Ikväll har Mr T agerat respektive. Det gjorde han med den äran. Vi fick inbjudan till visitationsmiddag på mitt jobb inom kyrkan och vi kom hem nöjda och glada efter en mycket trevlig kväll. Mycket god mat på buffébordet. Goda drycker. Härlig cheesecake med grädde och hallon till kaffet. Jag tror att det var sju bord med vita dukar, brutna servetter, ljus och blommor. Kanske var det ca 10-12 personer vid varje bord. Vi bjöds även på sångunderhållning av fyra mycket välsjungande tjejer med samlingsnamnet Pancakes. Två av tjejerna känner vi på mycket nära håll, kanske inte först och främst från sångliga sammanhang. Hur som helst så var det väldigt trevligt att lyssna till dem.
Mr T och jag bröt upp i skaplig tid. Jag tror nog att festligheterna kunde ha fortsatt bra många timmar till för vår del, om det inte var för att morgondagen innebär uppstigning i ottan och en ny arbetsdag. Mr T ska till Uppsala och ha konsert. Det är med musiker som med idrottsmän. Det går inte att göra hur som helst med kroppen kvällen före insatsen. Det passade även mig ganska bra att komma hem skapligt. Jag började dagen rätt tidigt med att trampa in till stan och till skolan. Det var dags för mig att sitta vakt för det nationella provet i engelska på A-kursen. Eleverna skulle skriva uppsats. Var glad om du idag inte är en av dessa elever. Jag tyckte att det var två tråkiga ämnen som alla elever över hela Sverige skulle skriva om. Det handlade om datoranvändandets fördelar och nackdelar. Om datorn på gott och ont. Det andra ämnet var mer inriktat på hur familjen använder datorn.
Skulle det inte ha varit mer utvecklande att höra hur eleverna tycker att vi ska lösa arbetsmarknadskrisen eller att bara få dem att skriva ett vanligt brev på engelska. Datorn har de ju inpå sig nästan dygnet runt. Ska de nu behöva skriva ett nationellt prov om den också. Jag och en kollega satt och spånade på Facebookstatusarna igårkväll och önskade att varje vakt skulle få en massagestol. Det märkliga för min del var att det kom en massagefåtölj i min väg senare under dagen. Det var ljuvligt och om det inte hade varit för visitationsmiddagen så hade jag nog suttit där än.
Idag är det fyra månader sedan julafton. Det var nästan lika kyligt idag på morgonen som det var just på julafton, men framåt lunch började det märkas att det var en förändring på gång och så helt plötsligt, någon gång på eftermiddagen så sa det nästan PANG och tralalala så var det vår. Trots att jag inte skulle hinna vara hemma så lång stund mellan jobb och visitationsmiddagen, så åkte det på ett par slitna jeansshorts och ett linne. Ut på baksidan. En kopp kaffe och dagstidningen. Det behövs sådana stunder för att förstå hur riktigt härligt livet kan vara.
Jag ber om ursäkt att jag så kortfattat nämnde vägskäl i gårdagens blogg. Det är inte meningen att mitt bloggande ska verka mystiskt och spännande. Det är så långt ifrån bloggarens personlighet som vi kan komma. Jag försöker att vara öppen och ärlig, så det är absolut inget hysch-hysch. Jag har helt enkelt fått jobberbjudande till hösten och det är något att tacka Gud för. Det är mångas högsta önskan att få en tjänst och därför är jag priviligerad som har fått ett uppmuntrande erbjudande. Så nu funderar jag och funderar. Jag tillhör inte dem som spontant säger javisst när det kommer till ett vägval. Jag vill gärna stanna upp och reflektera. Lite betänketid har ingen dött av. Om inte betänketiden ligger på sjuttio-åttio år på ett ungefär. För då kan det finnas en risk för naturlig dödsorsak i betänkandet.
Jag har ungefär till mitten av maj på mig, så det är relativt snart som det går att blogga helt öppet om resultatet av mitt funderande. Jag undrar om det går bra att vänta tills dess? Jag brukar säga så till mina elever då och då. Kan du vänta tills alla har satt sig, så att jag kan säga det en gång till alla? Jag väntar nu alltså på att alla bloggläsare ska sätta sig, så att jag kan skriva det en gång till alla. Har jag blivit bloggpedagog på gamla dar?
På tal om pedagog, så är församlingspedagogen tillika en trogen bloggläsare ute på vift. Inte någon liten vift till Oslättsfors eller så, utan hon är i Israel. Hon åkte i tisdags och kommer hem på tisdag nästa vecka. Jag föreslog att hon skulle starta en reseblogg med namnet: ijesusochielsiesfotspar.blogspot.com. Hon var lite kittlad av idén, men jag tror att hon vill ha full fokus på den stora upplevelsen att komma till landet som vi har läst och upplevt så mycket om. Nu är hon där och jag har tänkt på henne varje dag och bett för henne och resesällskapet. Ska bli spännande när hon återvänder och kan berätta om det som har hänt på resan.
Om vi förändras på tjugo år, så hinner ju platser förändras på tvåtusen år. Självklart är det så. Jag tror ändå att det blir många pusselbitar som faller på plats för ens inre visuella bild av alla ställen som finns beskrivna i Bibeln. Häftigt att pedagogen som jobbar med bibeläventyr, nu är ute och äventyrar i Bibelns land. Själv ska jag äventyra mig till universitetsstaden Uppsala imorgon bitti. Så det vore kanske inte helt fel med lite vandring mot sängen nu. Vi har alla olika mål för stunden. Kan inte låta bli att berätta om en annan kollega också, som just idag är hemkommen från Vadstena och som har pilgrimsvandrat under gårdagen. Förstår ni hur bra jag har det som får dela alla kollegors upplevelser och intryck? Det ska bli spännande att höra pilgrimmen berätta om den upplevelsen. Jag vill höra allt om skavsår till andliga upplevelser. De kanske inte är så långt ifrån varandra som vi tror? På återseende med ett leende!
PS. Det blev mycket kollegialt bloggande idag. När jag ändå har snurrat in på tråden, så bloggtackar jag för vinet som jag blev bjuden på igår kväll av en kollega som var med till konserthuset. Det var kanske det sista vinet som jag drack serverat av den restaurangägaren. Konserthusrestaurangen Opus är begärd i konkurs och det är inget att höja på ögonbrynen åt. Förvisso mycket delikat mat, men på tok för dyr och för små tilltagna portioner. Ärtstorlek kan folk bjuda på till sig själva därhemma. Måste det välsmakande serveras pyttigt? Finns det en sådan regel? Ska jag behöva kolla med Carl-Jan Granqvist eller är det någon bloggläsare som vet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar