Vår familj är inget undantag. Vi har frossat och njutit. Det har blivit både ägg och sill. Lax och skinka. Janssons och tartaletter med svampstuvningsfyllning. Den senare maträtten är ett måste för mig på påsk- alternativt julbord. Jag kan skippa både ägg på påsken och julskinkan på julen. En tartalett vill jag ha. Inte att förväxla med de små sköra krustaderna. I dessa ryms det inte mycket till fyllning. En liten klick av någon slags röra. Då är det mer rejält med en tartalett. Jag gillar den konsistensen bättre. Frasigt och gott.
Jag piffade upp påskbordet med passionsfrukt, vindruvor och jordgubbar också. Den yngsta tonåringen jublade. För henne var detta det bästa uppläggningsfatet. Vackert och gott. Jag fick dock burop när jag mumsade på grönmögelost till jordgubben. Hon kunde inte förstå den kombinationen. Skönt att veta att hon har lite kvar att lära om livets njutning. Ost på påskbordet är dessutom en rekommendation från alla tandläkare. Så här i godisfrosseritider, så minskas risken för karies om vi äter en bit ost. Det är fantastiskt när tandläkarrekommendationer blir trevliga smaksensationer. Annars kan man tänka sig att det bara skulle vara tandtråd och fluorsköljning som gäller för det skrået.
Jag kände en lycka i att få duka för påsk för första gången i vårt nya kök. Eller så nytt är det väl inte längre, men hur som helst, så är det första gången som vi firar påsk i det sedan renoveringen. Det är ganska lugna färger i det med vitt, svart och klatschigt grått som tema och därför är det ingen fara att braska på med rött till jul och gult till påsk. Vi har även haft murrigt lila i plommontider och fräscht turkos under sommaren. Nu har köksattiraljerna såsom handdukar, duk, blommor, servetter och ljus som formligen har tävlat ikapp med solen, om den gula färgen. Det har varit härligt att få omslutas av detta glada kök. Mr T och jag har dessutom tänkt oss tillbaka ett år under de senaste dagarna och förfasats över hur vi egentligen levde under en ganska lång tid. Det kändes som om vi badade i byggdamm. En bragd att vi kom iväg till jobbet. Utan att någon där på plats klagade på färgfläckar, rivsår och krum gång, på grund av kroppslitage.
Den här påsken har vi njutit och det har varit så underbart. Idag har dessutom solen strålat för fullt från klarblå himmel. Mr T har tvättat båda bilarna, invändigt och utvändigt. Han gör det där så smidigt, så jag gör bäst i att enbart uppmuntra och agera påhejare. Jag har tvättat bilen en gång och efteråt såg det ut som om det var flower power i lacken. Jag hade lyckats få så kallade "rosor" och Mr T var tvungen att göra om det. Om det blir akut kris för mig, så åker jag till en tvättautomat, men så länge inte Mr T är på månadsturné eller har ryggskott, så fixar sig biltvättandet automatiskt. Jag ser det som om vi kompletterar varandra. Jag medger att han gör det smidigt och det finns ingen anledning att dra igång något kvinnor-kan-snack. Jag kan så mycket annat.
Eftersom jag gärna ville njuta av vårsolen och dessutom sällskapa Mr T på garageuppfarten, så tog jag itu med rabatterna. Ingen grovgrävning, men lite ansande av visset och skräpigt från förra blomningssäsongen. Det blev slutligen en trädgårdskorg och två hinkar fulla med komposterbart material. Jag gick lös med sekatören på klängrosen och tog bort döda grenar och andra sidoskott som inte ska vara kvar. Jag har så svårt att gömma mina gröna fingrar i arbetshandskar, så du förstår säkert att jag har rivit mig en del och jag känner även några taggar i fingertopparna. Det blir till att pilla med en nål så småningom. Detta översköljs av att det är infinner sig en förnöjsamhet efter avslutat arbete. Det syns skillnad och då är det roligt.
Jag måste bara få göra en liten krokusefterlysning. Vi har haft många krokusar i rabatten tidigare år. Gula, vita, lila. I år har vi tre stycken. Två gula och en vit. Efter att jag har varit i rabatten och fixat, så har vi bara två. En gul och en vit. Jag råkade dra bort en, som fick komma in och göra ett hedersuppdrag i en liten vas. Den fick avsluta sitt jordeliv i gemenskap med tussilago och blåsippor. Jag vet inte om blåsippor är fridlysta här omkring. Jag har för mycket småländska gener i mig och där får vi plocka blåsippor numera. Jag tog i alla fall sju stycken små knoppar, som slog ut i blåaste blått direkt i inomhusvärmen.
Tillbaka till krokusarna. Kan det vara så enkelt att de tre som tittat upp var tidiga och det kommer kanske några fler i den riktiga vårvärmen? Eller har det varit någon liten jordsork som ätit lökarna underifrån? Eller har rådjuren kommit och käkat nattetid? Fast då skulle de väl inte lämna tre stycken fina kvar? Det borde också se mer avätet ut. Nu syns det ingenting. Inte en skymt av krokus. Jag får göra ett litet naturskyddsområde kring dessa sällsynta växter, det vill säga krokusen, i vår trädgård. Vi har däremot snödroppar och blå scilla. Det lyser upp från den annars ganska trista jorden.
Det här med att riva sig på rosbusken kan få bli en liten påsklig påminnelse om Jesu törnekrona. Här gnäller jag för några rispor och små millimeterstora taggar. Idag på påskafton så går vi ifrån den kristna traditionen, som egentligen fortfarande har fasta. Inga ägg alltså, inga svampfyllda tartaletter. Påskafton tillägnas minnet av Jesu gravvila. En del av stilla veckan. På många håll runt om i världen så vakar människor och ber under fasta. De väntar in det dygn, då död vänds till liv. Mörker till ljus. Sorg till glädje. Jag erkänner att jag vakar in detta härliga nya dygn mätt och belåten. Så mätt och belåten att jag kan vänta mig en liten nattlig gallkänning. Jag har mig själv att skylla. Ägg har aldrig och kommer aldrig att bli gallans nummer ett på menyn.
Ikväll har vi umgåtts hela familjen. Vi har nallat på godisäggen och sett några av Robinson-deltagarna äta palmhjärta och palmhjärta. Det är träsk vs strand. Det är utmattningar och tävlingar. Det är taktik och förtal. Jag vet varför jag inte är med på de där öarna. Jag skulle sakna min familj. Jag skulle sakna bloggandet. Svampinfektioner och bett av diverse insekter kan jag få i Baltikum under tiden jag utför något vettigt biståndsarbete. Vad får Robinsonvinnaren? En miljon? Jag tror jag har lika många skäl till att använda min tid på ett vettigare sätt, som kommer fler människor till del. Jag konstaterar att jag är nog en överlevare på många sätt, men jag söker inte de stora kickarna för egen del. Jag får nog större kickar av att se andra må bra. På tal om Baltikum. Glad Påsk på lettiska är en utmaning i sig. Det heter Priecĩgus Lieldienas svẽtkus. Stavningen är väl en sak, sedan ska det uttalas också! På återseende med ett leende!
PS. Nu är det snart dags för publicering av denna påskaftonsblogg. Sanningen är den att det med råge har slagit över i påskdag. Det handlar om Jesu uppståndelse och så blir det lite födelsedagsuppståndelse också. Världens bästa mamma, alltså för mig, fyller år idag. Vilken fantastisk dag att fylla sjuttiofyra år på. Grattis älskade mamma! Du är den finaste mamma någon kan önska sig. Om jag blir en gnutta lik dig och ditt sinnelag, så är jag glad. Ha en fin dag! Jag ringer dig om några timmar och sjunger i luren och önskar dig en välsignelserik dag. Du är värd det bästa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar