Helgen avslutades med ett riktigt "Hallelujah-moment"

Lite tidigare ikväll hade jag tre valmöjligheter när det gällde att lyssna till sång och musik. För det första så var det stort pådrag i Gävle stads stora kyrka, nämligen i Heliga trefaldighet.Theresienmesse av Joseph Haydn. Gångbar musik under flera seklers tid. Sångsolister, körer, kammarorkester. Ett flertal av mina närmaste kollegor skulle vara i aktion. I en annan kyrka i samfälligheten, alltså i Svenska kyrkan i Gävle, i Staffans kyrka närmare bestämt var det musikgudstjänst på temat "Den gode herden". Kyrkokörer från Norrala och Trönö. Vem vet kanske några avlägsna släktingar som är med och sjunger där?

En tredje konsert gick av stapeln i Forsbacka kyrka. En gospelkonsert med Leif Axelsson och Putte Nelson, den senare känd som pianist i TV-programmet "Så ska det låta". Du får en minut på dig att fundera på vilken konsert jag valde. Under tiden kan jag berätta att Mr T har varit i Stockholm idag och spelat i Konserthuset där. Samma program som jag var och lyssnade på i Gävle konserthus i torsdags kväll och samma program som Uppsalafolket fick lyssna till igår. Så det har varit full huggning för Mr T på jobbfronten i helgen. Nästa vecka är han egentligen ledig, men då behöver de en bastrombonist i Falun, så då blir det konsert för hans del på Valborgsmässoafton i Dalarna.

Jaha, har du listat ut vilken konsert det blev? Nu kommer svaret. Jag kommer även att förklara mitt val. För mina kollegors skull borde jag kanske ha valt Haydn, men ska jag vara ärlig, så har det varit mycket Haydn och liknande musik på sistone, så hade jag inte haft valmöjligheter så kunde jag ha tänkt mig Heliga trefaldighets kyrka. Det kunde också ha blivit Staffans kyrka. Den ligger i stan och Hälsinglandskörer är alltid trevliga att lyssna till, så det var ett gott alternativ. Det blev, som du säkert redan har listat ut, Forsbacka kyrka. Jag gillar nämligen gospel. Det har jag alltid gjort och även sjungit med gospelkörer i Oslo, i Göteborg och i Stockholm, så valet var lätt. Ännu lättare blev det när jag fick sällskap av yngsta tonåringen. Det avgjorde saken. Det är inte så ofta som kyrkorna lyckas göra tonåriga tillfällen, så det känns viktigt att passa på.

Det visade sig vara helt rätt val. Kyrkan fylldes snabbt. Alla extrastolar och pallar sattes in. De tog slut och folk fick stå. Två körer äntrade scenen och det visade sig att det var många kollegor som sjöng där också och dessutom träffade jag en gammal elev på nytt och det kändes som en extra krydda. Jag förväntade mig fullt ös och jag fick valuta för mina önskningar. Det häftiga med gospel är att det kan vara fullt ös, trots att det är den stillsammaste hymnen i världen. Det är mäktigt. Putte Nelson hade knallröda brallor och sådant är också häftigt. Det tyckte både tonåringen och jag. Vi sjöng med, la stämmor, agerade slavar på sädesfälten och så klappade vi i händerna. Kyrkobesöket kändes kort. På tok för kort. Ändå hade jag om igen blivit påmind om att Gud är stor, Jesus lever. Påskens budskap fortsätter. I hockeyn är det sudden death. Plötsligt död. I kyrkan är det sudden life. Plötsligt liv! Hur coolt är inte det?

Jag har haft tanken förut, men den kom tillbaka på nytt ikväll. Det skulle vara så kul att starta en kör i personalgruppen. Det är roligt att sjunga tillsammans. Inte så att vi ska öva en gång i veckan och vara med på gudstjänst varannan vecka. Det tror jag inte någon av oss hinner. Men kanske vi kunde öva ihop oss till nästa visitation. Hur länge dröjer det? Tre år? Sex år? Jag har inte koll. Nu är i alla fall visitationen över för den här gången. Jag tycker att det har varit trevliga dagar. Det var lite styrande och ställande i förväg, så det nästan kändes som om det skulle bli ett gammaldags husförhör. Ja, du kära bloggare, vad hette Jesu lärjungar? Så blev det inte alls. Kontraktsprosten är suveränt trevlig och lätt att möta. Dessutom är han helt såld på hockey och fotboll. Tyvärr var tiden för kort för att hinna påverka honom till bättre tankar. Han håller nämligen på Brynäs IF och Gefle IF. Så där genuint gävliskt. Jag gillar honom trots detta. Han gjorde ett gott intryck. Lång och ståtlig med stadiga fötter på jorden. Dessutom med vettiga uttalanden. En skön personlighet kort och gott.

Idag har äldsta tonåringen spelat fotboll för första gången på flera veckor. Fotboll har många likhetstecken med skador. För tillfället är det foten som krånglar. Det har konstaterats att det är ledbanden som är helt slut. Nu är det fas tejpning som gäller. Han får tejpa foten för att kunna spela med den. Han spelade i sextio minuter. En test för att kolla att foten höll och det gjorde den. Alltså tejpningen funkade. 2-2 slutade matchen och sonen var mest nöjd över att kunna vara ute på planen igen. Tyvärr så är det allergi- och astmatider, så det är inte helt självklart att vara på topp i andningen.

Värmen håller i sig, men idag har det inte varit lika soligt. Det är gott med våren, men jag ropar inte hej åt den riktigt än. Det kan fortfarande komma snö. Jag vill inte vara någon glädjedödare åt dem som har full sommar på sina altaner, men det är vanskligt. Dessutom ska allt gult tallfrö ner, så det innebär en hel del merjobb med torkning av detta tråkiga frömjöl. På tal om frö. Det ena ger det andra i dagens blogg. Vi planterade solrosfrön på dövträffen i onsdags. Vi talade om död till liv. Lite återknytning till påsken. Idag var jag uppe en snabbis till arbetsrummet, där 2 brickor står och solar sig. Det ser nästan ut som bakelsebrickor. Fina skrikgröna muggar med jord, frö och en platspåse över. Några frön hade börjat gro och snirklade sig upp mot platstaket. Vilken växtkraft. Förakta inte det lilla, det kan vara fröet till något stort. Det är något att tänka på när vi någon gång lockas att fnysa åt något litet småttigt försök. Tänk om det blir detta som förändrar hela världsbilden? Everything is gonna be alright! Oh yeah! Gospelgunget sitter fortfarande kvar i mitt hjärta. Så skönt! På återseende med ett leende!

PS. Idag är det årsdagen av reaktorsolyckan i Tjernobyl i Ukraina. Tjugotre år sedan. Skönt att ha fått lyssna på en bra predikan idag om den gode herden. Alltså, det skadar inte att få leva i tryggheten att det kommer att ordna sig, när tillvaron runt omkring pekar åt ett helt annat håll.