och frihet. Det känns som om hela min kropp signalerar denna önskan. Vid den här tiden förra året så kändes det helt märkligt att ta semester. Jag hade precis tillträtt min nya tjänst. Lärt känna en massa trevliga människor i form av arbetskamrater. Det gjorde riktigt ont att behöva skiljas från dem under semesterperioden. Arbetskamraterna är fortfarande trevliga men i år klarar jag en separation på fem till åtta veckor. Min längtan efter avkoppling är större än den sociala faktorn på jobbet just nu. Jag kommer att tänka på dem och hoppas att de har det bra. Kanske ses vi någon gång även under semestern. Jag har inte planerat någon månresa, så chansen finns. Just nu är semesterönskningarna begränsade till en skön och avslappnad tillvaro med Mr T och hushållets ungdomar. Vill du mig något så håll utkik i hängmattan!
PS. Nu lurar vi barn, nu lurar vi barn, på deras veckopeng-bilen musicerar utanför huset. Jag hör till dem som tycker att glass räknas som ett av världens underverk och måste därför göra ett tillägg på sommarönskningslistan: 11. Besöka glasscaféet Smultronstället i Söderköping. Dit ska man ta sig en gång per år med stor plånbok och absolut inte proppmätt. Glöm sådana dumheter som bantning en sådan dag. Det är inte dåligt att gå ner 6,5 kilo heller... På återseende med ett leende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar